West Ham - Manchester U
Inför: West Ham United – Manchester United
Snön ligger vit på backen, det är dagen före julafton. Högtiden är kommen för salt mat, försenade postleveranser och, framförallt – Premier League. Manchester United tar sig till London och London Stadium för att möta West Ham United i vad som kan bli allt från en Nightmare before Christmas till Love, Actually.
Manchester United
Uträknade och förlöjligade, skulle det bli 8? 9? Det kan väl inte bli 10?! Nä, det blev inte ens ett för Liverpool hemma på Anfield. Med femtioelva spelare borta (Eriksen är tillbaka sedan dess, det tackar vi för!) hade United inte överdrivet svårt att hålla Liverpool till distansskott och hörnor som renderade en enorm mängd avslut men inte så många farligheter. Även om Ten Hag saltade lite i sin analys efter matchen hade han en poäng, United hade absolut kunnat sno åt sig alla poängen.
Formen i övrigt ser inte lika trygg ut, så låt oss istället prata om Uniteds historiska form den här da’n före da’n. Det är ju inte riktigt en lika klassisk fotbollslag som Boxing Day – sist United spelade fotboll den här dagen var faktiskt 2017 då man besökte Leicester City och vände ett underläge till 2-1-ledning genom två mal av Juan Mata. Leicester räddade dock en poäng djupt in på tilläggstid, och United fick då nöja sig med oavgjort. Vem som gjorde målet? Harry Maguire.
Min startelva (4-3-3):
Onana – Dalot, Varane, Evans, Shaw – Amrabat, Mainoo, Bruno – Antony, Hojlund, Rashford
Motivering
Försvaret väljer väl givet sk*deläget egentligen sig själv. Anfallet är det bara till vänster det just nu finns någon diskussion, och med tanke på att Rashford historiskt haft en förmåga att göra mål mot just West Ham kanske det vore på tiden att han får börja den långa resan tillbaka till formen mot The Hammers.
Sen är det då det här med mittfältet. Trots sk*deläget har United idag möjlighet att spela ett av de mest balanserade mittfälten vi har möjlighet att formera, även med alla friska. Av någon anledning känns det inte som att vi kommer få se det, men jag hoppas verkligen att Mainoo och Amrabat får spela tillsammans bakom Bruno.
West Ham United
David Moyes mannar blandar och ger i år. Man kommer precis från en svidande femetta mot ovan nämnda Liverpool i ligacupen, och dessförinnan tog man sig bekvämt vidare från sin Europa League-grupp där slutspel nu väntar till våren (sjuk känsla). Innan dess hade man mage att förlora med 5-0 mot London-rivalen tillika håglösheten själva Fulham. Svajigt var det, ja.
Förra året snodde lagen åt sig varsin 1-0-seger i ligan och United slog dessutom ut The Hammers på sin väg mot FA Cup-finalen. Det brukar ofta vara tajta möten lagen emellan, och med tanke på hur säsongen artat sig för båda lagen är det verkligen ingen underdrift att säga att det här kan sluta precis hur som helst.
West Ham saknar egentligen bara monstret Michail Antonio och bör kunna formera ett bra lag hemma på London Stadium, kanske någonting sånt här:
Trolig startelva (4-2-3-1):
Areola - Coufal, Zouma, Aguerd, Emerson – Alvarez, Ward-Prowse – Kudus, Soucek, Paqueta – Bowen
Tre snackisar inför matchen
1. Mainoo och mittfältsbalansen
Balans, var det ja. I vissa matcher har försvarsspelet sett helt vidöppet ut. Är det försvararnas fel? Andra matcher ser det ut som vi hade kunnat spela 10 timmar utan att göra mål. Är det anfallarnas fel? Till viss del är såklart svaret på båda frågorna, men det finns ju en lagdel till. En som Ten Hag haft ruskigt svårt att få till balansen i den här säsongen. Hans envishet med att spela en ”sexa” bakom två offensivare ”åttor” har lämnat enormt stora hål när vi förlorar bollen, likväl som spelartyperna som florerat i de högre positionerna inte lyckats skapa tillräckligt åt sina anfallsspelare (ja, jag tittar på dig, Scott.).
In kommer en 18-åring från Stockport, som alla bara gått och väntat på sen den där skadan mot Real Madrid på försäsongen. Kobbie Mainoo bör, nu när han varsamt matchats in, spela så många minuter som hans unga kropp tillåter. Han är redan nu United mest bollförande defensiva mittfältare, och kan därtill bidra med såväl bollvinster som avgörande passningar högre upp i banan. Med Mainoo på banan blir United mer balanserat, och med mer balans löser sig (långt ifrån mycket men) en stor del av det här lagets taktiska problem.
2. Vilket Manchester United dyker upp idag?
Det här var en ofta återkommande fråga under Ole, och i synnerhet hans sista månader. Man visste aldrig riktigt vilket United som skulle komma till spel - antingen ett påkopplat och hungrigt lag med enorma kvaliteter eller ett rätt såsigt gäng som bara ville hem och slippa undan alla taskiga ord som riktas mot dem.
Dessvärre är detta något som återkommit under säsongen 23/24. Det finns en högre lägstanivå i prestationsnivå och intensitet än vad det gjorde då, men laget kan se precis lika idéfattigt och torftigt ut som tidigare upplagor. Det är hemskt att frågan ska behöva ställas, men vilket United får vi se idag? Ett lag som vill visa att ”nu ska vi fan få fart på den här säsongen” eller ett lag som bara vill få det här överstökat och åka hem och julmysa med familjen? Man vet ju, märkligt nog, aldrig.
3. Mål, mål, mål
Ja, nu har det gått 3 matcher sedan sist, och anfallslinjen står kvar på sammanlagda 4 (!) mål i ligan den här säsongen. Att köpa in en 20-årig spjutspets med bara en handfull a-lagsmatcher på högsta nivån under bältet var ett välkommet skifte i strategi, men visst var vi medvetna om att något sånt här kunde hända? Det är därtill ganska tydligt vilka enorma brister i det strukturella anfallsspelet Marcus Rashford spacklade över förra säsongen. Men jag tror, liksom kring mycket annat, på Erik ten Hag. Det är inte mycket som ska till för att det ska lossna. Det syns ganska tydligt att det många gånger enbart handlar om självförtroende, och får de bara in en boll eller två så kommer det se bättre ut även framöver i målprotokollet. Så, låt det börja idag!
Vad? West Ham United – Manchester United, 18:e omgången i Premier League
Var? London Stadium & Viaplay
När? 13:30, Lördagen den 23:e december
Hur? 3-1 (Højlund 2, Rashford)
GGMU
