Jag vill fortsätta vara United

Vi vann inte ligan. Vi är inte mästare. Det tog mig flera veckor att svälja det. Jag skriver detta, därför att det är verkligheten. Jag blev så fruktansvärt besviken. Jag gick igenom det i huvudet. Det tog flera veckor att komma över det. Jag kunde inte svälja att det var Manchester City som tog det. Det var vargarna som segrade. Det var korruptionen som visade sig effektiv. Det var en sheiks pengar som gav framgång, flera miljarder. Flera miljarder på spelarköp som vann. En sheik som sägs vara god för 17 miljarder £. En sheik som kommer från en familj, som styr ett helt land och dess tillgångar efter eget bevåg. Låt oss fokusera på det som är relevant för oss. 

Jag brottades med hur jag skulle definiera vår nya ändring.
 

Min slutsats är hyfsat enkel att förstå. Människor med för tryggt säkerhetsmedvetande (om något sådant finns) är offren i den här världen. De som alltid haft allt, och som är säkra på att de kommer ha det, även nästa år. För icke uppskattar de det som de har. Laget som vunnit ligan tre år i rad och tror att fjärde är på väg.  Det är människor som skriver om ändring, förespråkar ändring, predikar om ändring inför sina vänner, men som inte ser sin egen ändring när den kommer. Det kan vara lag som inte ser ändring i unga talanger utan snarare på transfermarknaden. Det kan vara lag som ser mening i att odla ett lag, och skapa fotboll istället för att köpa ett helt lag. Ser vi i Manchester United större mening med vårt lag? Har vi funderat på vad den senaste ändringen betyder? Vill vi fortsätta vara samma gamla United?

För fotbollen håller på att ändras på planen, och utanför. Frågan är bara; Hur ska vi hänga med?
 

Ändring kommer, den kommer oavsett om du önskar det eller ej, på gott och ont. Den kommer på en gång, snabbt, så du inte hinner upptäcka den eller kanske väldigt långsamt. Ändring kommer som när du vaknar upp en morgon, och United har nya ägare, och det finns inget här i världen som du kan göra åt saken. Ändring kommer som när du träffar en själsfrände över en natt och allting blir förgyllt med färger och känslor. Eller som när du tror att två mål i målskillnad, med fem minuter kvar att spela i sista omgången i Premier League ska räcka till guld men sedan vänder det. Det har hänt i verkligheten. De där två målen i slutet av matchen som får dig att svälja tungt, och som får dig att bli paff, eller som får dig att gapa av glädje, som aldrig förr. För även i stunden då City vann ligan kunde jag nästan inte tro det. Det var surrealistiskt.

Jag brottades med kontrasterna. Den fina effektiva snabba fotbollen på fotbollsplanen, skratt och leende? till bakgrunden verkligheten, pengarna och ignoransen. Vad var det som hände? Jag kommer jämt och ständigt fram till att Manchester City har bevisat att det går att köpa framgång med pengar. Det har varit deras värvningsfilosofi och fortsätter att vara det. Det är ett problem för oss. 
 

Jag ser inte heller att majoriteten av deras fans klagar, och jag ser inte heller att omvärlden har något emot detta fenomen. Jag ser inte att någon ifrågasätter var pengarna kommer ifrån, vilket är en skymf mot det fotbollen egentligen ska stå för. När oljepengar (som tillhör en stat, ett folk) sköljt över klubben i form av toppmoderna träningsfaciliteter och anläggningar och när tränare, spelare bytts ut, så måste jag bara få ställa denna fråga; Vad finns kvar av denna fotbollsklubb?  

Och detta är viktigt även för oss i United. För när vi tänker på oss själva så jämför vi oss själva med våra moståndare. Vi vill vara bättre, och vi borde kräva att vi ska vara det, Visst. Vi vill locka till oss bättre spelare än våra moståndare. Fansen vill att vi börjar högga till på transfermarknaden. Vi ska vara därute och locka till oss talanger med ordentliga kontrakt som kan konkurrera med Citys. Vi ska kunna ge 300 miljoner för en spelare om våra motståndare kan göra det. Vi ska ge spelare bättre kontrakt. Vi ska ge agenter stora kända som okända belopp för att de ska locka sina spelare till just vår klubb. Det är ett spel. Det pågår. Och vi ska vara med och delta. Såklart. Men vill vi vara som Manchester City? Ska vi vara ett lag som ger 400 miljoner kronor för en spelare som heter Lucas Moura?
 

Manchester City är vår nya ändring och det är klart att vi ska anpassa oss. Det är inte laget i sig som är ändringen, utan fenomenet. De är där, och kommer i fortsättningen nästan alltid vara där när vi ska locka till oss en spelare på marknaden. De kan alltid ge bättre bud på spelare. De kan alltid erbjuda bättre kontrakt med väldigt lukrativa bonusar som vi inte borde erbjuda eftersom vår ekonomi inte tillåter det. Även när de inte är med i budgivningen så är de med i budgivningen, därför en klubbpresident i Brasilien vet att de alltid är där, och alltid har mer pengar att erbjuda än vanliga lag. Så de kan vänta tills intresset är högre. Priset höjs på talanger även när vanliga klubbar som inte har miljarder i kassan ger sig in i budgivningen, därför att det finns andra klubbar som ger löjliga summor för andra spelare. 

Hittills ser det ut att bli som tidigare år. United verkar inte ändra sin policy. Utdragna förhandlingar och inga impulsköp är det som speglar Uniteds värvningspolicy. Spelare som vill gå till United kommer göra det, de andra kommer förmodligen välja pengarna.  Missta er ej. United kan spotta ut stora summor för riktigt bra spelare, men det borde inte vara klubbens värvningsfilosofi att köpa en vanlig winger för 400 miljoner. Detta öppnar dock upp frågan för fri värvningsfilosofi och ansvar. Vem tar ansvaret när vi förlorar nästa säsong, trots stort spenderande denna sommaren? 
 

En del människor lär sig aldrig, och det är tur det. Sir Alex kommer inte ge in för den nya marknaden. Han kommer ge resonabla summor för spelare som vill spela för United. Och agenter, managers, presidenter och spelare kommer att en dag säga så, och en annan dag säga si. Därför bakom United finns alltid City. United må ha betalat löjliga summor för spelare under tidigare år, och de må ha varit med och bidragit till den ökade inflationen. Men vad PSG, Malaga, Chelsea och andra lag i ryska ligan samt Manchester City sysslar med är inget som kan jämföras. Adebayor måste sänka sin lön med 1 miljon kronor i veckan för att kunna skriva på för Totenham. 1 miljon kr i veckan.

 

Hur som helst. Det behövs nya vägar för att kunna få talangerna till klubben. Vi måste upptäcka nya sätt än att locka till oss en talang, innan han är färdigutvecklad i 24 års ålder och på samma gång kostar 400 miljoner. Det är nu det behövs intelligent tänkande, inte dyra snabba köp. Ständigt nytt satsande på scoutingverksamhet i många länder utöver hela världen för att upptäcka spelare före andra. Bygga ut nätverk till andra klubbar som odlar talanger. Sprida signaler till det lokala området för att samla in de bästa unga killarna. Snabba och dyra lösningar är inte vår filosofi, utan transfermarknaden ska fungera som ett komplement. Vi jobbar hårt för att vinna, och det är varför vi har vunnit mest.

Det är också varför City knappt har vunnit. Det är fotbollens grund. Vi är ett lag som har varit med i lång tid och vi måste komma ihåg varför. Om jag skulle vilja förlora ligan till ett lag som City, så skulle jag vilja göra det precis så som vi gjorde det. Vi gjorde en bra säsong utan att avbryta vårt tidigare arbete från tidigare säsonger. Jag vill fortsätta vara United. Vi fick lika många poäng som ett lag som satsat flera miljarder kronor bara inför den här säsongen. Jag vill fortsätta vara United. Och vi utklassade resten av lagen i poängskillnad. Många av våra unga fick chansen att blomstra. Jag vill fortsätta vara United. Hårt arbete. Det finns inga enkla genvägar (som sheiker med stulna miljarder i fickorna). 

Jag vill fortsätta vara United

 

Det här är min inledande text (krönika) på Svenskafans. Känner mig hedrad över att tillhöra denna fina skara av skribenter!

MvH
Josh