HAMMERS HISTORIK del 196-200 (av 201)
Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Det börjar dock på att gå mot sitt slut med Hammers Historiken. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 196 Bisarra skador. 197 Happy Jack. 198 Lagerbäck/Greenwood. 199 Total elegans. 200 Året är 1958.
HAMMERS HISTORIK del 200
West Hams moderna historia tar sin början 1958 då Hammers återvänder till fotbollens finrum efter 26 års frånvaro. (West Ham är en av bara 8 klubbar som aldrig spelat i lägre divisioner än division 2)
West Ham United är tillbaka. Säsongen 1958/59 blir en succé och bland annat så levererar skyttekungen Johnny Dick inte mindre än 27 mål i division 1. Samme Dick som levererade 21 mål i division 2. Men låt oss backa bandet.
Säsongen 1957-58 är en av de mest speciella i klubbens historia. Malcolm Allison och de flesta från Cassettari´s cafe tiden kring mitten av 1950-talet hade lämnat och managern Ted "The Phantom" Fenton hade byggt upp det offensivaste laget som någonsin skådats.
I målet stod målvaktslegenden Ernie Gregory (1946-60) med 382 ligamatcher och 24 cupframträdanden under sin spelarkarriär i Hammers. Ernie kom att stanna kvar i klubben ända till i maj 1987. För övrigt samma år som Ernie skulle fylla 66 år senare på hösten.
John Bond (1951-65) var glädjespridaren och tillsammans med explosive irländaren Noel Cantwell (1952-60) utgjorde dessa två seriens offensivaste ytterbackar. Ofta lämnades Ken Brown ensam i försvaret då övriga laget gick till anfall. Bond spelade totalt 428 matcher och bidrog med 35 mål medan Cantwell totalt spelade 263 matcher och nätade 11 gånger.
I mittförsvaret stod Ken Brown (1952-67) och avvärjde anfall. Oftast själv. Under senare år av sin karriär skulle Brown få sällskap i mittförsvaret av en ung spelare vid namn Bobby Moore. Värt att nämna är väl att när Ken Brown fick sin testimonial match i maj 1967 debuterade en blivande legend i just den matchen. Spelaren i fråga var ingen mindre än Billy Bonds!
Billy Lansdowne (1956-62) och tonåringen John Smith (1956-59) skulle väl vara balansen i lagbygget. Lansdowne senior spelade 57 ligamatcher och 3 cupmatcher i Claret and Blue för att sedan återvända till klubben 1967 och ta över ansvaret för Hammers fina ungdomsverksamhet. John Smith ansågs som en av West Hams största talanger dittills. Men karriären blev aldrig vad så många hade förutspått. Smith spelade totalt 132 matcher för Hammers och dog endast 49 år gammal.
Framåt gick man runt på två ytterspringare, förutom de två nämnda extremt offensiva ytterbackarna, dessa två yttrar var Malcolm Musgrove (1954-62) och Mike Grice (1955-61). Musgrove är den ytterspringare som än idag gjort näst mest mål av klubbens yttrar. Bara Jimmy Ruffell har nätat fler gånger från kanten. Musgrove gjorde 84 ligamål på 283 ligamatcher och dessutom 4 cupmål på 16 cupframträdanden. Grice spelade totalt 150 matcher i West Hams snygga tröja.
Tuffa tacklingar gav Andy Malcolm smeknamnet "Mr 100 per cent". "Mr 100 per cent" var oerhört uppskattad under åren 1953-62. Jämföras kan väl då om man tittar på Musgroves 283 ligamatcher och 84 ligamål, med Malcolm som också uppnådde 283 ligamatcher men endast 4 ligamål. Malcolm städade bakom anfallarna skulle man kunna säga. Motståndarna kallade Malcolm "den jobbigaste att möta".
Johnny Dick, den skotska centern, hade antingen Vic Keeble eller populära Billy Dare vid sin sida, ibland båda två. Dare (1955-59) hade hunnit bli 31 år gammal. Johnny Dick (1953-62) tillverkade totalt, liga och cupmål inräknade, 166 stycken på 351 matcher i klubben. Keeble (1957-59) är väl den enda som signats två gånger av Fenton. Först under Fentons knappa två år långa sejour som spelande tränare i Colchester 1950 och senare då inför säsongen 1957/58.
Vic Keeble spelade bara två säsonger i Hammers innan han tvingades avsluta sin spelarkarriär endast 29 år gammal 1959. 76 ligamatcher och imponerande 45 mål blev det i Claret and Blue - lägg därtill 4 cupmål på 4 cupmatcher. För populära Dare blev det totalt 119 matcher och 49 mål.
I princip var det tolv spelare som la grunden för det West Ham United vi ser idag. Men vänta nu! Vi har glömt managern.... Ted Fenton, kallad "The Phantom", som faktiskt gjorde 163 ligamatcher i Hammers innan Andra världskriget. Fenton lånades ut till Colchester i två säsonger (1948-50) innan mannen, myten kallades tillbaka till moderklubben för att bli dess manager sedan "evighetsmanagern" Charlie Paynter blivit alltmer förvirrad och officiellt avgått på grund av hög ålder.
Ted "The Phantom" Fenton som av någon anledning avskydde staden Peterborough, men istället älskade sina hattar. Ostron föll i smaken efter tiden i Colchester och på äldre dar var Fenton en stor golfentusiast. Fentons oväntade uttåg ur Hammers 1961 är ett lika stort mysterium som legendens död. Fenton körde in i ett urgammalt träd utanför.... mystiskt nog - Peterborough? Kanske var det ödets ironi.
HAMMERS HISTORIK del 199
Med VM guldet 1966 i bagaget, vilket lätt kan omräknas att motsvara 30 ligatitlar, så är West Ham United verkligen nummer ett på ett odiskutabelt sätt.
Med de snyggaste klubbfärgerna i Claret and Blue är de flesta övriga lag aningen avundsjuka på att just Hammers en gång i tiden lite turligt valde rätt.
Ingen annan klubb kan nämnas i samma finrum som just West Ham United. Det enda riktiga United. Namnet klingar av total elegans.
West Ham United har alltid burit fanan vad gäller att spela offensiv och attraktiv fotboll genom alla dessa etthundratjugoen åren av fantastisk historia.
En liten gosse, som först hållit på en annan klubb men blivit smart och bytt till Hammers, frågade mig nyligen: "Vart är West Ham på väg?" Jag svarade: "Mot toppen av toppen!"
Många surrar i sommarbruset om Zlatan, Mourinho, Pep, Conte med flera. Förväntningarna är stora från många håll, till och med gigantiska i vissa fall. Säsongen 2016/17 står inför dörren.
Manchester United - handlar mer om tröjförsäljning och kommersiella jippon än om fotboll. Zlatan, Mourinho och fjorton psykologer in. Kan Rooney få igång sig själv?
Manchester City - det stora problemet är väl att alla utom Joe Hart saknar hjärta för klubben. Dyra spelare som ger nittiosju procent har varit ett problem i flera år. Pep tar väl fram sopkvasten?
Liverpool - ingenting har hänt varken i Liverpool eller i Everton eller ens i staden Liverpool sedan The Beatles framgångar. Och John, Paul, George och Ringo flyttade därifrån i mitten av 1960-talet.
Arsenal - omöjligt klubbnamn att uttala. Den som har kommit närmast är före detta tipsexperten från gamla Tipsextra Stefan Thylin. Thylin uttalade klubbnamnet "Arsel - naaal".
Tottenham - kvartersklubben lär få kriga med näbbar och klor för att undvika nedflyttning.
West Ham United lämnar Boleyn Ground för Olympiastadion. Tankegångarna är många och plötsligt dyker Billy Bonds upp. Den defensiva klippan som kommer vilt skenande över gräset och bjuder på ett hattrick mot Chelsea 1974.
Kommer Herbert "Tiddler" Ashton att flytta med...? "Tiddler" som var West Hams första stora publikfavorit, men som försvann under Första världskriget och aldrig har dödförklarats ...? "Tiddler" som setts på läktarplats mellan jul och nyår varje år sedan dess.
1929. Leeds firar tioårsjubileum med match mot West Ham. Vic Watson dundrar in 6 mål och Hammers vinner med 8-2. 1968. Geoff Hurst nätar även han 6 gånger och Sunderland får en tung hemresa. 8-0 till den stora lilla klubben från östra London.
Supernazisten Adolf Hitler bombar Boleyn Ground i ett sista desperat försök att vända Andra världskriget till sin fördel. Men Hammers besegrar man inte hur som helst. 1965 besegrar West Ham Hitlers favoritlag 1860 på Wembley med 2-0 i Cupvinnarcupfinalen.
West Ham har en unik historia som på sätt och vis nystartar med flytten till Olympiastadion. Men vi glömmer aldrig Vic Watson, Malcolm Allison, Bobby Moore, Geoff Hurst, Martin Peters, John Charles, Billy Bonds, Trevor Brooking, Phil Parkes, Frank McAvennie och alla andra.
HAMMERS HISTORIK del 198
För fem år sedan satt Lars Lagerbäck och sörplade i sig kaffet direkt ifrån kaffefatet. Då mindes den nyblivne förbundskaptenen för Island vad han lärt under ett studiebesök i östra London drygt trettiofem år tidigare. Lagerbäck tuggade i sig den sista skivan av den något torra gurksmörgåsen och tycktes höra Ron Greenwoods stämma eka inifrån kylskåpet.
Lagerbäck som alltid varit lite vidskeplig var tvungen att öppna kylskåpet och titta efter så att "Big Ron" inte satt där inklämd mellan smöret och ostkanten. I London så många år tidigare hade Greenwood uppmanat Lagerbäck att "Doing it simple is to be a genius" och Lagerbäck hade noterat meningen i sitt lilla anteckningsblock.
Det blev som ett mantra för unge Lagerbäck. Då Lagerbäck senare efter hemkost satt i sin 70-tals soffa och lyssnade på favoriterna Svenne och Lotta blundade Lagerbäck och som i trans rabblade meningen han fått av West Ham managern: "Doing it simple is to be a genius." Greenwood hade vidare talat om The West Ham Way och offensiv klokhet.
Det är därför ingen överdrift att hävda att West Ham helt och hållet ligger bakom Islands framgångssaga i EM 2016. Englands fiasko kom inte direkt som någon chock. Fyller man truppen med spelare från Spurs blir allt naturligtvis pannkaka. Inget brittiskt landslag i fotboll kommer någonsin att vinna vare sig EM eller VM guldet utan att ha minst 3 West Ham spelare i truppen.
West Ham har alltid varit de stora mästerskapens lag. Vem minns inte 1966 och Englands (läs: West Hams) VM guld på hemmaplan. Bobby Moore, Geoff Hurst och Martin Peters var namnen hjältarna bar då. Dessa tre musketörer i Claret and Blue är för alltid odödliga hjältar i sin klubb. West Ham United. Det finns för övrigt bara ett United - och det är West Ham United.
Ingen har väl heller glömt att Pelé och det Brasilianska landslaget besökte West Ham inför VM 1958 i Sverige. Hammers dåvarande manager Ted "The Phantom" Fenton sa följande: "Doing it simple and wearing an outstanding looking hat is to be a genius." Efter dessa visdomsord vann Brasilien VM tämligen enkelt.
HAMMERS HISTORIK del 197
Happy Jack hade mittfältet med omnejd som sitt område. En klassisk allrounder. Happy Jack växte upp i fotbollens finrum. Med över 100 ligamatcher i Claret and Blue. Även landslagsman för Wales en kort period. Happy Jack är Jack Collison, evig optimist utåt sett, vars skadeelände aldrig ville ge med sig utan fortsatte och fortsatte tills Happy Jack fattade beslutet att avsluta sin karriär. Jack Collison är 27 år.
HAPPY JACK berättar med egna ord: "Det är lördag. Och jag spelar inte match. Jag är 27 år och har smakat av höjdpunkterna, haft långa skadeperioder och upplevt personliga förluster, allt tack vare fotbollen - fotbollen som kan fylla utövaren med den mest fantastiska känslan, men samtidigt också rycka undan den utlagda förgyllda mattan under dina fötter på några ynka sekunder. För att sedan lämna dig i en avgrund."
"När matchstart närmar sig kommer den oerhörda besvikelsen. För inte så länge sedan vandrade jag genom spelargången tillsammans med laget ut på Boleyn Ground inför tusentals laddade supportrar redo att ta mig an några av världens bästa spelare. Men så är det inte längre och så kommer det aldrig att bli igen. Att få någon som inte upplevt det att förstå känslan hur det är att få göra mål inför hemmapubliken på Boleyn Ground är omöjligt att förklara exakt. För känslan är rentav beroendeframkallande."
HAPPY JACK fortsätter: "När poliskonstapeln berättade att min pappa omkommit i en motorcykelolycka föll min värld samman. Jag var 20 år. Det är svårt att prata om den händelsen. Jag beslöt att tre dagar senare spela den prestigefyllda cupmatchen mot ärkerivalen Millwall. Jag kom fram till att min pappa hade velat det. Alla bar svarta armbindlar."
"Säsongen i Championship spelade jag 36 matcher och bidrog med viktiga mål. Trots smärtor i axeln och i knäet fanns ingen chans i helvetet att jag skulle kliva av i play-off finalen mot Blackpool, och känslan då vi stod som vinnare med 2-1 är obeskrivbar. Efter säsongen 2013/14 stod jag utan kontrakt. Och visst var besvikelsen stor. När klubben jag lärt mig älska inte ville ha mig kvar. West Ham United - som jag tillhört sedan jag var 16."
Jack Collison var i Ipswich Town säsongen 2014/15 utan att spela en enda match på grund av skadeeländet. Jack Collison drog sedan igång Jack Collison Soccer School. Med mottot: Alla får vara med. Den kringresande fotbollsskolan har blivit en stor succé och Happy Jack och hans duktiga team har överösts med beröm från lyckliga föräldrar. Barnen har under två dagar fått träna och ha skoj tillsammans med Happy Jack. Och ibland har West Ham profiler dykt upp som extra krydda i den ambulerande fotbollsskolan.
Trots att fotbollsskolan varit massivt uppskattad, så finns drömmen där att en gång få vara manager i en professionell fotbollsklubb. Happy Jack har även börjat läsa till sportjournalist. Det Historiska Fakultetet anser bestämt att Jack Collison borde ha fått avsluta sin karriär i Hammers. Och den dagen Slaven Bilic drar vidare, så skulle vi välkomna Happy Jack tillbaka med pompa och ståt. Som vår nya manager.
Happy Jack = True Hammers Legend.
HAMMERS HISTORIK del 196
>>>Dearest Imogen,
having regard, modest though it may be,
cricketing takes almost all of my time,
I beg leave to submit my resignation
from Det Historiska Fakultetet.
Your obedient servant,
Leif Thomas<<<
Traditionens makt kan aldrig bli för stor. Inte för West Ham i alla fall. Däremot kan traditionen under stundom te sig alldeles vansinnigt för tung. För tung att bära för en enskild spelare. Speciellt om tyngden hamnar på fossingen.
Alla lag har sin så kallade "haunted tradition" - ta bara Hammers som exempel. I West Ham United har med jämna mellanrum de mest bisarra och tillsynes onödiga skador dykt upp på spelare som har varit ovanligt muntra i sinnelaget.
Ta bara den gången sommaren 1907 då Charlie Paynter fick för sig att busa med lagets lustigkurre Lionel "Lolli" Watson. Paynter uppmanade "Lolli" att sparka dennes halmhatt så långt som möjligt. Att Paynter byggt en jordkulle under halmhatten blev en allt annat än positiv överraskning för "Lolli" som därefter stannade på 80 matcher och 27 mål i Claret and Blue.
Ingen kan väl ha glömt Bert "Spectacular Pluckey" Hawkins vars Hammerskarriär förkortades drastiskt efter att denne ställt upp på att vara "en levande kanonkula" vid Cirkus Bosanova och deras framträdande i East End sommaren 1952. Det hela var helt och hållet ofarligt sades det från cirkushåll. Men då "Pluckey" for ut ur kanonhålet så tog Hammersspelaren en annan riktning än den mot skyddsnätet där det var tänkt att denne skulle hamna. En bärande järnstolpe i cirkustältet blev landningsplatsen för "Pluckey" och den vanligtvis leende fotbollsspelaren kunde i veckor efteråt ses med en gigantisk svullnad som stack upp som en pyramid ur det vågiga hårsvallet. "Pluckey" stannade på 37 matcher och 16 mål i London´s Finest.
Vid den årliga jongleringsturneringen hemma på John "The Loyal" Lyalls residens skulle någon kasta upp bollen i luften varpå spelaren vars tur det var att jonglera skulle börja jonglera. Tokrolige Derek "Happy - Go - Lucky" Hales märkte aldrig att Geoff Pike istället för att slänga upp en fotboll i luften slängde upp en rund grå sten tagen från trädgården och i samma storlek som en fotboll - Derek Hales avslutade därmed sin karriär i den stora lilla klubben från östra London efter knappt en halv jonglering med stenbumlingen sommaren 1978. Hales hann med att tillverka 10 mål på sina 27 framträdanden.
Man ska vara försiktig med vad man önskar. Legenden gör gällande att West Hams spelare kommer att drabbas av bisarra skador även fortsättningsvis. Enligt ryktet har Andy Carroll en hemlig dröm om att få agera "en levande kanonkula" och eftersom Cirkus Bosanova kommer till Durham samtidigt som "Andy the Giant" har planlagt för att umgås med familj och vänner i norra England så vet man aldrig. Även om man från cirkushåll bestämt påpekar att olyckor händer inte nu för tiden, så bör man betänka West Hams olycksstatistik av oväntade, onödiga och totalt bisarra olyckor. Risken finns väl att just den kvällen Carroll besöker Cirkus Bosanova i sommar har väl säkerhetsansvariga på cirkusen glömt att sätta ut skyddsnätet.
Leif Thomas
