Gästkrönika: Remember the name
Det har gått en knapp vecka sedan det stod klart att Wayne Rooney lämnar United, och efter tretton år i klubben har hyllningarna varit många. Gästkrönikören, och tillika tidigare redaktionsmedlemmen, Aref Azmi har tagit en titt i backspegeln och även han stämmer in i hyllningskören.
”Remember the name, Wayne Rooney” skrek den engelske kommentatorn Clive Tyldesley den 19 oktober, 2002. Wayne Rooney har som 16-åring, precis gjort debut i Premier League, och skjuter in bollen i mål på David Seaman när han var som allra bäst. David Moyes hoppar runt med knuten näve som en Antonio Conte á la 2017. Det var då. Nu är nu.
Ett tiotal klubbar ville knyta till sig Rooney efter succén, Newcastle var närmast men fick ett bud på £20m nekat. David Gill kommenterade situationen med Rooney under en intervju i augusti 2004:
"We could go out tomorrow and borrow the money to buy Wayne Rooney for £30-40 million but it is bad business to end up with long-term debt for a short-term asset such as a player."
Rätt så kritiskt beslut att fatta med andra ord, då ekonomin såg relativt tuff ut för oss vid den tiden. Lite svårt att tro det kanske idag, i en värld där fotbollen numera slutat att överraska när det kommer till rekordhöga löner och övergångspengar, där samtidigt United verkar vara den enda klubben som kan betala exakt vad som helst.
Sir Alex lyckades övertala ledningen att få fram pengarna som behövdes för att ro hem värvningen.
Han kom till slut, lille Rooney som hunnit fylla 18 när han anlände till Manchester United för £25.6m i augusti 2004.
Han svek aldrig Sir Alex förtroende, han svek heller inte sin egen talang. Det blev en hel del mål och titlar till slut ändå. Att få ha växt upp och sett Manchester Uniteds främste målgörare genom tiderna känns väldigt tacksamt och vackert.
253 mål kan låta väldigt lite dock, när du tänker på Messis och Cristiano Ronaldos dominans inom världsfotbollen dem senaste åtta åren. Samtidigt kan man inte heller kategorisera Rooney i samma fack som dessa herrar.
Han blev ingen Ballon D’ Or gubbe till slut Rooney. Men det var han nog aldrig menad för heller. Rooney har alltid varit en fighter på planen, om man bortser från dem tre sista säsongerna, då gnistan som eldade upp Rooney, verkade ha börjat slockna.
Nu får du återvända hem igen, platsen där allt började, platsen som du egentligen var menad i att växa upp i och bli en man. Två rekord har du redan slagit iförd i en United-tröja, klubbens målrekord och landslagets målrekord. Ska du kanske slå det tuffaste rekordet du har framför dig i en blå tröja? Du har 63 mål kvar för att slå Alan Shearers rekord med flest antal mål i Premier League, lycka till Wayne.
Tack för alla mål, titlar och minnen, Wayne. Turerna har varit många under årens gång, känslorna har varit blandade hos många, men det finns ingen som kan ta ifrån dig all den passion du visat ute på planen för Manchester United.
/Aref Azmi
