GPs funderingar 09/10 - De tre musketörerna
Lite slumpmässiga funderingar om tre Manchester United-spelare i fokus.
Shinji Kagawa, var är du? Den där briljanta japanen som bjöd på magiska nummer i Bundesliga har försvunnit, kanske råkat ut för en olycka. Tvillingbrorsan, med samma namn, ersatte honom. Men här är problemet: grabben kan inte spela fotboll! Sommaren 2012 var det mycket snack om Eden Hazard. Lite för mycket...? Även om tråden på Caf var bland det roligaste NÅGONSIN. Istället köptes Shinji Kagawa loss från Borussia Dortmund och the Duke of Hazard gick till Chelsea för att vinna...Europa League. På förhand kändes värvningen av Kagawa som absolut spot on. Han hade drivet, hungern och spelskickligheten för att lyckas på högsta nivå. Trodde jag (vi). Den där viljan att ständigt gå framåt och söka ytor var något Manchester United hade saknat. Kanske föreställde han sig att motståndarens straffområde var Pearl Harbor (med glimten i ögat, jag är en stor WW2 fantast). På förhand såg det bra ut och de första två-tre matcherna lovade gott. Shinji Kagawa skulle bli den spelare laget behövde och möjligtvis, möjligtvis, utvecklas till en av de bättre på sin position. Potentialen fanns där, det visste vi alla efter tiden i Dortmund. De gula är inget blåbärsgäng och vann två ligatitlar på raken, i kamp med självaste Bayern Munchen, och Shinji spelade en stor roll i denna bedrift.
Men vi bläddrar framåt ett år i tiden, eller till idag för att vara mer specifika, och sanningen är att Shinji Kagawa, superlöftet, har varit en enorm besvikelse. Spelare som försöker och misslyckas ska man kanske inte klandra allt för mycket. Exempelvis såg vi att Antonio Valencia inte hade självförtroendet förra säsongen men ändå gav allt. Vi accepterade detta och ville se honom lyckas. Fine, inga konstigheter där. Men, däremot, när det rör sig om en spelare som visar så lite vilja och engagemang blir man aningen oroad. För så är det, i Manchester United ger du allt för LAGET. Jaget kommer senare, eller inte alls. När Cristiano Ronaldos ego blåstes upp var det rätt läge att lämna. Men portugisen hade först och främst bevisat sig på den stora scenen och förtjänat vår respekt. Cristiano är en vinnare, men Shinji sviker där. Det finns inte en uns av vilja i den killen, och detta gör en så besviken.
Shinji Kagawa är en bra fotbollsspelare, men möjligtvis inte i Manchester United, eller i Premier League för den delen. Kanske är tempot för högt, kanske är det fysiska spelet för påfrestande, kanske är det defensiva arbete som krävs inte något han vill ta sig an. Att ständigt bänkas av David Moyes hjälper inte självförtroendet, men tränaren ser saker vi inte gör. Vi följer Manchester United en eller två gånger om veckan, han gör det sju gånger. Uppenbarligen är det så att Shinji Kagawa helt enkelt inte presterar och inte försöker bli bättre. Vi alla vill se honom ta nästa steg i karriären, men för att detta ska inträffa måste det klicka mentalt. Kämpa för din plats, ge allt på träningarna och bevisa dig själv under matcherna - även om du bara får fem minuter. Se på Darren Fletchers resa från kritiserad till världsklass, eller ett färskare exempel: David de Gea som anlände till klubben som en fysiskt svag pojke och nu utstrålar en säkerhet och ett självförtroende som är second to none. Det är denna inställning du måste visa upp i Manchester United. Frågan är hur stort klubbens tålamod är, samt när Shinji Kagawa ska ta tag i saker och ting. Just nu händer det ytterst lite på den fronten, och detta missgynnar endast Shinji och ingen annan. Step it up lad.
Måste rycka upp sig.
Ashley Young är ännu en spelare som bör leverera inom en rimlig framtid, för i dagsläget känns han iskall. Jag var alltid lite skeptisk angående just den värvningen. Steget från Aston Villa till Manchester United är ett stort sådant. Precis som i Shinjis fall inledde Ashley sin United-karriär på ett lovande sätt. Men detta var i ett skedde när lagets offensiv var så bra att inte ens Stewart Downing hade misslyckats. Samtidigt läckte man bakåt som aldrig förr men detta överskuggades av Young & Co. som presterade framåt. Skadebekymmer satte stopp för en fullt godkänd höstsäsong och när Ashley Young återvände visade han upp sig från sin sämre sida. Give credit where credit is due, dock. Killens försvarsinsatser brukar vara solida. I många fall var det just Ashley som fick agera vänsterback när Patrice Evra gjorde...Gud vet vad. Dålig form handskas alla spelare med. Potentialen finns där och han är en helt okej truppspelare. Det som till stor del kan hämma Ashley Young i Manchester United är det kopiösa filmandet. Först och främst, sådant hör inte hemma på en fotbollsplan (haha), eller borde inte göra så, åtminstone. Om förbunden hade stake så skulle sådant innebära avstängningar i efterhand. Så enkelt är det. En rejäl filmning - två-tre matcher på läktaren. Detta hade inte varit svårt att utföra, men fuck it. Ashley Young måste lära sig stå på benen. Jag ÄLSKAR det faktum att David Moyes gjort en poäng av filmandet och att det inte hör hemma i Manchester United. I dagsläget kommer jag på tre matcher som Ashley Young förstört för motståndarlaget genom sina dykningar. En av dessa kom mot sin gamla klubb Aston Villa. Att man inte skäms...Lejonet önskade sig mod, Plåtmannen ett hjärta och Fågelskrämman en hjärna. Vad tror ni Ashley Young hade önskat sig? Balans? Ben som inte är gjorda av ätpinnar? Blev sugen på The Wizard of Oz nu, förresten. Judy Garlands lysande prestation som Dorothy är väl aldrig fel en trist och kall onsdagskväll?
Somewhere over the rainbow, there's another diver.
Javier Hernandez vill ha speltid. Med all rätt, ge killen speltid. Javier är en målgaranti. Han gör inte mycket annat, men han gör mål och i slutet av dagen vinner du matcher och titlar på sådant. Minns ni säsongen 2010/11? Jag med. Mexikanen var lysande och spottade in mål till höger och vänster när Manchester United marscherade mot nr 19. Att han hamnat i skymundan på detta vis trodde jag verkligen inte för två år sedan. Sir Alex föredrog att ha ett anfallspar och spela dem så ofta som möjligt. 2010/11 var det just Hernandez och Wayne Rooney. 2011/12 var det Danny Welbeck och Wayne. 2012/13 var det Robin van Persie och Wayne. Men rotation kan även vara en nyckel när spelare inte presterar. Sanningen är att Javier Hernandez inte riktigt hamnat i en svacka under sin tid i Manchester United. Han har faktiskt alltid gjort mål, vilket är unikt för en anfallare. Med det sagt förtjänar han lite mer speltid i mitt tycke. Fotboll är en kamp, även inhemskt. När någon misslyckas öppnas dörrar för någon annan att lyckas. Robin van Persies måltorka är således Javiers chans att spela, eller näta, sig till en plats i startelvan. Men tränare brukar vara försiktiga med att bänka sina målkungar - förståeligt, men inte alltid korrekt. Vem kan i nuläget - bortse från deras formtoppar - erbjuda Manchester United mest framåt? En iskall van Persie eller en Javier Hernandez som kommer göra mål och samtidigt behöver minuter på planen för att utvecklas? Ingen tvekan om vem den bättre fotbollsspelaren är, men denna tävlingsbaserade sport och välgörenhet ska inte blandas ihop. Bäst spelar. Sämst nöter bänk. Agera fort Davy Moyes, innan Javier Hernandez går förlorad och Manchester United tappar en målskytt av rang.
Klassavslutare.
Håller ni med om teorierna kring dessa tre herrar? Diskutera gärna nedanför men håll en god ton, tack.
