Hetast & kallast - v.38
Manchester United besegrade enkelt Bayer Leverkusen och blev sedan krossade av lokalrivalen under en vecka där försvarsspelet underpresterade och få glänste.
Hetast
3. Bortafansen: När Old Traffords stämning blivit högst medioker under åren har vi alltid förlitat oss på de tillresta som kulturbärare. Dessa har aldrig svikit, och det kan tyckas att glädjen och energin bör rinna iväg när ditt älskade lag ligger under med 4-0 mot rivalen, och kanske var fallet så, men de tusental på Etihad Stadium stod för en insats som lär gå till historien. I ca trettio minuter tystade de Eastlands och sjöng "20 times, 20 times, Man United", om och om igen. Det påminner om Arsenals bortafans i 8-2-slakten. Stunder då klubbmärket går om resultatet. Vid sådana tillfällen känner man stolthet över att vara del av denna klubb. Oavsett siffrorna på tavlan, 20 times, och det är fakta. Fansen hoppade och sjöng som om det var 1999 samtidigt som de fick bevittna en våldtäkt på plats. Satan, att inte spelarna visade sådan passion. Detta är något som kanske inte uppmärksammades av media eller andra supportrar men det var så stort. Bortafansen bidrog starkt till Manchester Uniteds något bättre andra halvlek, även om det inte räckte på långa vägar.
2. Antonio Valencia: Ytterns förnyade självförtroende har varit ett av relativt få glädjeämnen i Manchester United på senare tid. Mot Bayer Leverkusen var Tony en toppspelare igen. Nu klickar det och även om han har en bit kvar till våren 2011/2012-formen är det ett, eller flera, steg i rätt riktning. Både mål och assist i Champions League, vilket följdes upp av en hyfsad insats mot Manchester City, trots det bedrövliga försvarsspelet vid 0-1. Uppspelning i andra med bra fart, inställning och vilja, om än begränsad utdelning.
1. Wayne Rooney: Sommarens jubelidiot är den enda som faktiskt presterar i nuläget. Eller, det är inte helt sant. Men han spelar bäst fotboll åtminstone. Wayne Rooney är i en sanslös målform och nätar på alla sätt och vis för stunden. Ett vecko-hattrick med avslut från nära håll (hur målet godkändes är bortom mig), friläge och magisk frispark vittnar för detta. Och ta bort dessa siffror så har du ändå gedigna arbetsinsatser och en mentalitet som, i rimliga fall, bör vara en självklarhet i Manchester United. Wayne är en av få som kan gå med huvudet högt efter gårdagens misär, men det lär han inte göra. Synd att personen Wayne Rooney är en pajas utan dess like och att han bränt alla broar att bli en framtida legendar i den röda tröjan, för spelaren är vansinnigt bra.
Kallast
3. Bristen på rotering: Något som gjorde Sir Alex till en mästare av högsta klass var hans förmåga att få samtliga spelare involverade och kontinuerligt rotera truppen för att hålla alla i god skick. Jag är fullt medveten om att David Moyes, med all press på sig, vill "play it safe" och ställa upp med eliten. Men detta lär inte fungera i längden. Exempelvis har någon som Jonny Evans, tveklöst fjolårets bästa mittback, fått stå i skymundan medan veteranerna bildat lås, men igår såg vi att en effektiv nyckel låser upp dem utan vidare svårigheter. Jonnyboy har sedan länge förtjänat en startplats och möjligtvis rör det sig om vad David Moyes ser på träningarna, men annars är nordirländarens brist på speltid väldigt, väldigt märkvärdigt. Även Javier Hernandez behöver matchas. När fick mexikanen sist 90 minuter? Samtidigt får Anderson, som inte bidrar med annat än att avlöna Burger King, chans på chans...
2. Shinji Kagawa: Värre än japsens prestationer är Kagawa-ligan som nu dominerar United Road. Sanningen är att Shinji konstant fortsätter att underprestera och har gjort det sedan sin ankomst till Manchester United. Visst, ett par matcher var lysande, mot WBA med guldet säkrat, etc, men i det större sammanhanget har han av flera skäl varit en stor besvikelse. Insatsen mot Bayer Leverkusen var medioker, och då är jag snäll. Har man svårt att uträtta saker mot ett defensivt uselt motstånd börjar tålamodet rinna iväg. En mer matchtränad Shinji Kagawa kommer leverera bättre fotboll, men just nu känns det lika avlägset som att Spurs släpper in mål. Kagawa-ligan v. Dzeko-ligan, vem vinner?
1. De rutinerade rävarna: Rio Ferdinand, Nemanja Vidic och Patrice Evra. Herrejösses, var ska vi börja...? Mittbackarna var BEDRÖVLIGA mot Manchester City. Det smärtade att se två fanbärare agera på detta nonchalanta vis. Den ena spelade nyligen sin testimonial och den andra bär kaptensbindeln. Samarbetet, kommunikationen, positionsspelet, ledarskapet - allt saknades när det behövdes som allra mest. Om du inte kliver fram mot Manchester City borta, kliv inte fram alls. Och så Patrice Evra. Just när det verkade ha vänt, när stabiliteten bakåt, beslutsamheten och viljan tycktes ha återvänt får vi bevittna det där. Sämst på planen för två år sedan, sämst på planen nu. Slump? Absolut inte. Patrice Evras brist på inställning sammanfattar allt som är fel i dagens Manchester United. Samtidigt klagas det konstant på Danny Welbeck, men hans arbetsinsatser är allting som är RÄTT med dagens Manchester United. Om spelare ger sitt bästa och laget släpper in fyra mål, fine, shit happens. Kanske är Manchester Citys offensiv helt enkelt så bra. Men att totalt vika ner sig på detta vis är patetiskt. De rutinerade rävarna a.k.a. veteranerna förtjänar en utskällning som hade fått självaste Keano att känna sig nöjd och belåten - något vi fans inte är just nu.
