GPs funderingar: Topp 5 bortafans
Manchester United har ligans överlägset bästa bortafölje, men vilka har egentligen stått ut?
5. Aston Villa hösten 2010: Säsongen då Manchester United vann ligan för nittonde gången och slog rekord hade man en frustrerande vana att kryssa sig genom bortaspelet. Samtidigt var Old Trafford en borg och laget tappade två ynka poäng där mot West Brom av alla klubbar. Under hösten blev det besök hos Aston Villa, vars inledande månader var ett stort steg i fel riktning jämfört med säsongen därpå. Men hemmalaget tog ledningen via Ashley Young på straff, sedan utökade Marc Albrighton till 2-0. Comeback kings vek inte ner sig och svarade omgående när Kiko Macheda (har man sett) dundrade in reduceringen och Nemanja Vidic nickade in kvitteringen från nära håll i slutskedet. På den tiden var det vanligt att Manchester Uniteds bortafans sprang in på planen när laget gjorde mål, och så blev det även den här gången. Just dessa tillresta var lysande under hela matchen och fortsatte sjunga även när Aston Villa hade ledningen med två måls marginal. Sådant ger spelarna en boost och ligamästarnas massiva stöd på bortaplan är säkerligen en anledning till det massiva antal upphämtningar som skett genom åren.
Nemanja Vidic & Co. efter serbens kvittering.
4. Fulham hösten 2013: Nu är det enkelt att vara skeptisk då undertecknad faktiskt var på denna match. Men på Caf skrev de att vi var top notch och jag har sedan dess sett matchen i repris. Wow. Inte undra på att halsen brände dagen efter. Vi sjöng nonstop. "United Calypso" första tio, sedan allt från "20 times" till "Five Cantonas" och satan vad det hördes. Efter paus sjöng vi "We fucking hate City" i många, många minuter. Själva matchen var inte mycket att diskutera. Manchester United promenerade till en 3-1 seger mot ett svagt Fulham. Lagets första halvlek var riktigt bra och målen snygga. Hur högt den än låter på TV, så låter det MYCKET högre på plats. Något samtliga bör uppleva.
Manchester United vann enkelt mot Fulham.
3. Arsenal vintern 2012: När Paul Scholes återvände som aktiv spelare i januari 2012 fick Manchester United nytt mod och påbörjade en segersvit som var mäktigt imponerande. Arsenal skulle bli ett av många offer. Första halvleken var bland det bästa laget spelat de senaste två-tre åren. Outstanding, verkligen. Arsenal blev totalt utspelade och ärligt talat kunde det stått 4-0, om inte för en chockerande ineffektivitet. Men utdelningen kom strax före paus när Antonio Valencia, då i sanslös form, nickade in ledningsmålet. Arsenal kvitterade genom, just det, Robin van Persie men hemmafansen fick se Danny Welbeck avgöra i slutskedet. De tillresta exploderade och glädjen gick inte att ta miste på. De var fantastiska under hela matchen.
Danny Welbeck avgjorde och sprang mot bortafansen.
2. Blackburn våren 2012: På tal om segersviten säsongen 2011/12. Manchester United hade plockat trepoängare efter trepoängare och när grannen började gå riktigt trögt hade man chansen att ta ett par jättekliv mot guldet. City hade spelat 3-3 mot Sunderland under helgen och Manchester United reste till Ewood Park måndag kväll. Bortafansen visste att en seger skulle räcka långt, och deras stöd var strålande. Manchester United briljerade inte men ett sent mål av Antonio Valencia, ett drömmål dessutom, fick de tillresta att gå i extas. Återstående tio av matchen var bland det bästa som hörts från ett bortafölje. "We shall not be moved", "The city is yours" och min personliga favorit från den matchen "City's cracking up". Ashley Young satte spiken i kistan och Manchester United skuttade vidare mot ännu en ligatitel...yeah.
Phil Jones välkomnades tillbaka till Ewood Park.
1. Chelsea hösten 2012: Det sorgliga är att en polare i England fixade en biljett till mig men jag tackade nej. Stort misstag. I inhemska cupmatcher brukar bortalaget få dubbelt så många platser, vilket innebar ca 6000 tillresta på Stamford Bridge. Denna match spelades dagar efter United kontroversiella seger mot just Chelsea i ligan. Och bortafansen var inte sena med att strö salt i såren. "Where's your racist center half?" var början på en magisk kväll. De tillresta hade ordnat banderoller med Mark Clattenburgs namn på (dömde ligamatchen). Exempelvis "CLATTENBURG: REFEREE, LEADER, LEGEND" som ett hån mot John Terry. Man sjöng även sånger om Mark Clattenburg, vilket var roligt som fan. Bengaler och en supporter som sprang in på planen (och lyckades hoppa tillbaka in bland bortafansen) sammanfattade bortastödet Manchester United hade den kvällen i London. Matchen var mer än sevärd och slutade 5-4 i hemmalagets favör. Förlusten och uttåget hindrade inte den röda armén från att njuta av 120 fantastiska minuter.
Tillresta tänder en bengal på Stamford Bridge.
