-
Inför: Brighton away
En vecka efter 0–5 hemma mot Manchester City tar West Ham "weekend-tåget" till Brighton för att spela fotboll. Prognosen utlovar sol, 19 plusgrader och tre poäng.
Trots att jag såg framemot premiären med en form av skräckblandad förtjusning så föll jag generande snabbt in i stadiet av naiv förhoppning, med tankar som: ”detta KAN fan gå”, florerande i huvudet efter West Hams inledande 15 minuter. Tji fick jag, som så många gånger tidigare när man låtit tankarna fladdra i väg allt för långt, allt för snabbt.
Men inget gott som inte har något ont med sig, eller tvärtom. De första inledande 15 minuterna, eller rentav hela första halvleken tycker jag såg riktigt intressanta ut. Inte minst Sébastien Haller, som var klart bästa hemmaspelare i mina ögon. Kul och jävligt spännande.
Tyvärr för West Hams del meddelade Manuel Pellegrini på presskonferensen inför matchen att både Haller och Felipe Anderson är osäkra inför matchen på lördagen.
Min gissning är att detta är diametrala motsatsen till vad laget hade behövt inför mötet med Potter-coachade Brighton på bortaplan.
Lördagens motståndare inledde Premier League-säsongen med en oerhört stark bortaseger mot Watford (3–0), och det utan några nyförvärv från start. Min gissning är att laget som Potter mönstrar i morgon kommer att påminna om laget som spelade 2–2 på London Stadium i januari, åtminstone till namnen på spelarna. Hur sedan laget spelar, det kommer bli något annat.
För West Hams del så behöver man ha kommit igen efter att ha brutit ihop sedan förra helgen. I den bästa av världar startar Masuaku före Cresswell, som varit ur form i två år och tycks på den här tiden ha vänt hela världen emot sig. Sedan hoppas jag på att få se Fornals från start också, något som även känns relativt troligt med tanke på Lanzinis insats senast, alternativt om Anderson inte kommer till spel.
Fabianski
Fredricks, Balbuena, Diop, Cresswell
Rice, Wilshere
Antonio, Fornales, Lanzini
Haller/Chicharito
Matchutgången då? Magkänslan säger 2–1-seger.
