Gästkrönika: Tankar inför matchen
Så stora öron har Gary!

Gästkrönika: Tankar inför matchen

En stormatch hägrar. Manchester City tar emot Manch.. ledsen, laget som inte får nämnas vid namn, på City of Manchester Stadium. Ett City på uppgång mot en motståndare som gått obesegrade i ligan såhär långt. Ska Citys formkurva fortsätta stiga eller ska United gå obesegrade ytterliggare en omgång?

Ja, jag kallade dom faktiskt för United, jag vet att det går kalla kårar längs många ryggar just nu. Men jag har ju trots allt alltid varit lite sådär rebellisk som Harry Potter. Jag tycker hela den här ”inte ta ordet i min mun” inställningen är lite spännande. Är det Zlatans finurliga kränkningar mot Pep Guardiola som startat det hela, eller har det pågått längre än så? Jag vet att vi Cityfans blir kallade ”the bitters”, ”little City” eller liknande från våra rivaler. Vi har emellertid ”rags”, ”scum”, ”salford” eller kanske ”förortslaget” att köra på. Kärt barn har många namn sägs det, och visst är det väl så även i detta fall.

I motståndarnas införrapport kan vi som så många gånger förr läsa att matchen egentligen inte betyder någonting för United. Det är bara en match man följer med samma intresse som man gör mot charmlaget Stoke (vem älskar inte Stokes antifotboll?). Det blir med andra ord en stormatch att vänta för oss Cityfans, men för United blir det en helt vanlig onsdag.

Om det är ett naivt försök att försöka intala sig själv om att så verkligen ska vara fallet, eller om det bara är tänkt som ren provokation (vilket jag helt respekterar för övrigt) vet jag inte. Jag kan dock med största säkerhet säga att det är rent skitsnack.

Jag vet att ni älskar att vinna över oss, minst lika mycket som vi älskar att vinna över er. Även om ni inte vågar säga det rakt ut så vet jag att det är så. Kom inte och säg att vi inte betyder något för er. Det är helt tomma ord, det kan den där nedräknings banderollen på Old Trafford vittna om. Vi är, och kommer troligen alltid att vara, en konstant nagel i era ögon, på samma sätt som ni är i våra. Det är bara det att vi vant oss vid att ha er där, mitt i våra synfält, medan vår nagel, vår klubb, har växt så det knakar under de senaste åren.

Vi har växt så fort att ni försöker förminska oss med tomma ord och rena lögner. Sluta med det, inte så mycket för vår skull som för er egen. Tomma ord är just det, tomma ord, ända tills dess att man inser det själv.

Vi har lyxen att få ha ett derby som spelarmässigt mäter sig med dom allra största i Europa. Låt oss bara omfamna rivaliteten, agget, den där härliga känslan som gränsar till hat.

Kärlek börjar alltid med bråk sägs det. Jag älskar dom här matcherna. Kanske är det också så att jag älskar våra motståndare lite grand. Om så enbart för att få ha den möjligheten att känna den där extatiska lyckan som en seger innebär, men även den djupa förtvivlan och sorg som följer en förlust. Vars kan vi stackars fotbollsnördar annars känna den? För att inte tala om att på ett legitimt sätt få utlopp för den?

Nej, nog om det. Nu ska jag gå och se Tottenhams försök till uppryckning mot Sunderland. Jag ogillar ju verkligen dom också.

John S

Redaktionen2010-11-09 23:55:00
Author

Fler artiklar om Manchester C