Historiska Manchesterderbyn Del 1 - Rivaliteten börjar
På lördag drabbar Manchester United och Manchester City samman på Old Trafford i ett "sex-poängsderby" som inte setts sedan sextiotalet. Vi räknar ner genom att se tillbaka på en relation mellan två klubbar som nu engagerar supportrar över hela världen.
I ett derby kan allt hända brukar man säga och Manchesterklubbarna har genom historien visat att det är en sanning med modifikation. Båda klubbarna har haft långa sviter och utklassningarna har varit många och väntade men en del resultat har också varit chockartade genom historien. Manchesterderbyt har av någon anledning ofta handlat om herravälde, lokalt, nationellt eller globalt. Även om klubbarna idag knappast ses som jämlika i mångas ögon så är det en relativt ny företeelse och något som mycket väl kan komma att ändras. För är det något som förenar Manchester City och Manchester United så är det klubbarnas strävan efter att bli bäst. Att de lyckats diametralt olika med det är ju en annan sak. Uniteds utveckling har ju ofta gått som på räls medan Cityfansens tillvaro pendlat mellan himmel och helvete. Men är det något historien har lärt oss så är det ju att epoker alltid har ett slut.
Manchester United såg dagens ljus som Newton Heath 1878 och City som St Marks (West Gorton) 1880. Det första mötet mellan klubbarna spelades den 12:e november 1881 mellan West Gorton (St Marks) och Newton Heath. Newton Heath vann med 3-0 efter två mål i första halvlek varav ett självmål. Richard Dunne ska inte ha varit inblandad. Matchrapporten i en tidning beskrev matchen som en "pleasant game", ett epitet som knappast kunnats tillskrivas majoriteten av derbyna sedan dess. Matchen var som de flesta andra vid den här tiden en träningsmatch eftersom ligasystemet ännu inte fanns och båda klubbarna hade vid den här tiden andra lag som större rivaler. Även om de på en karta idag låg nära varandra så var de med tidens mått knappast lokalkonkurrenter. Newton Heath var inte ens en del av Manchester vid den här tiden.
Året efter får Gorton chans på revanch och tar också det inför en storpublik. Gorton vinner med 2-1 varav 2-0 målet var en riktig pärla då Collinge snappade upp bollen efter en Newton Heathhörna och sprang över hela planen och sköt en kanon bakom Newtons målvakt. Publiksiffran har rapporterats som runt fem tusen men det är enligt Cityhistorikern Gary James en orimligt hög siffra då matchen varken sågs som ett derby eller ens speciellt viktig. Att en så stor del av Gortonbefolkningen som en sjättedel skulle sett matchen finner han inte troligt. Han menar dock att den höga publiksiffran, vad den än var, visar att West Gorton började bli allt populärare.
Tyvärr följdes de här relativa framgångarna av några års ökenvandring för det blivande City då klubben hade svårt att hitta ett ordentligt hem och det resulterade i att fotbollen blev lidande. Efter att ha fått ordning på klubben igen började man återigen göra framsteg i mitten på 1880-talet men efter att ha slagit lokalrivalerna West Gorton Athletic i Manchester Cup med 5-1 fick man respass med hela 11-1 av Newton Heath. Även om resultatet visade hur mycket längre Newton Heath kommit var det här säsongen som Gorton började gå ifrån några av sina traditionella rivaler. Säsongen efter, 1887-88, startade man som Ardwick A.F.C och med en ny hemmaplan, Hyde Road. Ardwick utvecklades nu fort och den 23 februari 1889 spelades en välgörenhetsmatch mot Newton Heath till förmån för de som drabbats av en explosion i en kolgruva i Hyde inför tolv tusen åskådare. Newton Heath vann visserligen matchen med 3-2 men Ardwick hade helt klart närmat sig sedan den där 11-1 utskopningen.
1890-talet såg Ardwicks utveckling ta rejäl fart. Man deltog i FA-cupen för första gången 1890-91 men beviset på att de två klubbarna nu var rivaler på riktigt kom den 18:e april 1891 när de möttes i Manchester Cup-finalen som Ardwick vann med 1-0. Cupen spelas än idag (som Manchester FA Senior Cup) och även om den lever en undanskymd tillvaro idag där klubbarna representeras av reservlagen så var den på den tiden viktigare för de lokala klubbarna än FA-cupen. Newton Heath hade då varit cupens stora lag genom att figurera i varje final och vunnit den tre gånger så Ardwicks vinst var ett rejält kvitto på att klubben nu nått en ny nivå.
Inför säsongen 1891-92 ansökte och accepterades Ardwick till Football Alliance, en konkurrent till Football League, som Newton Heath redan tillhörde. Newton Heath var det enda andra Manchesterlaget i Football Alliance och det är här som rivaliteten tar sin början. 1891 hade Manchesters invånare hade för första gången ett val att göra - Newton Heath (som införlivats i Manchester 1890) eller Ardwick? Trots att Newton Heath var det framgångsrikaste laget av de två var det Ardwick som drog folk. Tyvärr hjälpte inte det till på planen speciellt mycket i början. Newton Heath plockade hem ett FA-cupderby med 5-1 den tredje oktober och vann bara en vecka senare med 3-1 på North Road inför fyra tusen åskådare. Ardwick lyckades dock få 2-2 på Hyde Road den 12:e december inför tretton tusen åskådare och man vann återigen Manchester Cup. Båda klubbarna hade således anledning att se positivt på framtiden.
