"Keano, Keano, What's the score?"
Den trupp på femton personer som var gladast i lördags var nog inte spelarna utan det var nog de femton svenska Evertonians, inklusive undertecknad, som hade rest ner till Merseyside för att bevittna denna jubel och klang föreställning.
Redan efter en dryg kvart ledde man med 2-0 och när Tim Cahill satte 4-1 strax efter halvtidsvilan så var matchen punkterad. Everton spelarna ville dock inte sluta förödmjuka gästerna och matchen slutade tillslut 7-1. Största segern för Everton på elva år! Snacka om bra val av match!
Med samtliga spelare tillbaka i laget förutom Leighton Baines och Iain Turner så kunde David Moyes välja och vraka mellan spelarna och det blev sålunda en riktigt stark startelva och bänk. Bäst av allt så var Phil Neville högerback och inte centralt på mitten och spelgeniet Mikel Arteta var tillbaka i laget.
Skulle jag nämna allt om alla chanser i Evertons kross så skulle det bli en bok så jag nöjer mig med att nämna målen. Det kan även tilläggas att Everton vann skotten på mål med 19-6 och att Sunderlands bästa spelare var målvakten Craig Gordon!
1-0: Yakubu utnyttjar ett läge då Paul McShane snubblar och via en touch på täckande Danny Higginbotham så går bollen i en båge över en chanslös Gordon.
2-0: Fem minuter senare dribblade Arteta upp Ian Harte upp på läktaren och spelade sedan ut bollen till Neville som med ett fint inlägg hittade Cahill som tog emot bollen och vände på en femöring och tryckte in bollen i nät.
3-0: Var nog det snyggaste målet i matchen. Ett läckert samspel av Nuno Valente och Steven Pienaar på vänsterkanten gav Everton 3-0 med några minuter kvar av första halvleken. Efter några väggspel mellan dessa två så avslutade sedan Pienaar med att placera bollen upp i högra krysset.
3-1: Sunderland reducerade på första halvlekens sista spark efter slarvigt försvarsspel av hemmalaget. Dwight Yorke slog in bollen i nät efter ett flipperspel i Evertons straffområde.
4-1: Efter att gästerna känts hetast efter paus så kom Cahills 4-1-mål som en definitiv spik i kistan. Detta efter att en långboll från Joseph Yobo hittat Cahill och McShane slappa försvarsspel tillät australiensaren enkelt kunde sätta in fyran.
5-1: Efter en hörna från Arteta så hittade bollen fram till Yakubu som i röran framför mål vände om och tryckte in 5-1. Efter målet blev de båda tvåmålskyttarna Cahill och Yakubu utbytta mot Andy Johnson och Victor Anichebe.
6-1: Efter att bara varit på plan i drygt fem minuter så satte Johnson resultatet till tennissiffror. Efter en lång boll på djupet visade AJ hur snabb han verkligen är då enkelt tog ner bollen sprintade med boll ifrån försvararna och sedan kyligt chippade bollen över Gordon och in i mål.
7-1: Kvällens soloprestation gjorde Leon Osman när han dribblade och vrickade sig förbi hela Sunderlands försvar innan satte slutresultatet till 7-1.
Ja det blev verkligen 7-1. Vi som stod på Main Stand och såg detta trodde knappt våra ögon och vi var tvungna att nypa oss själva i armen för att se om detta verkligen var sant. Och vilken stämning det var, hela andra halvleken efter 4-1 bestod av läktarsång från nästan samtliga 35 000 Evertonians. De övriga cirka 4000 åskadarna var de tillresta Sunderland fans och de höll igång så mycket de orkade fram tills 4-1 men sen blev de knäpptyst och de flesta av dem hade redan lämnat arenan när AJ satte 6-1. På slutet sjöngs det ”Keano, Keano, What’s the score?” tillägnat Sunderlands manager Roy Keane.
En krönika och bilder från resan kommer inom den närmsta veckan.
”It’s a grand old team…”
Everton: Howard, Neville, Yobo (Jagielka 81), Lescott, Nuno Valente, Arteta, Carsley, Osman, Pienaar, Cahill (Anichebe 74), Yakubu (Johnson 74).
Subs Not Used: Wessels, Gravesen.
Goals: Yakubu 12, Cahill 17, Pienaar 43, Cahill 62, Yakubu 73, Johnson 80, Osman 85.
Sunderland: Gordon, Whitehead, McShane, Higginbotham, Harte, Edwards, Etuhu (Wallace 46), Yorke (Collins 46), Leadbitter, Chopra (Cole 67), Jones.
Subs Not Used: Ward, O'Donovan.
Booked: McShane.
Goals: Yorke 45.
Att: 38,594
Ref: Phil Dowd
