Jagiellonia Bialystok - Piast Gliwice
0 - 2

Inför Bradford - Swansea: Sagans sista kapitel!

Wembley, Ligacupfinal och så Bradford, en nästan omöjlig kombination men nu blir den sann, oavsett hur det går så är det en stor seger för klubben att bara befinna sig i finalen!

Låt oss ta det från början, vi har aldrig varit särskilt lyckosamma i cuperna så förväntningarna var oerhört låga när laget ställdes mot Notts County borta i Ligacupens första omgång, men laget skrällde och vann med 1-0 tack vare James Hansons övertidsmål. Bra så, men ligan var ju det viktiga och när man ställdes mot ett Watford som förstärkts med Udinesespelare tack vare ägaren Pozzo så var det ju kört. Men trots bortaplan och ett motstånd från Championship kunde Bantams vända på matchen och gå vidare med 2-1, Gerry Thompson satte segermålet med sekunder kvar att spela.

I den tredje omgången väntade ligakonkurrenterna Burton, en på pappret lättare uppgift då matchen dessutom spelades på Valley Parade men när gästerna gjorde 0-2 efter knappa halvtimmen såg cupspelet vara över. Men liksom under hela den här cupsagan så har laget visat en enorm vilja och Wells sena mål (83:e och 90:e minuten) tog matchen till förlängning. Stephen Darby, en gång talang i Liverpool kunde avgöra matchen och Bradford vann ännu en förlängning.

Fjärde omgången lottades och det blev Wigan borta, jag tror alla Bantams tyckte det var en kass lottning, bortamatch mot ett Premier League lag som är relativt anonymt, men det var Bradfordfansen som hördes mest under matchen, nästan hälften av de dryga 11000 som såg matchen var klädda i "claret & amber". 0-0 efter både ordnarie tid och förlängning och straffar väntade. Duke tog Gomez straff och en enorm skräll var ett faktum, Bradford från League 2 (fjärde divisionen) hade på bortaplan slagit ut ett Premier League lag!

Det blev till sist en drömlottning, cupäventyret som tagit oss till kvartsfinalen skulle avslutas hemma på Valley Parade mot storlaget Arsenal, det skulle bli en match att minnas även om förlusten i princip var ett faktum. Wenger satsade på ett ordinarie lag och visade att man tog cupen på allvar, det här skulle ju kanske bli deras enda chans att vinna något den här säsongen. Men inför nästan 24000 åskådare svarade man för ännu ett mirakel, Gerry Thompsons tidiga och vackra mål satte press på gästerna men när Arsenal fick in kvitteringen i den 88:e minuten så borde Bantams blivit knäckta. Men nej, man höll undan i förlängningen och vann sedan på straffar, lagets åttonde raka staffseger, ett rekord!

Nu fick man nypa sig i armen, var det här sant? Innan säsongen hade man kanske hoppats att laget skulle nå en playoff plats i ligan och så ett halvår senare ska laget spela semifinal i Ligacupen mot Aston Villa!

Men nu var det väl ändå kört? Ett dubbelmöte med första matchen hemma för det lägre rankade laget talar ju till Premier Lagets fördel. Bradford har dock visat att man vägrar ge sig och när tidningarna dagen efter första matchen tryckte ut löpsedlarna så stod det "Bradford 3-1 Aston Villa", ett makalöst resultat, Wells tidiga ledningsmål och två nickmål efter hörnor gav ju laget ett synnerligen bra läge inför returen, att man dessutom vann rättvist gjorde ju inte saken sämre.

I returen på Villa Park kunde Villa göra 1-0 i första halvlek och jag var rädd för att laget till sist skulle rasa ihop men istället kom man ut i andra och var det klart bättre laget och kunde rättvist kvittera, det spelade mindre roll att Villa fick in en boll på slutet, Bantams höll undan och var klara för final!

Där är vi idag, kvällen innan den stora matchen, 1912 vann Bradford FA cupen, 2013 är man i en cupfinal igen, 101 år senare och efter många och jobbiga år. Branden på Valley Parade 1985 där 56 supportrar miste livet ligger fortfarande som en skugga över klubben och lägg därtill det ekonomiska förfallet de senaste tio åren där man var fyra timmar från konkurs så betyder den här finalen så oerhört mycket, inte nödvändigtvis att vinna den men att befinna sig på Wembley, att ha tagit sig till finalen, det är det viktigaste.

Hur formerar Parkinson sitt lag då?

Duke är självskriven i målet, det gäller att han fortsätter spela som en fantom, stora frågetecknet har varit viktiga mittbacken McArdle, fotskadad senaste tiden men förhoppningsvis redo för spel. Kan han inte spela så lär Davies ta hans plats eller så flyttas Good in i mittförsvaret, McHugh är dock given som den andra mittbacken och Darby spelar till höger och Good som vänsterback, om han inte flyttas in centralt.

Zeb Hines bör ta platsen till höger på mittfältet, Doyle och kapten Jones i mitten och sedan står det mellan Atkinson och Reid, 60-40 i favör till Atkinson skulle jag gissa. Wells och Hanson är förstås givna i anfallet.

Motståndarna då? Swansea har etablerat sig snabbt i Premier League och har goda chanser att hamna på den övre halvan, Laudrup har fortsatt med det fina passningspel som Brendan Rodgers var så lyckosam med och man har kryddat laget med några riktigt duktiga spanjorer, där förstås Michu sticker ut med sina 15 mål i ligan, imponerande och helt klart en spelare vi får se upp med. Walesarna har för övrigt aldrig varit i en FA eller Ligacupfinal, så det är helt klart deras viktigaste match i historien.

Det blir utan tvivel en svår match där Swansea lär hålla i bollen, driver svanarna upp tempot så kommer vi få problem och givetvis är Premier League laget en stor favorit att vinna matchen, men vi har visat att vi kan kontra väl och att fasta situationer är en styrka, så det är inte helt avgjord än, matchen ska spelas först!

Å är det något vi lärt oss från den här sagan, så är det att man ska aldrig sluta hoppas!