GPs funderingar - 21/07: Topp 10 höjdpunkter
Om Manchester Uniteds 10 största höjdpunkter under 2000-talet.
10. Eric Djemba-Djemba avgör mot Leeds: Hatet mellan Manchester United och Leeds United har länge funnits där. Detta rivalmöte ses alltid som något stort, som en klassiker. När Manchester United i oktober 2003 besökte Elland Road i Ligacupens tredje omgång, skulle vi utan tvekan få bevittna en klassiker. Roque Junior öppnade målskyttet för hemmalaget och David Bellion kvitterade med 12 minuter kvar att spela. Det hela gick till förlängning. Diego Forlan sköt Manchester United i ledning innan Roque Junior nätade igen. Quinton Fortune slog en hörna som hittade Eric Djemba-Djemba. Kameruanen tryckte till på volley och bollen dök ner över Paul Robinson i mål. Elland Road tystnade helt och hållet medan United-spelarnas galna firande utbröt. Just det, målet kom endast 3 minuter före en eventuell straffläggning. Manchester United hade besegrat sin rival, på bortaplan, på ett dramatiskt sätt i en absolut klassiker. Djemba-Djemba skulle endast göra ett mål till i karriären, men vi tackar honom för detta. We all hate Leeds scum!
De tillresta fick jubla på Elland Road.
9. Edwins rekord: Newcastle - Manchester United 1-2. Ni läste inte fel, 1-2 blev det. Edwin van der Sar hade släppt in ett mål Det var den 4:e mars 2009 när holländarens svit bröts. Efter 13 matcher på raken och 1311 minuter utan att ha fått se bollen smita förbi sig, nätade Peter Løvenkrands på St James' Park. Manchester United skulle senare vända matchen genom Wayne Rooney och Dimitar Berbatov. Det insläppta målet betydde inte särskilt mycket, förr eller senare skulle det ske, och det var nog många som satt där med ett leende efter slutsignalen. Edwin hade slagit alla möjliga rekord vilket symboliserade hur starkt Manchester Uniteds försvar var på den tiden. "Big Ed" höll bland annat nollan mot Manchester City, Spurs, Chelsea och Everton, i en period som sträckte sig från den 15:e november till den 4:e mars (Manchester United släppte in ett mål den 21:a februari men då vaktade Tomasz Kuszczak buren, vilket inte påverkade van der Sars rekord).
Ett av Sir Alex bästa köp.
8. Segersviten våren 2000: Den 4:e mars verkar vara ett signifikativt datum, för det var även då Manchester United tappade poäng för sista gången säsongen 1999-00. 1-1 hemma mot Liverpool följdes upp av idel segrar när Manchester-laget vann Premier League i överlägsen stil och tog hela 18 poäng fler än Arsenal. Från den 11:e mars i en hemmamatch mot Derby County till ligaavslutningen den 14:e maj borta mot Aston Villa radade Manchester United upp vinst efter vinst och bokstavligen bombade in mål. 37 fullträffar på 2 månader understryker detta. Manchester United avslutade milleniumet med en trippel och påbörjade 2000-talet med en dominant ligavinst. Segersviten skrek mästarklass.
Dessa två herrar öste in mål den säsongen.
7. Manchester United - Arsenal 8-2: Vissa lär påstå att Arsenal saknade en del spelare, blablabla. Faktum kvarstår att Manchester United krossade London-laget till spillror i en ren och skär massaker på Old Trafford. 8 (!) mål mot toppmotstånd är en bedrift av sällan skådat slag. I en och samma match visade Manchester United exakt hur giftigt anfallsspel men förfogar över men också att defensiven är svag. Fast det brydde sig inte någon om när resultattavlan visade 8 gjorda och 2 insläppta. Wayne Rooney stod för ett hat-trick, Ashley Young skruvade in bollar i krysset och Danny Welbeck, Nani och Park Ji-Sung fick näta. Det var 90 magiska minuter på Old Trafford i en historisk match för bägge lagen. United-fansen hade fått se sitt lag svara på Manchester Citys förnedring av Spurs medan Arsenal-fansen åtminstone kunde glädjas över sina tillresta, som definitivt förtjänade vår respekt den dagen.
Tung dag för "Tech9".
6. Matchernas match: En del kommer säkert ifrågasätta mitt val då resultatet gick emot Manchester United. Men derbyt våren 2012 var en händelse vi kanske aldrig får skåda igen. Uppladdningen, vad som stod på spel, pressen, nervositeten, snacket fansen emellan, artiklar, krönikor, sömnproblem. You name it. Detta var matchernas match, kanske den största i ligans historia. Känslan var att segraren skulle lyfta pokalen några veckor senare, så i många avseenden var det tidernas första Premier League-final. Etihad Stadium kokade, Manchester Uniteds tillresta var som vanligt lysande men fick se sitt lag förlora med 0-1. Vincent Kompany nickade in matchens enda mål strax före paus. Manchester City gick upp i ligaledning och vann, som räknat med (trots en del problem) guldet säsongen 2011/12. Men oavsett resultatet var detta en magisk händelse och ingen supporter kan begära mer. Det var sannerligen D-Day.
Det största derbyt någonsin.
5. Paul Scholes avgör på Eastlands: På tal om Manchester City och den ljusblå delen av staden. Våren 2010 drabbades dessa rivaler samman på Etihad Stadium i en match med mycket på spel. United behövde vinna för att hänga med Chelsea i ligatoppen och City slogs med Spurs om fjärdeplatsen som resulterar i Champions League-spel följande säsong. Ett poängtapp för bortalaget hade mer eller mindre inneburit vit flagga i titelstriden. En relativt chansfattig och händelselös match, vilket ofta kan vara fallet när mycket finns att förlora, var på väg att sluta mållös. På tilläggstid, eller "Fergietime", fick Patrice Evra till ett känsligt inlägg från vänsterkanten. Vem dyker upp om inte Paul Scholes, veteranen, som nickar ner bollen längs gräset och får se den smita in vid Shay Givens vänstra stolpe. Hemmafansen tystnade medan de tillresta, som stod precis bakom målet, firade som om det var nyår 1999. Ett magiskt ögonblick som såg till att Manchester United hakade på Chelsea i toppen.
Scholesy förtjänade den kyssen.
4. John O'shea tystar Anfield: I mars 2007 besökte Manchester United Anfield för att ta sig an Liverpool i Englands hatmöte numero uno. Gästerna bjöd inte på någon champagnefotboll men gjorde det de gör bäst: hittar sätt att vinna. Med Wayne Rooney utbytt pga skada och Paul Scholes utvisad för en sen tackling gjorde Manchester United matchens enda mål. På tilläggstid? Check. Inget konstigt med det. Vad som däremot överraskade var det faktum att John O'shea avgjorde matchen. Sheasy, av alla. Efter att Pepe Reina släppt en retur på Cristiano Ronaldos frispark kunde irländaren enkelt trycka dit 1-0 från nära håll. Spelarnas firande, bänkens reaktion, bortafansens vilda jubel och det faktum att Manchester United rånat samtliga poäng från värsta rivalen på bortamark gör detta till ett minne för livet. United skulle senare samma säsong ta ner Chelsea på jorden och vinna ligatiteln, den första av 3 i rad.
When Johnny goes marching down the wing.
3. Paul Scholes återvänder: När Scholesy "lade skorna på hyllan" efter finalen 2011 var många, inklusive undertecknad, förkrossade. När Scholesy återvände i januari 2012 var ALLA chockade. Ingen såg det komma. Först läckte nyheten ut på Twitter, men det kändes som skitsnack. Senare blev det officiellt. En av Manchester Uniteds största legendarer någonsin hade återvänt till fotbollen som han inte klarat ett halvår utan. Typiskt Paul. I sin första match tillbaka blev han inbytt på Etihad Stadium när Manchester City besegrades med 3-2. Det var en höjdpunkt utan dess like. Scholesy skulle visa sig bidra enormt mycket till Manchester Uniteds fina vårsäsong, trots en utebliven ligatitel. Det enda negativa var att man redan accepterat att Paul Scholes tackade för sig, och tvingades göra det igen 1,5 år senare.
Vår f.d. mittfältsgeneral kunde inte hålla sig borta.
2. Nr 19: "Are you watching Merseyside" kunde höras på läktarna under hemma- och bortamatcher. När nr 19 kom hem förverkligades Sir Alex stora dröm: att klubben skulle ha fler ligasegrar än ärkerivalen Liverpool. Så blev det också år 2011 när Manchester United komfortabelt vann ligan...igen. Ett under hösten uträknat United hittade tillbaka och började prestera en alldeles lysande fotboll, även om det blev många kryss. Säsongen karaktäriserades av sena vändningar och stabilt försvarsspel när det verkligen gällde. I teorin säkrades guldet när Chelsea besegrades med 2-1 hemma på Old Trafford, och matematiskt veckan därpå när en sen Wayne Rooney-kvittering på straff innebar 1-1 och en ny ligatitel. Eller rättare sagt, Manchester Uniteds 19:e ligatitel vilket gör klubben till mesta mästarna. När Sir Alex tog över 1986 var det 7-18 till Liverpool. Idag är det 20-18. Knocked off your fucking perch.
Rio & Co. firar nr 19 med de tillresta.
1. Champions League 2008: Förvisso blev det inte mer dramatiskt än '99 men det var många avbitna naglar den där kvällen i maj 2008. Manchester United mot Chelsea i Moskva. Champions League final. Så mycket på spel, så mycket att förlora. Det var intensivt, spänt och nervöst. Dessa finaler må vara fantastiska men de är knappast bra för hjärtat. Särskilt inte vid en straffläggning. Men vi kommer till det. Cristiano Ronaldo öppnade målskyttet med en läcker nick förbi en chanslös Petr Cech. Strax före paus kvitterade Frank Lampard, vilket var extremt irriterande. Manchester United var det klart bättre laget i den första halvleken och kunde nätat vid ett par tillfällen till. Men Lampards mål gav Chelsea-spelarna ny energi och London-laget spelade bra fotboll i andra och hade ett par ramträffar. Det hela gick till förlängning. Vi såg Ryan Giggs missa öppet mål (nästan) och Didier Drogba syna det röda i vad som började arta sig till en klassiker. I straffläggningen brände Cristiano Ronaldo Manchester Uniteds enda straff vilket innebar att John Terry kunde avgjort det hela. Engelsmannen halkade dock och träffade stolpen. När vi nådde "sudden death" räddade Edwin van der Sar den sista straffen slagen av Nicolas Anelka, och Manchester United vann Champions League på ett oerhört dramatiskt sätt i en oförglömlig kväll i Moskva.
En lycklig boss.
Denna artikelserie kommer fortsätta under sommaren, så ge gärna förslag på kategorier.
Vilka höjdpunkter hade ni inkluderat i listan? Vad förtjänar en plats och vad gör inte det? Diskutera gärna här nedanför men håll en god ton. Inga spärrar ska behöva utdelas.
