Hetast & kallast - v.39
Manchester United studsade tillbaka efter derbytorsken genom att slå Liverpool i ligacupen men åkte sedan på stryk hemma mot West Bromwich Albion under en vecka med blandade känslor. Hetast är en spelare som kanske börjar hitta tillbaka till forntida dagars form.
Hetast
1. Nani: Vad härligt. Nani på övre halvan av denna lista. Portugisen, vars form totalt kollapsat efter en suverän höst...2010...stod för en riktigt bra vecka med två utmärkta insatser på Old Trafford. I onsdags fick han det vanligtvis otacksamma jobbet att ta sig an ligans mest svårpasserade försvarare, Luis Enrique, men gjorde det klart godkänt och gav spanioren en match som heter duga. När Manchester United sedan bjöd på ytterligare misär var Nani en av få ljusglimtar. Med sin genombrottsförmåga, teknik och giftiga slutprodukt (ej inlägg, dock) är yttern en pjäs som kan bli väldigt användbar för David Moyes. Dessvärre kvarstår faktumet att Nani är en av världens allra mest ojämna spelare, så bli inte besvikna om den fina formen förvandlas till det som stundtals fick oss att vilja bita i en cyanidkapsel under dessa tre år.
2. Chris Smalling: Fick äran att stå över lördagens usla match mot West Bromwich men var säkerheten själv i ligacupen när Liverpool kom på besök. Chris är en spelare som överraskade oss alla när han under sitt första år i Manchester United slog igenom och kunde leverera ett försvarsspel som inte var standard för någon med så lite erfarenhet. Efter att nr 19 kom hem gick det lite trögare, dels på grund av skador men också faktumet att Jonny Evans växte ut till en mittback av absolut världsklass och Rafael tog nästa steg i karriären och befäste platsen på högersidan. Men med sin fysik och dominans i luftrummet samt sjuka förmåga att ständigt blockera avslut från motståndarna i farliga lägen har Chris Smalling alla förutsättningar att bli en toppspelare och mot Liverpool visade han oss detta, samtidigt som veckorna dessförinnan även de varit bra. Chris är het för tillfället och lär säkerligen få betydligt mer speltid denna säsong.
3. Wayne Rooney: Nu får David Beckham snart lämna ifrån sig epitetet som Manchester Uniteds bäste frisparksskytt för Wayne Rooney nätar på allt för tillfället. Detta är ett lysande exempel på hur långt Wayne kommit som fotbollsspelare och exakt hur komplett han är. Bortsett från Lionel Messi och möjligtvis Cristiano Ronaldo, finns det någon som behärskar mer i denna sport än Rooney? Samtidigt som de två herrarna är bättre offensivt kompenserar engelsmannen för detta genom att kopiöst erbjuda en fantastisk försvarsinsats i match efter match. Få spelare tar det där grovjobbet som är så värdefullt. Det uppskattas sällan av utomstående men satan vad effektivt det är. Manchester Uniteds defensiv är inget att hänga i granen just nu men utan Wayne Rooney hade det sett klart sämre ut. Spelar kanske sin bästa fotboll i karriären, i dagsläget.
Kallast
1. Kaptensbindeln: Trots alla ovanstående komplimanger till Wayne Rooney är det fortfarande så att han som person förstört alla chanser att bli en framtida legendar. Så är det. Efter att för andra gången velat lämna klubben - ANDRA gången på tre år - och inte yttrat ett ord under hela sommaren, belönas Wayne Rooney med en plats i laget. Fine, han presterar åtminstone. Men i onsdags hände något som fick mig att vilja kräkas. Wayne bar kaptensbindeln. Han fick rollen som lagets ledare, som klubbens representant. Samma lag och samma klubb som inte dög för fyra månader sedan. Och nu pratar vi om kaptensbindeln som med stolthet bars av Johnny Carey, Noel Cantwell, Denis Law, Sir Bobby Charlton, Bryan Robson, Steve Bruce, Eric Cantona, Roy Keane och Gary Neville. Och man kan inte låta bli att tänka, hur jävla lågt har inte denna bindel sjunkit i betydelse? Jag minns när den symboliserade ledarskap och innebar ansvaret att höja dina medspelare och kliva fram när det behövs som mest. Inte be om en flytt vid minsta motgång, och en till flytt vid medgång några år därefter. Sådant, och även hanterandet av Rooney-gate, att spelare som Anderson ges chans på chans och exakt hur lite klubbens historia värdesätts idag får mig att starkt ifrågasätta innebörden av "the United Way". Det känns i nuläget bara som ett tomt uttryck, samtidigt som Manchester United håller på att bli en i mängden. Pinsamt agerat.
2. Rio Ferdinand: Jesus Christ vilken bedrövlig insats mot West Brom. Länge sedan Old Trafford fick bevittna en så genomusel prestation av en spelare. Vad det beror på är okänt. Rio var en av lagets bästa spelare ifjol och inledde säsongen fint men de två senaste matcherna har varit chockerande dåliga från engelsmannens sida. Blev totalt uppkäkad av Stephane Sessegnon och bortgjord, minst sagt, när Morgan Amalfitano urläckert satte ledningsmålet för gästerna. Snälla Rio, höj nivån lite. Just nu är Ferdy inte säg själv.
3. Shinji Kagawa: Det klickar helt enkelt inte. Shinji är inte dålig, men inte heller bra, och av en spelare med så höga krav på sig kan och ska man förvänta sig betydligt mer. Detta är samme Kagawa som briljerade i Bundesliga men nu helt stannat av i utvecklingen i Premier League. Det finns tendenser, visst, men i nuläget är de inte mer än så. Och dessa korta ögonblick av briljans väger lite i jämförelse med alla långa ögonblick av "meh". Utbytt redan i paus mot West Bromwich, vilket bör säga en del. Shinji kommer inte få spela på sin favoritposition med Wayne Rooney i toppform. Har han viljan och beslutsamheten att anpassa sig till en ny roll och få ut något av sitt spel? Förhoppningsvis, men det känns inte riktigt så. Förresten, ta ett defensivt ansvar för guds skull. Detta är inte japanska division fem utan en av världens största klubbar. Aningen frustrerande att se honom agera rundningskona hela tiden. I Manchester United slåss man för sin plats. Men medan lagkamraterna är ute på fältet och krigar med svärd och båge sitter Shinji Kagawa vid sidan av, röker en cigg och deppar över sin form. Tre meter bort lutar sig Anderson mot ett träd och käkar chips med två Redbull till.
