Head 2 Head – Fulham
United reser till London med målet att förlänga sin vinststreak.

Head 2 Head – Fulham

Efter fyra raka hemmamatcher lämnar nu de röda Manchester och reser söderut, härnäst står en visit i London på agendan. Efter vinster mot – i tur och ordning – Sociedad, Stoke och Norwich hoppas de regerande mästarna kunna ta ytterligare en skalp och därmed vakna till liv i ligaspelet på allvar. För motståndet i den engelska huvudstaden står Fulham och inför matchen har vi tagit ett snack med motståndarredaktionens Fredrik Wiberg.

Fulham har under säsongsinledningen tagit tre skalper, United i sin tur har gått segrande från fyra möten. De gemensamma nämnarna är att båda lagens vinster har kommit mot förväntade bottenlag medans flera av poängtappen har kommit mot de högre placerade lagen Är det oroväckande att ditt lag inte lyckas prestera mot bättre motstånd? Vad beror det på?
 
Fredrik:
Oroväckande är det inte, då säsongsstarten rent generellt inte varit speciellt lyckad. Att prestera bra mot bättre motstånd är bara en bonus och när Fulham ställs mot "Top-4" är det inga matcher som går under kategorin "måste-vinna matcher".

Gustaf:
Jag tycker att varje enskild match mot "topplagen" varit sin egen historia. Pinnen hemma mot Chelsea var inte katastrof sett till vart vi var i säsongen då, även om det kommer kännas bittert om vi inte tar någon alls borta på Stamford. Liverpool borta är vad det är, dom fick ett skitmål tidigt och sen stod bussen prydligt parkerad i 85 minuter. Kanske borde vi gjort mål i den matchen men det är inget man räknar med.
 
City borta däremot är väl sämre sett till att det rann iväg alldeles för mycket. Det var överlag en märklig Unitedinsats på alla sätt och vis men det kändes rätt förlorat redan vid 2-0. De matcher som faktiskt oroat är snarare West Brom och Southampton i år.
 
Moyes har roterat friskt på ytterpositionerna under säsongsinledningen, kantspelarna är sällan samma från en match till en annan och få yttrar kan känna sig säkra på sin plats. Martin Jol å andra sidan har valt att satsa hårt på främst Kasami och Ruiz som kantspringare, vilket har lett till att spelare som Kacaklinic, Duff och Rodallega till stor del har ställts åt sidan. Gör Moyes och Jol rätt? Vilka spelare bör få förtroende?
 
Fredrik:
Det råder delade uppfattningar men mot slutet har fansen saknat både fart och kreativitet på kanterna, och många har ställt sig frågandes till Jols något statiska lag. Pajtim Kasamis kanon mot Crystal Palace stärkte såklart hans odds till en plats i Jol's elva, men i grund och botten är Kasami och Ruiz inga renodlade kantspelare. Både Kacaniklic, men främst Adel Taarbat har saknats i laget, och det är två spelare som både tillför speed och teknik. Att Taarabt inte får förtroendet är väldigt märkligt. Likaså Kacaniklics petningar samt att Ashkan Dejagah befunnit sig i frysboxen sedan mitten av augusti. Damien Duff är inne på sista refrängen och Hugo Rodallega är enbart en nödlösning på kanten.

Gustaf:
Uniteds yttrar har underpresterat i stort men överpresterat i smått. I smått så menar jag självklart Januzaj som varit allt man drömt om och en hel del därtill. Att Valencia inte är DEN Valencia längre har vi någonstans fått vänja oss vid. Ashley Young måste vara den som är längst ifrån sin startplats medan Nani blandar och ger precis som vanligt. Sen har vi Zaha som gjorde sin riktiga debut nu i cupen och han gjorde inte bort sig överhuvudtaget. Därtill tvingas Kagawa allt som oftast spela där ute och beroende på match bidrar han med något dom andra inte gör. 
 
För stunden känns det som att vikten av att ge Kagawa sin ordentliga chans överväger de andras prestationer hittills. Japanen måste få spela ex antal matcher i följd och helst även ges chansen centralt när man har möjlighet. Januzaj bör matchas försiktigt även om han själv tycker att han ska spela varje match. Men för mig, mot Fulham, ska Kagawa och Nani starta då Valencia och Young fått fler chanser än portugisen och Januzaj kan må bra av att vila till och från.
 
Manchester United har förvisso vunnit de två senaste mötena på Craven Cottage, men åren dessförinnan renderade bortamöten med Fulham ofta i poängtapp för de röda. Är Craven Cottage svårspelad i största allmänhet?
 
Fredrik:
Jag vill svara "ja" på den frågan men med årets Fulham-lag känns svaret inte lika givet. Tyvärr tror jag det finns en uppenbar risk för att precis alla lag kan spela ut Fulham på Craven Cottage om det vill sig illa. Det har skett mycket förändringar i laget de senaste åren och Fulham har nu en väldigt ålderstigen trupp. Jämför man med tidigare Fulham-upplagor är årets lag svajigt defensivt, mittfältet saknar kreativitet, och sedan saknar laget en pålitlig målskytt. Dimitar Berbatov gjorde jobbet ifjol, men under de inledande matcherna har bulgaren sett väldigt loj och ointresserad ut, nästan mer än normalt. Martin Jol har haft det riktigt kämpigt i höst och Fulham kommer att få fortsätta kämpa, omgång in och omgång ut för att kunna plocka sin poäng. Även när matcherna spelas hemma på Craven C.

Gustaf:
Den har nog varit det tidigare men har sedan Hodgson försvann tappat den där självklara skräcken. När dessutom det verkat som att flera tilltänkta fixsspelare underpresterat är det svårt att bli skräckslagen. Craven Cottage är däremot en av dem mest genuina arenor jag någonsin besökt.
 
Lördagens möte blir den tredje matchen på en dryg vecka för såväl United som Fulham. Förutsättningarna är dock förhållandevis goda för båda sidor – ingetdera av lagen dras med några större skadeproblem och såväl Moyes som Jol tog tillfället i akt att rotera sitt manskap under tisdagens ligacupspel. Vilken elva tycker du ska ställas på planen på lördag?
 
Fredrik:
Jag vill gärna se Adel Taarabt från start. En irrationell spelare som kan bryta mönstret. Bra teknik, fart och tillslaget på bollen är också av hög kvalitet. I backlinjen hoppas jag Senderos ställs åt sidan. Schweizaren har aldrig varit speciellt bra i Fulham men har märkligt nog fått stort förtroende av Jol under de inledande matcherna. Min elva, 4-4-2 fr.h: Stekelenburg - Riether, Hangeland, Amorebieta, Riise - Duff, Parker, Sidwell, Taarabt - Bent, Berbatov 

Gustaf:
Jag lever med tanken av att spela in åtminstone en ny mittback som helt ordinarie, i det här fallet blir det Evans. I övrigt:
 
De Gea - Rafael, Evans, Vidic, Evra - Nani, Carrick, Fellaini, Kagawa - Rooney - van Persie
 
Manchester United tog en något turlig seger mot Stoke senast, Moyes mannar vände på steken i den andra halvleken och slog tillbaka The Potters med 3-2. Är de röda på väg att hitta tillbaka till det patenterade vinnarspåret och har Fulham i så fall något att sätta emot? Vilka går segrande från mötet på Craven Cottage? 
 
Fredrik:
Svårt att säga. Manchester United har varit väldigt svåranalyserade under säsongen. Att Moyes gäng i helgen släppte in två mål mot Stoke, som varit extremt bleka under säsongsstarten, känns faktiskt inte som något formtecken. Visst vände United på steken, men jag är inte alls säker på var jag har Manchester United i dagsläget. Jag tror dock att Moyes vinner tränarduellen mot Jol och att United går segrande ur striden på lördag. Fulhams form och spel har inte övertygat och Manchester United vinner i slutändan på både klass och rutin. Men det blir tufft, mitt förhandstips blir 1-2.

Gustaf:
Jag hoppas och tror att det har vänt nu. 0-2.

 

Björn Hallberg@bjooorsa2013-11-01 10:43:04
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United