Guldbloggen
We keep the blue flag flying high.
Richard, Stockholm 27/5 kl 20:30
We are back!
Guldbloggen som tagit en paus sen förra CL-kvarten i Lissabon har väntat på den här dagen då vi är närmare en Champions League titel än någonsin förr.
Ligacupen vet vi är vår och Premier League dödade vi tidigt så därför har Guldbloggen fått ladda inför det som vi supportrar älskar mer än något annat, dvs UEFAs mästarturnering för lag som inte alltid är mästare utan även generöst bjuder in lag som kom 4a föregående säsong och 4a i år.
Till Chelseafansens (våra bröders) försvar så har de insett att de inte är fullt lika värdiga att spela finalen i Porto, eller så har de gett upp i förhand, för de har i alla fall returnerat drygt 800 biljetter av de 5800 som varje klubb fick. City sålde slut på en gång och en som jag som sett City live en bit över 100 gånger, haft årskort i 10 år och sitter på lite kontakter, hade inte en chans att få en biljett. Försökte även köpa någon av de 1700 (+800?) som släpptes till allmänheten i förrgår men ingen lycka där heller. Det påstås (men källan är Twitter) att Cityfansen köpt upp de flesta av dom hur man nu kan veta det. Samma källor (Twitter) säger att det kommer vara runt 5000 Citizens i Porto utan biljett. Vi får väl se helt enkelt och det kanske inte spelar någon roll men vi kommer vara hemmalag.
Ja, vi spelar i vårt ordinarie ljusblåaställ då vi lottats som hemmalag redan innan semifinalen spelades. Oklart dock om det innebär att vi får "the Green Man"? Själv tycker jag både 2a och framförallt 3e stället är snyggare och vi minns ju några klassiska ställ som vi vunnit i som den rödsvartrandiga från 69 eller den obeskriviga neongulsvarta vi hade mot Gillingham 99. Men det är klart att det är det ljusblå man än gång i tiden föll för som liten grabb och det är väl egentligen helt rätt att vi vinner vår första CL-titel i våra ordinarie färger. För vinner gör vi väl?
Drygt 48 timmar kvar nu och än känns allt lugnt då vi inte hört något om skador eller annat som stör. Därför avslutar jag här med att påminna om att både vi (först) och Chelsea vann en titel i Europa innan exempelvis Liverpool. Rekommenderad läsning för den som kan är The Athletics artikel - "The Disruptors' Champions League Final" men jag kanske återkommer till den senare i bloggen.
Richard, Porto 28/5 kl13:45 lokal tid
Det var förvånansvärt lätt att komma in i landet. Kanske för att jag flög via Zürich, kanske för att det är Portugal. Som svensk ska man sitta i karantän i 14 dagar men med vissa undantag. Ett är om du är där i max 48 timmar (jag är här exakt 48 timmar) och om man har ett giltigt skäl som inte är turism. Nu behövde jag inte visa upp något men tackar ändå Linus S och John C för intyg att jag är skribent (PS, no one likes us förutom Centralred). Känns dock något onödigt att ha betalat 1100 för att bli medlem i Svenska Sportjournalistförbundet för enkom den här anledningen men å andra sidan känns det kul att låtsas vara journalist och kommer säkert till nytta i framtiden. Finns säkert sämre skribenter som är medlemmar men jag känner att jag kanske borde höja standarden och iaf inte skriva full.
Än är det långt dit dock. Trots fin service på Swiss Air och flygvärdinna som verkligen gillade mig på först flyget till Zürich och sen hit till Porto så är läget stabilt. Har precis chekckat in på ett hotell som jag inte hade kunnat bo på om jag inte förutsåg detta och bokade direkt när det började pratas om Porto. Sitter nu på en takterass med utrsikt över hela staden i strålande solsken och mår ganska bra!
Ägnade större delen på flygen åt att först lyssna på Why Always Us och sen Nivas marathon pod om KDB. Inte hunnit färdig den sistnämnda men båda kan rekommendras.
Vad lärde jag mig? Inte jättemycket förutom detaljer. Pep är Pep, och KDB är KDB men båda var värre förr. City är dock inte samma typical City som förr och Unitedsupportern Sam Lee (en av de bästa Cityskribenterna som finns) har en poäng i att City är vana att vinna finaler/stormatcher så det spelar ingen större roll att det är första CL-finalen. Att Chelsea vann för en massa år sedan är ganska irrelevant då vi ändå har en större vinnarkultur än de
I alla fall just nu för något som jag imponerades av med Chelsea tidigare var förmågan att ta titlar. Ett mer eller mindre bra lag som ofta tog hem titlar vilket tyder på en vinnarkultur som genomsyrar klubben. Kanske var tillfälligheter där vem vet men jag anser att med Pep så har vi fått den vinnarkulturen och vi nöjer oss i princip aldrig. Vi vill liksom vinna allt!
Det kostar på trötthet ibland, genomklappning någon enstaka gång, svaga formkurvor men det är nästan alltid bara tillfälligt. Vi går alltid för det och spelarna känner samma. Tryggheten i vårt spel när vi har något som liknar ordinarie är unikt och vi behöver inte anpassa vårt spel, förutom detaljer, efter någon
Den känslan har jag inom mig och visst, allt kan hända i morgon men vi är favoriter med all rätt och vi kommer inte vika under för trycket.
Richard, Porto 29/5 kl 12:30 lokal tid
Gårdagen försvann snabbt. Var ute och skulle handla lite när jag såg ett gäng City på en uteservering och sen flög tid, rim och reson.
Men för att sammanfatta så gick vi efter några timmar ner till hamnen och där var det livat. Barerna runt om var nästan bara City och på torget vi hängde med. Det är ingen tävling i support men hade det varit så hade vi vunnit med 10-1.
De jag hängde med saknade delvis biljetter med. En farsa hade en som han prompt tänkte ge bort till sin son men sonen vägrade gå med på det. Vi får se vem som vinner. Naturligtvis letar de fler biljetter men av princip ville de inte betala jättemycket. Fint med principer men själv är jag erbjuden en för 10000 så får se hur principfast jag är om några timmar.
Hur som helst jävligt kul att surra City med gamla rävar och deras söner med kompisar. Försökte bjuda men för varje gång jag gjorde en ansats så fick jag ett glas i handen. Slutade nog även där 10-1. Någon gång på natten satt jag tillslut på en bänk med en 51 årig kvinna från Warrington och någon yngre grabb som jag tror hör hemma på Canal Street. Det var en halvjobbig situation men när väl grabben insett att jag inte var intresserad så lugnade det ner sig och han drog. Strax efter kom en kompis till kvinnans man och plockade upp oss i en taxi men naturligtivs fick man inte vara 3 pers så jag avböjde och tog en lång promenad tillbaka. Vet inte ens om vi skulle till samma ställe så lika bra det.
Snart dags att ge sig ut en vända igen och det är ju idag som folk kommer hur de nu ska få plats mer på alla ställen. Det märks att alla saknat detta och förhoppningsvis kan man resa fritt igen i höst. Förstår att en del undrar varför jag tar risken nu men är ju ändå testad innan för att få flyga och fått en första dos vaccin plus att det är farligare hemma i Sthlm än här. Sen hade jag nog inte brytt mig ändå för det är ju det här man lever för och det blir inte mycket större än så här.
Richard, hotellet sent.
They kept the blue flag flying high. Grattis till våra Londonbröder men det var vi som förlorade, inte de som vann. Kvällen började dock bra, betalade endast 10000 för en biljett, hängde på takterrasen med trevliga City och hamnade på lokala fullt av City med än mer trevliga personer. Väl inne på arenan så träffade jag ganska direkt Liam Gallagher (dvs husguden) så gold-diggern i mig är ändå rätt nöjd. Efter matchen fick jag en half-scarf för 4 Euro so daytrippern i mig fick sitt också. Där emellan så började vi starkt på läktaren, det märktes att vi var fler men efter målet tog de över. Tyvärr tände varken vi eller laget till ordentligt och naturligtvis borde vi gjort det bättre. Jag saknade Fernandinho men å andra sidan fick jag prata med han efter match. Av någon jälva anledning så gick han, Kyle Walker och Ederson upp till mig på läktaren eller iaf deras fruar och barn som mötte upp de nere vid mig på rad 1. Ferna lovade i alla fall att stanna ett år till eller så var han bara besviken och svarade på vad som.
Efter matchn var det en lång resa hem. Egentligen bara typ 25 min gångväg men med tunga steg så. Som tur är hittade jag ett ställe som var öppet trots curfue efter kl 22 och det funkade en timme eller så innan polisen klev in. När jag närmade mig hotellet så fick jag ändå anledning att le då det plötsligt från fjärran hördes "We never win at home and we never win away, we lost last week and we lost today, we don't give a fuck cause we're all pissed up, MCFC ok! Kunde inte lokalisera var så avslutade på hotellets terrass igen med tyska Sky som var allmänt tråkiga innan 3 Chelsea fick smaka på snus och sen blev vi polare. Hängde först på taket och sen i lobbyn dit de beställt KFC och det var ju också ett sätt att avsluta den här dagen med lite friterad kyckling med Chelsea. Trevliga killar men jag hatar dom ändå. De var i alla fall jobbigt övertygade om att vi kommer vinna CL många gånger framöver. Jag som känner till typical City är inte lika säker men.
