Portsmouth - Charlton

Inför Manchester City - Manchester United

"Folkets lag" v "Förorts laget"

Here we go again.
Ferguson har ursäkterna förberedda och Unitedsupportrar sprider dynga om att vi inte betyder något eller i alla fall att vi är historielösa och har äckliga oljepengar. Själv har jag aldrig haft Sharpe eller använt Vodaphone och jag gav fan i att söka jobbet på Aon så det är väl bara att sluta tanka om man tycker det är äckligt. Unitedsupportrar är inte kända för att vara smarta men de kan göra ett aktivt val och bli klimat smarta.

Klart det skall vara spänt på Derby Day och jag lovar att de inte sover väl i förorten i natt men så finns det bänknötare i Finland (även om han var ovanligt ödmjuk) och soffliggare i Sverige som tycker att det är en vanlig seriematch. Kommentarer som att lillebror skall hållas på plats är i och för sig något som vi också instämmer med. Ok, ingen hybris nu, resultat- och pokalmässigt är vi lillebror och vi kanske aldrig kommer ikapp men på de andra planen så är vi, har vi varit eller kommer vi att bli storebror. Det är väl det som får en del att sova extra dåligt. Det vill säga de som inser betydelsen av vad som sker när vi kliver om på planen samtidigt som skulderna blir för betungande.

Vi är vana vid att pendla högt och lågt men hur tar en Unitedsupporter en mittenplacering i ligan? Hur skall de bete sig på jobbet/stan/inför kompisarna när hela deras självgodhet faller i bitar. När hela fundamentet för deras supporterskap inte existerar längre? Vi har varit i botten och det trodde vi skulle skilja agnarna från vetet men det visade sig inte vara någon direkt skillnad för oss då vår tro inte är baserad på samma kriterier. Vi dyrkar å andra sidan något himmelsblått och de tillber en röd djävul. Vi har alltså något sakralt i vår tro och allt har bara varit en lång prövning.

Kanske skall passa på och påpeka att jag inte har gått in på cidern än utan det är sent och jag borde packa till flyget. Dessutom vet de flesta om förutsättningarna inför matchen och eftersom min vapendragare Sancho Pancha skall med i morgon så är det väl passande att vi slåss mot lite väderkvarnar innan.

Hur som helst så kommer vår egen Rosinante Carlos Tevez att vara ”mannen” i morgon. Personen som det kommer talas mest om och som kommer att bidra mest till matchen. Antingen genom att vara sig själv och avgöra eller tvärtom om han misslyckas för då faller mycket av vårt spel. Nyckeln för United är alltså att stoppa Tevez men det var det redan när han var på väg att skriva på för City. Om jag fick önska mig något så här inför derbyt så är det att Gary Neville får/kan spela. Det skulle kunna bli en klassisk duell dem emellan.

Carlos spär förresten på känslorna inför derbyt genom att säga att han gjorde rätt som bytte klubb. Dessutom tycker han det är synd att inte Wayne Rooney följde efter men det är han nog ensam om att tycka. Nu är Rooney skadad men hade jag varit röd så hade jag haft något svårt att glömma sveket. Dessutom så skulle jag vakna upp en gång till extra varje natt av hans förmodade lön. Hur har United råd att betala världens kanske högsta lön? Ponera att man har det, hur skall man kunna fortsätta och gnälla på att City betalar höga löner?

City saknar som väntat Mario Balotelli och vi har några spelare som inte är i matchform men vi kommer oavsett Uniteds laguppställning vara favoriter och det är det som oroar mig mest. Hur hanterar vi trycket för tryck kommer det att bli när den blå månen stiger upp över östra Manchester. Vad har Alex Ferguson hittat för trolleri trick i botten av flaskan? Vem är domare och vad är hans inställning till tilläggsminuter? Skillnaden mellan mig och Fergie är att han har redan tagit reda på det och gett sina instruktioner. Vi får hoppas att domaren (Chris Foy, kollade precis) pallar för påtryckningar eller så avgör vi långt innan.

Skitsamma förresten hur vi vinner, bara vi vinner. Om vi vinner skall jag förresten prova en sak som våra grannar aldrig lyckats med och det är att vinna med ödmjukhet. Jag skall tacka för en god match och hylla Ferguson. Efter det kommer jag ta en Strongbow och en kycklingkebab på Abduls och sen njuta av Manchesternatten som om det var 1999. Då vann vi trean men hade lika kul ändå för det handlar inte bara om pokaler utan även om vägen fram.

I rörelse