"He is the complete midfielder"

"He is the complete midfielder"

Den 6e februari 1958 kraschade ett plan i München, ett plan som innehöll ett fotbollslag från Manchester och journalister som varit med på resan ner till Belgrad. Flertalet liv fick därmed ett hastigt slut och ett av dessa, det kortaste, var Eddie Colmans, endast 21 år gammal. Salford-födde Colman togs ifrån världen och Salford innan han fått chansen att ta alla med storm. Knappt 40 år senare fick en annan Salford-son chansen, nu har han tagit den i 19 år.

Eddie Colman och Paul Scholes har mycket lite gemensamt. Colman var ytter i det lag som satte engelsk fotboll på kartan, Paul Scholes gjorde sig ett ordentligt namn som innermittfältare efter en kortare karriär som forward. Scholes är visserligen ungefär lika lång som sin föregångare, runt 170 cm men det som binder dem tillsammans till största del är den del av Manchester man föddes i, Salford. Bortsett från Morrissey är de båda United-spelarna stadens största ikoner, Colman fick en staty när han gick bort och med tanke på att "Dirty Old Town" inte haft något eget professionellt har man alltid tytt sig till Manchester United och identifierat sig med dem.

Nu haltar visserligen historien lite, Scholes är född i Salford men flyttade till Langley innan han ens hade hunnit sparka en fotboll 60 meter för första gången. Plattläggare Stewart och hans fru Marina Scholes flyttade när Paul Aaron Scholes var så liten som 18 månader men staden Salford har alltid sett honom som sin egen. Och vilka skulle inte göra det? En spelare som redan innan han ens lagt skorna på hyllan blivit kultförklarad av en hel fotbollsvärld. Hyllad av såväl gamla som nuvarande lagkamrater, motståndare och supportrar och ett facit som talar för sig självt. Paul Scholes är en av dem bästa som England någonsin fått fram. Han spelar dessutom på en position som kanske är den mest konkurrensutsatta i hela branschen som inte ens var den som han tog sig fram genom ungdomsleden på. Från att ha varit en relativt skadefri spelare under de största delarna av hans karriär, trasades tyvärr slutet sönder mycket p g a just skador. Nu är han på väg tillbaka och allt talar för att det är för sista gången. Igen.

Spelare som Scholes ser man inte allt för ofta. Spelare som Scholes som dessutom kommer fram i ett sällskap bestående av Giggs, Beckham, Butt och bröderna Neville lär vi aldrig få se någonsin under vår livstid. Både Giggs och Scholes kom till United som 14-åringar, däremot deltog inte Paul i det lag som vann FA Youth Cup 1992 men spelade finalen med laget därpå tillsammans med t ex bröderna Neville och Robbie Savage. Samma år kom också proffskontraktet för den dåvarande forwarden men det dröjde ytterligare ett år, till 1994, innan debuten kom, den i ligacupen i matchen mot Port Vale som United vann med 2-1. Vem som gjorde målen? Scholes så klart.
 
Under de kommande åren genomgick Scholes en typ av acklimatiseringsprocess, en period då han fick lyxen att känna sig in i laget. Till en början hade Paul inte Sir Alex allra största förtroende, skotten tyckte att den rödlätta engelsmannen sett alldeles för liten ut när han först såg honom spela i pojklagen i slutet av 80-talet. När United ville värva Shearer, en av transferhistoriens sämsta bevarade hemligheter, var Blackburn bara intresserade av att Scholes skulle ingå i bytesaffären och man nobbade upplägget med Andy Cole som delbetalning. ”Sat-Nav” eller ”The Ginger Prince” som han kom att kallas fick inte den ordentliga chansen förrän stjärnorna började stå i rätt riktning. Med Mark Hughes såld till Chelsea och Eric Cantonas  ökända avstängning öppnades en plats för den då 21-årige Scholes. Han lyckades göra 14 mål under säsongen och den mesta speltiden kom i början av säsongen tillsammans med tidigare nämnda Cole.
 
Den enes bröd, den andres död är ett välbekant uttryck och kanske har Scholes Roy Keane att tacka för en del av sin framgång. I september 1997 drabbades nämligen den hetlevrade irländaren av en allvarligare knäskada som gjorde att det öppnades upp en plats ett snäpp längre ner i planen. Kanske var det att hans kvalitéer kom fram ännu tydligare, kanske var det faktumet att han fortsätta att göra mål trots en mer tillbakadragen utgångsposition med sina 10 mål på 42 matcher som gjorde att han blev kvar där. Klart är i alla fall att han snittade en bra bit över 40 matcher de närmsta tre åren och en målskörd som översteg tvåsiffrigt varje säsong. Redan trippelsäsongen 1999, alltså bara året efter han skolats om, så var han en av Uniteds viktigaste spelare. I efterhand har han dock berättat att avstängningen i finalen mot Bayern München gör att han inte ens räknar den titeln som en personlig vinst, utan lutar sig mot 2008 års seger i Champions League som den enda.
 
De efterföljande åren, de mellan den där trippeln och 05-06 spelade Scholes stadigt runt 50 matcher. En stagnerande form syntes tydligt när Uniteds prestigevärvning Veron kom till klubben och tog platsen bredvid Keane på det centrala mittfältet. Scholes placerades som en släpande anfallare, ett test som inte alls slog väl ut. Veron försvann så småningom ut i periferin och Scholes var återigen den tysta kejsaren på Uniteds mittfält. Men just 05-06 så kom den första allvarliga skadan, som då drabbade hans syn, en syn som vissa hävdar aldrig återgått till full kapacitet. Skadan eller sjukdomen ryktades vara slutet på hans karriär, men till slut tog han sig tillbaka, för att sedan drabbas av en allvarlig knäskada under hösten 2007 som höll honom borta från spel t o m januari året därpå. När han till slut gjorde comeback spelade han en helt avgörande roll i dubbelmötet med Barcelona i semifinalen av Champions League då han gjorde det enda målet och sedan alltså fick vara med och fira titeln på riktigt.
 
Hösten därpå, i september 2008, valdes han in i den engelska fotbollens Hall of Fame och berättade då att han trodde att han hade två år till kvar. När vi väl kom fram till 2010 skrev han på ett nytt kontrakt som sträckte sig ännu ett år till för att efter det berätta att han skulle lägga av. I just det skedet kändes det logiskt, han var trots allt 37 år gammal och såg stundtals väldigt trött ut. Han klev direkt in i Manchester Uniteds ledarstab och höll sig på så vis kvar kring Carrington. Exakt vad han höll på med, mer än att träna reserv- och juniorlag är det nog ingen som riktigt vet, Scholes har ju aldrig varit en man som ställt upp frivilligt i intervjuer. Vad vi däremot vet är vad som hände sedan.
 
För  ungefär ett halvår efter att han lagt skorna på hyllan plockade han ner dem igen. United skrek efter en central mittfältare, dels för att man var oerhört skadedrabbade men även för att de spelare man förlitat sig på inte levererat på det sätt man hoppats. Sagt och gjort, den 8e januari inför matchen mot City, så satt han där i omklädningsrummet till sina lagkamraters stora förvåning. Då Young tagit fasta på hans gamla nummer 18 så tog Scholes hand om det nummer han hade dessförinnan, nummer 22. Matchen som följde slutet 3-2 till United och Scholes kom in som avbytare i 59de minuten. Under säsongen kom han att göra 21 matcher totalt, fyra mål och dessutom skriva på ett nytt kontrakt som sträckte sig över årets säsong. En säsong som nu på allvar är inne i sitt slutskede.
 
Och kanske har den inte riktigt blivit det Scholes och vi hoppats på, samtidigt kanske den har blivit precis det vi förväntade oss. I skrivande stund är han uppe i blygsamma 16 matcher, men är nu på väg mot comeback.
 
Det sorgliga i Scholes karriär är knappast det faktum att han blommade ”sent” för att han spelade på fel position, det är heller inte att slutet på hans karriär trasades sönder av flertalet skador som till en början såg ut som lättare korttidsskador som drog ut på tiden. Det sorgliga är att en av Uniteds och Englands absolut bästa spelare någonsin aldrig fått det erkännande han förtjänar. Han har aldrig plockats upp som en av dem 30-40 bästa spelarna i världen av FIFA, han fick aldrig chansen att spela på sin naturliga position i landslaget när han var som bäst.
 
Kanske har Scholes karriär och definitiva erkännande blivit lidande av  att han inte varit en man för medierna. Han har erkänt i efterhand att han tänkt under matcher hur jobbigt det kommer bli med intervjuer efteråt. Han har aldrig ställt upp på några större sponsorjippon. Han har aldrig haft en agent.
 
Paul Scholes är en av Uniteds allra största spelare. Låt oss alltid minnas honom så.
 
Paul Scholes hade varit ett av mina förstaval om jag satte ihop mitt drömlag.
Marcello Lippi


Citatet i rubriken? Zinedine Zidane.

Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist

Gustaf Granqvistgustaf.granqvist@gmail.com@ggranqvist2013-03-27 19:39:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United