Keanes Corner 14/3
Så var vi här igen. Efter ett par veckors uppehåll är Keanes Corner tillbaka starkare än vanligt. Jag vet att ni saknat det.
Det spelades tydligen ett derby igår. Derbyt i staden som en gång hade en toppklubb och som vunnit ett gäng titlar någon då vi kunde betala med 10-kronorssedlar, Gerorge Bush den äldre var president och det var sjyst med stort permanentat hår. Det var en gång ett derby som engagerade alla, nu engagerar det mest lokalbefolkningen vilket känns logiskt. Merseysidederbyt känns lika hett och spännande som Birminghamderbyt mellan Birmingham och Aston Villa.
Apropå musik kommer här veckans musiktips signerat Wayne Rooney via twitter:
http://open.spotify.com/artist/3NaihyqyGMq8Wtktu8Uu2T
För en tid sedan var det en artikel någonstans om att mammor i England "rasade" mot klubbarna på ett sätt som man bara kan göra i kvällstidningar. Anledningen var att man hävdade att klubbarna ruinerade familjerna genom att släppa nya tröjor varje år och bara gjorde det för att man skulle tjäna mer pengar. Det var ett hån mot alla barnfamiljer eftersom tröjorna kostar runt 700 spänn och ska man då köpa både hemma- och bortaställ blir det för mycket pengar varje år. Att sedan alternativet finns att ge fan i att ge den där tjocka jävla ungen en eller t o m två tröjor nåt år, det är tydligen inget alternativ. När Keane växte upp, då lirade man i bar överkropp, slogs med knytnävarna utan åtgärd och att ett korsband eller två gick av var standard. Men så växte han upp på Irland också.
Mycket skit kan man ge Rooney, men musiken är det då fan inget fel på.
En hel del har ju hänt sen sist förresten, Villas-Boas lyckades ju inte riktigt fylla rocken som hands landsman lämnade efter sig i Chelsea för ett gång år sedan. Sällan har en mer sympatisk person fått så mycket skit i media, bortsett från Marcus Birro då. Den mannen kämpar fan i motvind när det gäller att framställas i media. När han själv berättar hur synd det är om honom och hur jobbigt han har det så skriver Alex Schulman en krönika om att mannen är en idiot. Villas-Boas har visserligen blivit mer och mer som alla andra managers ju mer pressad han blivit. Säga vad man vill men han kunde ju i alla fall språket. Det har ju inte Wenger lärt sig än.
Michael Owen fortsätter att twittra lika frekvent som vanligt. Senaste tidens ämnen? Dart, hästar och Piers Morgan. Skönt att veta att allt är som vanligt alltså.
Imorgon ska United lyckas vända ett 3-2-underläge från första matchen på hemmaplan. Personligen hoppas jag att vi slänger in Oliver Gill, Ben Amos och Will Keane, låter de få ordentligt med stryk och säkrar deras framtid i klubben. Jag menar juniorer med dåligt självförtreoende kan väl ändå inte försöka kräva A-lagslöner genom utpressning? Nej låt de åka på ordentligt med stryk så att de inte återhämtat sig förrän de varit på lån i Watford eller Preston och kommer tillbaka till United och är redo för Premier League.
Rosicky förlängde visst med Arsenal. Han har varit vass sista 3 månaderna. Sen att han har varit med skadad än Owen senaste 5,5 åren verkar inte spela in.
När vi ändå pratar musik är det straffbart att inte lyssna på The Smiths som United-supporter. The Smiths ses på många sätt som bandet som tillhör Man Utd medan Oasis ofrånkomligen är CItys band. Bl a var Morrissey med och räddade The Salford Lads Club när det hotades av nedläggning för ett antal år sedan för att huset behövde rustas upp. The Smiths poserade framför huset i samband med att man släppte skivan "The Queen is Dead" som bl a innehöll "There is a light that never goes out". Magisk låt. För övrigt är det okej att lyssna på Oasis också, trots deras sympatier hos lillebror. Gary Neville is a red gör det nämligen.
För övrigt är årets bild redan tagen och utsedd. Bilden på City-supportern som grinar för att han återigen blev påmind om hur världen ser ut.
Manchester is red.
Sod off!
Twitter: @ggranqvist
