Fulham - Manchester U
Inför: Fulham - Manchester United
Ett pressat Manchester United reser till London för att ta sig an ett Fulham i form. Rúben Amorim visade tendenser till att anpassa spelsystemet till spelarmaterialet mot Rangers. En nödvändig utveckling eller har han redan börjat tvivla på sin idé?
Manchester United
Efter plattmatchen mot Brighton studsade Rúben Amorims lag tillbaka i Europa League med ett sent avgörande mot ett svårspelat Rangers. En seger som kändes direkt kritisk för lagmoralen.
Med en knapp vecka kvar av januarifönstret är det fortfarande oklart om det kommer att bli några större rörelser i truppen. Trion Rashford, Casemiro och Garnacho (mer om argentinaren nedan) har alla ryktats bort men i skrivande stund lutar det mesta åt att Rashford är den mest troliga att lämna. Den egna produktens situation i klubben är för tillfället ohållbar och ett lån med köpoption skulle vara det mest logiska utfallet för alla parter. Problemet är bara att väldigt få klubbar har de ekonomiska musklerna att kunna genomföra den typen av affär. De klubbar som nämnts har knappast ideala förutsättningar. Uniteds alldeles egna ”sommarkollo” – Dortmund – har nyligen sparkat sin tränare och därför känns en hopp-och-lek-övergång dit alltmer avlägsen. Enligt källor är Barcelona Rashfords eget drömalternativ, men katalanernas ekonomiska situation är likt Uniteds allt annat än stabil. Kvarstår gör då lösa personkopplings-spår som Ole Gunnar Solskjaers Besiktas, Zlatan Ibrahimovic Milan och Scott McTominays Napoli.
Oaktat utkomsten så är Rashfordsoppan en sorglig historia som de flesta Unitedfans inte såg framför sig när engelsmannen en gång i tiden stormade in i våra hjärtan med de där fyra målen på sina två första matcher.
Radiotystnaden kring Casemiro tyder på att Saudiklubbarna, åtminstone tillfälligt, fått strul med sina sedelpressar. Oavsett vad man tycker om brassen känns det ovärdigt att en ikon ska tyna bort på Uniteds bänk med en av ligans fetaste lönecheck.
I brist på rörelser bland högdjuren har United släppt i väg periferispelare som Antony (Real Betis) och Ethan Wheatley (Walsall) på lån. Känslan är att den förstnämnde knappast kommer att representera Manchester United igen trots att han formellt väntas tillbaka på Carrington i juli.
På skadefronten sällar sig trion Yoro, De Ligt och Mazraoui till den befintliga kvartetten Evans, Mount, Lindelöf och Shaw vilket limiterar Amorims valmöjligheter inför söndagens bortamatch.
Min startelva (3-4-2-1)
Onana – Dalot, Maguire, Martinez – Amad, Ugarte, Mainoo, Malacia – Fernandes, Garnacho – Zirkzee
Motivering:
Efter succén mot Arsenal följde Altay Bayindir upp med en stabil insats mot Rangers. Allt fler röster höjs nu att den turkiske landslagsmannen bör går före en alltmer vacklande André Onana. För mig finns det ingen tvekan; Onana är Uniteds förstemålvakt, punkt slut.
Givet skadesituationen skriver backlinjen ut sig självt och kanske är det inte så dumt för Dalot med en position till höger i trebackslinjen – det såg åtminstone lovande ut den knappa halvleken han fick chansen mot Rangers. Även Malacia gjorde väl ifrån sig i sitt inhopp och får i brist på annat chansen igen. Amad flyger oavsett position och hela laget känns mer framåtlutat med honom på höger wing back. Även om Eriksen inte gjorde bort sig mot skottarna har jag svårt att se annat än Mainoo och Ugarte från start.
Kapten Bruno inledde veckomatchen på sittande mittfält, men visade med eftertryck sin betydelse för laget när han hamnar närmare straffområdet och tillsammans med Garnacho var han lagets klart vassaste offensiva hot. Följetongen Zirkzee vs Höjlund lutar just nu kraftigt åt den förstnämnde då holländaren visat betydligt bättre form än sin danske kollega. Dessutom har den gode Josh fina minnen från hemmamötet med Fulham.
Fulham
Fulham förutspåddes av många att få en tuff säsong efter att ha tappat mittfältsbjässen Palinha till Bayern. Men Marco Silva har visat att han med små medel kan skapa magi. Laget parkerar på tionde plats i tabellen med bara fem förluster - bara fem lag har färre. Formen är också fin med bara två förluster på de senaste 15 matcherna alla tävlingar. På hemmaplan har bara Wolves och Aston Villa lyckats stjäla alla poängen.
Silva förfogar över ett starkt lagbygge med några spetsspelare som sticker ut. Leno är stabil i mål, den danske härföraren Joachim Andersen har kommit tillbaka starkt efter skada och på vänsterbacken återfinns lagets stora stjärna Antonee Robinson.
På mittfältet har norrmannen Berge tillsammans med rivjärnet Sasha Lukic lyckats ersätta flyktade Palinha och fram den duon huserar kapabla spelare som Smith Rowe och evigt unge Alex Iwobi. På toppen av detta har den forne måltjuven Raul Jiménez kommit i gång på allvar efter sin traumatiserande huvudskada och sätter på nytt skräck i alla försvarsled.
Historien talar för tajta matcher på Craven Cottage och söndagens drabbning lär inte bli något undantag.
Trolig startelva (4-2-3-1)
Leno – Castagne, Andersen, Bassey, Robinson – Lukic, Berge – Wilson, Smith Rowe, Ivobi - Jiménez
Tre snackisar inför matchen:
Finjusteringar i spelsystemet
Implementeringen av Amorims framåtlutade Sporting-system har snällt uttryckt hittills fungerat sådär. I allt för hög utsträckning har lagdelarna inte alls hängt ihop och i stället för den önskande proaktiviteten har laget mest sett passivt ut. När United däremot fått hjälp med tempot mot de bästa lagen har det sett bättre ut. Men när man försökt sig på att föra matcher syns många likheter med den fotboll som till slut blev Ten Hags fall.
Amorims envishet att hålla fast i sin idé har i takt med de negativa resultaten skapat frustration i laget och efter alla magplask på hemmaplan var det närmast ofrånkomligt med förändring. Mot Rangers gick det att tyda skillnader både defensivt och offensivt. Laget försvarade oftast i en 4-4-2-formation och satt ihop betydligt bättre än tidigare. Uppspelen såg rakare ut med mer variation och inblandning av mittfältet i stället för den tidigare lättlästa hästsko-varianten där laget slitit med att få upp sina wingbacks högre upp i planen. Amad och Garnacho fick tydligare mandat att behålla bredd vilket i kombination med överbelastningar av inverterande wingbacks underlättade etablerat spel på offensiv planhalva.
Ett annat problem har varit backlinjens förmåga att stöta upp och fylla på offensivt vilket renderat i otaliga kontringslägen för motståndarna. Mot Rangers fick Lisandro Martinez mandat att kliva upp högre för att täppa till omställningsluckan och samtidigt bidra mer i offensiven och det skulle till slut löna sig. Förhoppningsvis kan laget fortsätta på den inslagna vägen.
Nytändning för Garnacho?
Uniteds argentinske supertalang har haft en strulig säsong med en allt tuffare kravbild på sig. Allt ifrån rykten om läckta startelvor till bråk med supportrar har kantat Garnachos senare del av 2024. Sett i ett historiskt perspektiv är det dock knappast ovanligt att sydamerikanska talanger ibland har problem med disciplinen. Vi får heller inte glömma att grabben bara är 20 år.
Under Ten Hag var Garnacho i det närmaste garanterad speltid, men sedan Amorims intåg har det varit tuffare för det argentinska kvicksilvret. Den nya positionen som en av två tior har inte varit helt lätt för en renodlad ytteranfallare att hantera. Sammantaget har Garnachos situation utvecklats till en helt annan än hur det såg ut inför säsongen.
I ljuset av Uniteds ekonomiska problem har transferryktena kommit som ett brev på posten, accelererat av de bisarra reglerna som innebär att en försäljning av en egen produkt löser en hel del av klubbens finansiella situation. Oaktat logiken i de ekonomiska reglerna har jag personligen svårt att förlika mig med att laget i mitt hjärta skulle paniksälja både Rashford och Garnacho. Givet ovan resonemang om Rashford ser jag helst att argentinaren stannar. Speciellt då jag tyckte mig se en lättning i den Amorimska arbetsbeskrivningen mot Rangers – lite lösare tyglar med tillstånd att äga vänsterkanten. Om den utvecklingen fortsätter finner jag det inte för osannolikt att Alejandro kan växa ut till en superstjärna i den röda tröjan.
När vänder det för Kobbie?
Fjolårets monumentala genombrott byggde upp enorma förväntningar inför säsongen. De flesta hoppades på en fortsatt spikrak utveckling. I stället har vi fått se en vilsen talang ha svårt att hitta både flyt i spelet och en gjuten plats på innermittfältet. På 16 matcher har det blivit 14 starter, men i åtta av dem har han blivit utbytt. Visst kan en del av det förklaras med de skadebekymren han brottades med i inledningen av säsongen, men ännu så länge väntar vi på att se den där självklara och dominanta insatsen från vår guldklimp.
Det är tydligt att engelsmannen byggt på sig en hel del muskler inför säsongen för att kunna hantera de slagfältsliknande förutsättningarna som Premier League erbjuder. Men dessa kilon har uppenbarligen också kostat honom en del av den smidighet och kvicka rörelser som vi alla förälskade oss i under fjolårssäsongen. Lyckligtvis är Kobbie bara 19 år och det kan vända snabbt. Om bara INEOS kan få fram ett nytt kontrakt är jag övertygad om att vi kan se fram emot många framgångsrika år på Old Trafford.
Tips: 1-3, Jiménez - Amad, Bruno och Garnacho
Arena, datum och matchstart: Craven Cottage, söndag 26 januari, 20:00
Stream: Amazon Prime
GGMU
Är det spelarna eller Amorim som behöver anpassa sig för att United på kort sikt ska kunna vända den negativa trenden? Tyck till nedan!
