I hate to say I told you so
Vi må vara nedslagna, bittra och förbannade. Det är okej, det kommer alltid en morgondag. Hur omöjligt det än må låta.
Kanske gör det ingen nytta. Kanske borde inte den här texten ens skapas i huvudet utan ens sinne borde slagit tillbaka när tanken slog till. Kanske kan den göra någon en smula rättvisa. Det vi såg igår var varken vackert, nödvändigt eller välkommet. Det var ett test av alla ens fotbollsnerver, av all ens kärlek och passion för en klubb. Vi blev inte slaktade på Old Trafford, det var inte ens tal om någon utspelning. Det vi upplevde igår var den största sortens förnedring man kan uppleva som fotbollssupporter. Vi fick stryk. Med tennissiffror. Mot lokalrivalen. Skjut mig.
Jag känner ingen city-supporter och det var väl egentligen det enda som gladde mig när jag gick upp imorse. Jag slapp alla hånande kommentarer utan mötte till mestadels sympati på kontoret. Visst, en och annan njöt mest av skadeglädjen dom kunde leva på men i det stora hela kändes det som att man kunde hanka sig fram med sina egna upplevelser och analyser utan att någon annan spädde på och förlöjligade en. Så här säkert inte alla haft det idag, och jag lider med er. Man kan bli hånad bara för att vara supporter och hängiven en klubb men att sedan bli hånad av dom du trodde var dina gelikar svider bara extra hårt. En sån här förlust gör ont, och det ska den göra.
Det värsta, och det här är det absolut värsta, är att det alltså inte är ologiskt, inte någonstans. City har ett fruktansvärt bra lag och det är just ordet "lag" man måste beakta. Det är inte längre ett gäng "moneygrabbing wh*res" på samma sätt, framför allt inte när den största av dom mobbats ut. Man spelar för varandra i år och man har fått en tid på sig att hitta varandra. Vi har sett det förut med Chelsea och vi kommer säkert att få se det igen. Sen kan man tycka vad man vill om det men jag kommer aldrig gå så långt som att påstå att fotbollen är död. För fotbollen kommer aldrig dö, den kommer bara att ändra skepnad.
Borta är trotjänarkulturen, eller på upphällningen i alla fall, och antingen väljer man att hata det eller så rättar man in sig i ledet och ler lite sött. Det går inte att år ut och år in förkasta att världens största sport går igenom en utseendeförändring så stor att Anna Nicole Smith hade tvekat om hon fått frågan, God bless her soul. Saker som genererar pengar lockar människor som har mycket pengar. Och mycket vill ha mer, det lärde vi oss i småskolan, och fotbollen kan aldrig komma ifrån det. Fine, UEFA kan komma med regler som gör det krångligare för att hejda det, men dom "onda" ligger alltid steget före. Finns det mer pengar att tjäna, så löser man dom små väggupp som uppstår på vägen.
Manchester City kommer att fortsätta vara en klubb att räkna med och ju snabbare vi väljer att inse det, ju lättare blir det att acceptera motståndet. Just motstånd var ju annars något vi inte direkt bjöd på igår. Efter att ha sett om matchen kan jag konstatera att spelet såg bra ut i 15-20 minuter, utan att direkt skapa några riktigt vassa målchanser. Sen kom City, som somnade Evans och sen gick det som det gick. Jag har läst olika åsikter om vem som bär ansvaret för 1-0 men i mina ögon är det självklart att Evans inte ska släppa Balotelli som han har koll på innan passningen går ner mot Milner. Det är ingen annan röd i närheten, vilket man kan tycka vad man vill om med zonförsvar och hit och dit. Men har man markering på en spelare i närheten av eget straffområde ska man fan inte släppa den innan man är säker på att någon annan står och trampar honom på hälarna.
När sedan utvisningen kommer är det ingen slump att det är Evans som är inblandad igen. Han är för sen när Balotelli möter och han är för sen i nästa situation. Att fokus ska ligga på bollen när man sista försvarare är lika självklart som att det inte är snö på julafton. Men Evans blir fortfarande osäker när det blåser lite för snålt och självklart är det lätt att vara efterklok men jag har svårt att se Jones göra såna misstag. När det röda kortet sedan halats fram är det här aldrig Uniteds match längre. Men maken till håglöst försvarsspel när det egentligen fortfarande finns en chans till en poäng var längesen jag såg.
Michael Owen twittrade som vanligt och visst har en en poäng. Hade matchen spelats bland dom 5 första hade det varit en helt annan match. Men om inte om fanns hade det inte skrivits så många artiklar om fotboll. Och om inte om fanns hade det nog inte varit lika stor cirkus kring fotbollen i stort.
Det finns inte mycket annat att göra än att på ett skamset sätt böja ner nacken, ta all kritik och bryta ihop för att sedan samla ihop det självförtroende som finns kvar. Det här spelet må räcka mot Norwich och Otelul Galati. Men det räcker aldrig till ett ligaguld.
Get a grip!
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
