Gästkrönikan: "Ett utdöende släkte?"
För en tid sedan publicerade vi en av de första gästkrönikorna för United-redaktionen. Efter det har det fullkomligt rasat in fler och fler och vi fortsätter att publicera vartefter. Senast nu kommer ni få läsa en krönika signerad Calle Carlsson som funderar kring spelares lojalitet och klubbkänsla.
En stor fråga som ofta kommer upp till diskussion är att fotbollsspelare inte längre har någon klubbkänsla, de "byter klubb som andra byter underkläder"! Zlatan kysser Barcas klubbmärke för att ett år senare bli presenterad som Milans nya frälsare. Interlägret spyr galla över Ibra som först försöker imponera på Barcelonas fans genom att visa sin respekt till klubben (kyssen av märket) och sedan för den förbjudna flytten till den röd/svarta delen av Milano. Det är till största del fansen och i viss mån journalister som ser detta som ett större problem. Här skall vi istället fokusera på spelarnas brist på respekt gentemot sina arbetsgivare, sina fans och till viss del även sig själva, för vad betyder egentligen en spelares kontrakt idag?
Jean-Marc Bosman
För våra yngre läsare som kanske inte vet vart Bosmandomen kommer ifrån skall jag här dra det kort. Jean-Marc Bosman var en ganska medioker Belgisk fotbollsspelare som 1990 satt på ett utgående kontrakt med RFC Liege. Den franska klubben Dunkerque var villiga att signa honom med dock inte till det pris som Liege valde att sätta på Bosman. Detta ledde i sin tur till att fallet togs upp i EG-domstolen i Luxemburg, där Bosman gavs rätt. Processen hade dock tagit så lång tid (5 år) att Dunkerque istället hade värvat en annan utländsk spelare och detta innebar mer problem eftersom klubbar vid den här tiden fick ha max 2 utländska spelare. Även detta togs upp i EG-domstolen och det bestämdes att fotbollsspelare inom EU skall ha full rätt att arbeta i vilket land de så ville. Bosman hade med andra ord öppnat upp marknaden för spelarna, bidragit med en valfrihet som inte fanns innan och för alltid skrivit in sig i fotbollens historieböcker.
Winston Bogarde
Holländsk Mittback som spelade för Ajax, Milan, Barcelona och Chelsea. Det Bogarde antagligen blev mest känd för var att han köptes till Chelsea av Gianluca Vialli som dock fick lämna över taktpinnen kort därefter till landsmannen Claudio Ranieri som inte ville veta av Bogarde. Han blev ombedd att lämna klubben men vägrade då han ansåg att ingen annan klubb kunde betala honom de pengar som han tjänade på sitt kontrakt i Chelsea (40 000 pund i veckan). Bogarde gavs ingen speltid och blev tom beordrad att träna med reserverna och juniorerna, detta stoppade dock inte Winston från att pliktskyldigt inställa sig på varje träning och håva in sina väl förtjänade slantar. Såhär sa Bogarde själv om sin tid i Chelsea: 'This world is about money, so when you are offered those millions you take them. Few people will ever earn so many. I am one of the few fortunates who do. I may be one of the worst buys in the history of the Premiership but I don't care.'
Efter kontraktets slut spelade Bogarde aldrig mer professionell fotboll.
Carlos Tevez
Ett av alla Argentinska underbarn som har kallats för "den nye Maradona" kom till Europa och West Ham 2006 i en väldigt märklig övergång som även omfattade landsmannen Javier Mascherano. Karriären gick vidare i Manchester United 2007 på lån, ägare av spelaren var bolaget Media Sports Investments. 2009 började rykten florera om att Tevez inte trivdes i Manchester och kanske ville flytta hem till Sydamerika då han ville vara nära sin familj i Buenos Aires, därför kom flytten till Manchester City 2009 som en liten överraskning. De första två säsongerna gick bra med 23 respektive 20 ligamål, sen började ryktena gå runt igen. Carlos ville hem, Carlos trivdes inte, Carlos skall även ha blivit sedd i Milano under sommartransferns sista dagar. Kvar blev han iallafall och kanske skulle denna soppa ändå få ett lyckligt slut? Sen kom knallen efter Citys bortamatch mot Bayern München i Champions League, Tevez hade vägrat spela när Mancini ville byta in honom för att reda upp Citys svajiga spel mot de tyska giganterna. Roberto gick i taket och Tevez skulle minsann aldrig spela för honom igen! Hur det slutade vet vi ju alla.
Wayne Rooney
Vår egen guldgosse ställde till problem 2010 när han vägrade skriva nytt kontrakt och Sir Alex meddelade att Rooney ville lämna klubben. En vecka senare skriver han på en förlängning med fem år och får en ruskig lön på köpet. Fansen pustar ut och hyllar Wayne som minsann skall vara "sin" klubb trogen!
Finns det undantag?
Givetvis! Undantaget bekräftar ju allt som oftast regeln.
Ryan Giggs & Paul Scholes
Spelande legender i dagens United som vid 38 respektive 37års ålder fortfarande håller hög internationell klass. Giggs må ha tappat en del till nuvarande säsong men hans inflytande på de yngre i truppen bör inte förbises. Scholes å sin sida har efter en timeout på ca ett halvår fortfarande en viktig plats på mittfältet med ett spelsinne och en bollfördelning som sällan skådas på annat håll. Båda dessa herrar har genom hela sina karriärer vigt sina tjänster till klubben vi älskar, när Cole, Sheringham, Staam, Van Niestelrooy och Ronaldo kommit och gått vidare på sina korståg genom fotbollskarusellen har dessa två varit en konstant och central punkt som man alltid har kunnat lita på. Kanske är det just för att man har tagit deras kärlek till klubben så givet som folk på senare år har blivit sämre på att besvara den? I mina ögon är båda två oantastliga och bör få spela vidare precis så länge de själva vill, om så bara för att visa lite uppskattning för deras smått fantastiska hängivenhet.
Vad vill jag då ha sagt med detta?
Från att klubbarna ägde spelarna och totalt dikterade villkoren så har det gått till att vissa högt betalda herrar beter sig som bortskämda snorungar. Ett påskrivet kontrakt betyder i många fall ingenting, vill man vidare till en annan klubb struntar man totalt i de överenskommelser som finns mellan spelaren och klubben. Jag menar inte att spelarna skall vara slavar under sina klubbar men någon slags heder behöver leta sig tillbaka till männen på planen som faktiskt får ganska bra betalt för att göra något som de tycker är hyfsat kul. Skriver man på ett kontrakt så gäller det kontraktet tills man har kommit överens om en annan lösning!
Eller skulle du uppträda liknande om du en dag inte längre ville stå vid maskinen på fabriken, i kassan på snabbköpet eller dra i skruv på bygget?
Mvh
Calle Carlsson
Har du en text som du gärna skulle vilja publicera? Har du något ämne du skulle vilja att vi skrev om? Hör av dig till gustaf.granqvist@gmail.com, så tar vi det därifrån.
