Fulham - Sunderland 0-0: Snart är Paddans timme slagen
Mark Hughes hade inför matchen talat om vikten av att förvandla enpoängarna till trepoängare. Och insinuerade vidare att detta så skulle ske i eftermiddag. Men när Neil Swarbrick blåste matchen till en ända för ungefär en timme sen stod Fulham fortfarande där med en pinne, och lagets tionde oavgjorda match på sjutton omgångar var ett faktum.
Premier League anno 2010/11 är på väg att vända. I eftermiddags spelades de första matcherna utav omgång sjutton och Fulham, som är i stort behov utav några segrar, kryssade ännu en gång. Vad det beror på är svårt att säga, men sambandet med Mark Hughes ingång och det stundtals initativlösa och avvaktande spelet (som nu till och med börjat anammas på hemmaplan) går onekligen att diskutera. Personligen tror jag att de båda faktorerna går hand i hand. Och att det med andra ord är dags för Chairman Mo att revidera sin åsikt om att det var ett bra beslut att anställa Mark Hughes som ersättare för den betydligt mer rutinerade och respektingivande Roy Hodgson. Nu är ju Martin Jol dessutom fri att gå till vem han vill, ta chansen Al Fayed! Gör om, gör rätt och gör framförallt vad du först hade siktet inställt på innan några pengakåta holländare satte stopp för dina planer.
Dagens match går att jämföras med resterande oavgjorda matcher under säsongen, det är nästan så att dom följer ett systematiskt schema där Fulham inleder positivt men avvaktande, är nöjda med att ligga i samma tempo som motståndarna, och i allmänt inte anstränger sig nämnvärt för att ta taktpinnen i sin hand och föra spelet. Istället kan motståndet jobba sig in i matchen och slutligen ta över bollinnehavet, den höga pressen, chanserna och anfallskombinationerna som man såg Fulham svara för gång på gång hemma på Craven Cottage förra säsongen.
Andra halvlek fortsatte som planerat, med ett säkerligen någorlunda inspirerande tal från Sparky i paus såg Fulham mest taggade ut att bevisa för sina i pausvilan buande supportrar att man fortfarande har det i sig. Bollinnehavet första kvarten ligger också dominant på mellan 70 till 60% i Fulhams fördel, men några nämnvärda chanser existerar så klart inte. Det finns, och frågan är om det beror på avsaknaden av Bobby Zamora eller Mark Hughes oförmåga att få de offensiva pjäserna att fungera tillsammans, inte mycket positivt att hämta från Fulhams offensiva spel. Det går allt som oftast för långsamt, och detta gestaltades inte minst i Clinton Dempseys kroppspråk när han i en sekvens sent i första halvlek, hållandes bollen på mittplan, desperat slog ut med händerna frågandes och undrade var i hela fridens namn alla hans medspelare tagit vägen. I-n-g-e-n ville ha den.
Hughes gör sitt bästa. Han försöker röra om i grytan, tar ut Kamara i paus mot en mindre bollsökande och mer djupledslöpande Andy Johnson. Med tjugo minuter kvar tar han dessutom in Eddie Johnson mot Dickson Etuhu, sätter ned Gera bredvid Danny Murphy och spelar med vad som kan liknas vid ett 4-2-4. Men det hjälper inte, och framförallt syns det knappt att Hughes försöker sig på denna på pappret offensiva satsning. Precis som i de flesta av Fulhams matcher den här säsongen.
Som undertecknad i inledningen kommenterade är goda råd dyra för Hughes och hans stab. Men framförallt för Hughes själv. Han är förhoppningsvis väl medveten om att han inte kan få sitt nya gäng att prestera i enighet med den utsatta målsättningen att fortsätta utvecklas som klubb och organisation. Istället har säsongen än så länge varit ett stort steg bakåt. Kan Hughes få laget att prestera nästa match mot Liverpool, då vi förövrigt får möta Roy Hodgson (och Paul Konchesky) för första gången sedan parternas uppbrott, kanske walesaren får även över jul- och nyår att vända på den redan vidbrända Fulham-steken. Ifall Fulham dock fortfarande skulle ligga precis ovanför strecket eller, Gud förbjude, under när 2011 sparkar igång får nog Hughes se sig om efter ett nytt jobb.
COYW!
- - -
Fulham XI (4-4-2): Schwarzer; Pantsil, Hughes, Hangeland, Salcido (Baird 71'); Davies, Murphy, Etuhu (E.Johnson 71'), Dempsey; Gera, Kamara (A.Johnson 45')
Sunderland XI (4-4-2): Mignolet; Onouha, Mensah, Ferdinand (El-Mohamady 10'), Bardsley; Meyler (Gyan 52'), Henderson, Cattermole, Richardson; Welbeck (Zenden 77'), Bent
Gula kort:
SAFC - 80' Richardson
Domare:
Neil Swarbrick
