Lyon - West Ham0 - 3
Klasskillnad i Lyon – Var ska bubblorna spricka egentligen?
För två år sedan spelade Lyon semifinal i Champions League. Och vi? Mitt i en kamp om överlevnad. Bara faktumet att lagen möts här, i en europeisk kvartsfinal, är osannolikt sett ur vår egna synvinkel för två år sedan. Att laget sedan går ut och kör över Lyon skapar en tankegång som bara snurrar längre och längre. För som West Ham supporter är det fullt naturligt att direkt tänka på var kullen ska dala, var bubblorna ska spricka. Men just nu måste vi infinna oss i stunden.
Tre av fyra ordinarie backar kommer inte till spel. Lyon är väl medvetna om detta, det visade Moussa Dembelé när han blinkade mot sina medspelare efter han fick Cresswell utvisad i London. Att Lyon därmed skulle äga matchen kändes självklart redan innan den börja, och det gjorde dem. I 15 minuter. Men det var 15 minuter av skräck. Matchen hade knappt börjat innan den blinkande Dembelé nästan blev målskytt efter ett avslut i stolpen. Trots att West Ham inte hade en hemmapublik att ställa sig framför utan konstanta busvisslingar och burop, tog de tag i matchen. Den generellt sett osäkra och rädda Issa Diop kliver ut och kanske gör sitt livs bästa match. Han manade på sina killar att gå framåt och såg ut som vilken världsback som helst när han nickade bort alla inlägg som kom in i eget straffområde. Men man of the day skulle vara en annan mittback. En mittback som kostade laget två miljoner pund. Det är väldigt mycket pengar, men det måste sättas i perspektiv och jag kan inte motstå att göra jämförelsen med Manchester killen Maguire: 80 m - 2 m. Maguire - Dawson. Nja - Wow. 80 m - 2 m. Låt det sjunka in.
Fornals slår in hörnan, vårt signum det senaste året, Dawson tajmar bäst och gör 0–1. Vilken spelare han är Craig Dawson, eller Craig Ballond´orson som han kallas. Resten av matchen var en ren fröjd. Det är kanske något enkelt att uttrycka den på det sättet men jag anser att det är fullt lämpligt. Varenda kotte som spelade var i princip fläckfri sett till prestation. 0–1 i halvtid kändes ganska tryggt, men 0–2 hade känts ännu bättre, så tänkte jag någon minut innan Rice fick åt sig bollen och skjuter in vårt andra mål efter en styrning. Han kollar på Lyon supportrarna och kysser klubbmärket. Han ska ingenstans.
Den andra halvleken började betydligt starkare än den första. Jag vet inte vad Lyons tränare sa till sina spelare i halvtid men inte var det att de skulle göra mål i alla fall. De såg helt förstörda ut när de klev ut på plan. Och inte var det dem som tog tag i den andra halvleken, utan West Ham. Redan efter tre minuter satte Bowen, vår alldeles egna Bowen, spiken i kistan när Fornals assisterade för andra gången. Från denna punkten i matchen hördes inte fransmännen på läktarna längre. Många gick hem och i resterande 42 minuter var allt som hördes: West Ham are massive, everywhere we go. Till de ljuva tonerna av bortaföljet spelade Moyes lag av matchen. Lyon var desperata för ett mål men var knappt nära utan istället stod Noble och killarna som vinnare mot ett lag som för två år sedan slog ut både Manchester City och Real Madrid ur Champions League.
Matchens…
... Bild:
Efter firandet i omklädningsrummet blev det stökigt. Benskyddstejp och petflaskor över hela golvet. Sist av alla ur duschen kommer Mark Noble. Utan tvivel tar han ett gediget tag i kvasten och börjar sopa med bara handduken runt midjan. Det finns bara en Mark Noble.
Klicka här för att se bilden
... Instagraminlägg:
Det fanns en del fina bidrag till denna kategorin. Antonio med en bild på han själv och följande text: “ Can’t hold it in much lonnngggerrr….. WEST HAM ARE MASSIVE EVERYWHERE WE GO WEST HAM ARE MASSIVE EVERYWHERE WE GOOOOOOOOO EVERYWHERE WO GOOOOOOOO. “ kunde vunnit men min vinnare är ett bidrag från Tomas Soucek där han sitter i dopnings rummet med Coufal efter matchen. Följande text: “ They don’t trust us again!!! Doping test after unique game!!! Yeeeeeees!! We are going through.” Bra jobbat Tomas.
Klicka här för Souceks inlägg
Klicka här för Antonios inlägg
