Manchester U - Brentford
Inför: Manchester United - Brentford FC
Skeppsvraket Manchester United seglar återigen ut på det stormiga Premier League-havet efter att ha lagt till vid den välbehövliga landslagsuppehållskajen. Ingångsvärdena för nästa seglats är kanske sämre än någonsin.
Manchester United
Med en förskräcklig fjortondeplats och endast fem gjorda mål som facit efter sju matcher höjs allt fler röster att det är dags att byta manager. Trots det sitter den kraftigt ifrågasatte kaptenen Erik ten Hag fortfarande kvar vid rodret.
Som om inte det vore nog har den redan underpresterande truppen försvagats ytterligare då hela sex(!) spelare från den senaste matchtruppen mot Aston Villa tvingats sälla sig till en alltmer diger skadelista, där Yoro, Shaw, Malacia och Mount redan återfinns. Den forne kaptenen Harry Maguire linkade av i halvtid tillsammans med marockanen Mazraoui som i efterhand chockerande nog tvingats till ett mindre ingrepp i hjärtat. På toppen av det saknas kvartetten Ugarte, Garnacho, Amad och Mainoo med diverse småblessyrer. Med tio spelare ute ur bilden är goda råd dyra för Premier Leagues mest jagade villebråd – Erik ten Hag.
Min startelva (3-4-2-1)
Onana – Lindelöf, De Ligt, Martinez – Dalot, Casemiro, Eriksen, Antony – Fernandes, Rashford – Zirkzee
Motivering:
Givet den hysteriska skadesituationen blir det allt svårare för Ten Hag att få ut elva slagkraftiga spelare på planen – än värre att försöka bygga vidare på sin haltande spelmodell med Diogo Dalot som det enda ordinarie ytterbacksalternativet. Undertecknad slår därför ett slag för ett systemskifte. Innan ni kastar er på hatmejls-knappen så låt mig åtminstone få utveckla min tes.
Vid närmare eftertanke skulle spelare som Lindelöf och Martinez må bra av att ha en vilt stötande De Ligt emellan sig för att kunna fokusera på följsamt försvarsspel och att levla upp deras bästa egenskap – passningsspelet. Det innermittfält som nyss såg så välbeställt ut består plötsligt endast av de utskällda gamlingarna Eriksen och Casemiro. En duo som så sent som för två år sen bitvis dominerade i ligan. Kanske kan en spelare som Casemiro komma mer till sin rätt med fler spelare bakom sig? Med en trebackslinje sminkas dessutom bristen på ytterbackar över delvis. Dalot känns som klippt och skuren för en wingback-roll och även om Antony alltjämt utmanar om titeln historiens sämsta nyförvärv har han vissa förtjänster i defensiven och det räcker i min bok för att få chansen i den obefintliga konkurrensen.
De som skulle komma mest till sin rätt i detta spelsystem skulle utan tvekan vara Rashford och Fernandes – två spelare som trivs i fria roller med en lite mer central utgångspunkt. Tillsammans med Zirkzee kan de turas om att gå i djupet och möta boll och kanske också börja bygga upp en dynamik som vi ännu inte har sett.
Oddsen på att Ten Hag skulle överge sitt holländska DNA med fyrbackslinje är förstås skyhöga, men med tanke på nuvarande skadesituation och de otaliga magplasken i sina försök att implementera sin 4-2-3-1-modell, känns det inte helt orimligt att tanken åtminstone slagit honom.
Brentford
Thomas Franks Brentford har blandat och gett under inledningen av lagets fjärde säsong i Premier League. På hemmaplan har man dominerat och endast Arsenal kan ståta med bättre siffror. Bortaspelet har däremot lämnat en hel del övrigt att önska, vilket nollan i poängkolumnen skvallrar om.
Trots tappet av talismanen Ivan Toney känns laget giftiga offensivt med den sylvassa duon Mbeumo/Wissa som kronan på verket. Med den sistnämnde på skadelistan tappar man naturligtvis slagkraft, men den sluge dansken Frank har visat förr att hans lag kan ställa till problem för alla lag även när nyckelspelare saknas. Utöver Wissa saknas långtidsskadade kvartetten Rodrigues, Dasliva, Henry och Gomes. Dessutom finns frågetecken för danskduon Jensen och Nörgaard samt unge mittfältaren Hickey.
Trolig startelva (4-2-3-1)
Flekken – van den Berg, Collins, Pinnock, Ajer – Janelt, Nörgaard – Mbeumo, Damsgaard, Lewis-Potter – Schade
Tre snackisar inför matchen:
Skadehelvetet fortsätter
Uniteds fjolårssäsong gick till historien som en av de mest skadefyllda säsonger vi någonsin skådat. Kritiker hävdade att Ten Hags träningsfilosofi i kombination med ett uruselt fysteam var orsaken, medan andra, till Ten Hag mer välvilligt inställda, skyllda på otur och i samma andetag använde skadorna som huvudsaklig förklaringsmodell till de skrala sportsliga resultaten. Oavsett vilken tuva man än stod på räknade nog de flesta med att skadehelvetet inte skulle upprepa sig ännu en säsong. När vi nu står här med tio nya skador på mer eller mindre nyckelspelare börjar man undra om det inte vilar en förbannelse över denna upplaga av Manchester United. Mångfalden av skador tyder dock mestadels på otur, men man behöver inte ha mottagit nobelpris i fysiologi för att lista ut att något inte riktigt står rätt till.
Målskyttet - ett gigantiskt problem
Under Ten Hags ledning har Manchester United endast mäktat med 1,4 mål i snitt per match i ligan, vilket naturligtvis är en stor förklaring till lagets kräftgång. Trots att holländaren förespråkar en offensiv fotboll har laget bara levererat mål i perioder, ofta drivet av tillfälliga formtoppar för nyckelspelare som Rashford och Fernandes. Värvningarna av Rasmus Höjlund och Joshua Zirkzee anses av många vara lösningen på problemet på längre sikt, men en titt i ynglingarnas statistik från sina tidigare klubbar skvallrar om att det knappast handlar om några regelrätta målsprutor. Olyckligtvis sammanfaller nämnda duos integration i truppen med djupa formsvackor hos de tidigare så pålitliga poängmakarna Rashford och Fernandes. Inte heller spelare som Garnacho, Amad och Antony har lyckats föra någon långvarig leverans till bordet.
Alla lag kan inte stoltsera med målmaskiner som Haaland och Salah, även om Arsenal har bevisat att ett utspritt målskytte också kan vara ett vinnande koncept. Problemet för United är att ingen just för tillfället verkar kunna göra mål trots att laget skapar tillräckligt med chanser för att få med sig poäng från matcherna – undantaget storförlusterna mot Liverpool och Tottenham.
Lånad tid för Erik ten Hag
Efter FA Cup-titeln och den nya ledningens besked att man stod bakom sin manager vände många med mig blad och såg fram emot att den tredje säsongen skulle bli vändningen för Ten Hags ”era”. Men allt eftersom magplasken avlöst varandra har frågeställningen kring managern skiftat hastigt från om till när han kommer att lämna klubben. Trots vilda spekulationer om mer eller mindre lämpliga ersättare står ledningen envist fast vid sin tränare. Skulle kräftgången fortsätta höjs insatserna och förr eller senare blir det naturligtvis oundvikligt för Ratcliffe & Co att inte agera.
Tips: 1–0, De Ligt
Arena, datum och matchstart: Old Trafford, lördag 19 oktober, 16:00
Stream: Viaplay
GGMU
Kan en formationsförändring få fart på Ten Hags United? Tyck till nedan!
