Krönika: Monumentala brister i försvarsspelet hämmar även anfallsspelet
Under inledningen på säsongen har vi sett ett darrigt försvarsspel och svaga individuella insatser av flera av Citys defensiva spelare. Har spelarna blivit sämre eller går det att förklara bristerna med sättet att praktisera försvarsspel?
Under slutet på försäsongen har vi sett Pellegrini forma sitt City mot slagkraftigt motstånd. Matcherna mot Milan, Bayern Munchen och Arsenal gav oss 30 minuter champagnefotboll och 5 mål men de övriga 240 minutrarna gav oss oro för Citys förmåga att bedriva försvarsspel med åtta insläppta mål.
Sedan följde premiären mot Newcastle och ett fokuserat Manchester City körde fullständigt över laget från norr och farhågorna blev till utropsteken tills dess att vår försvarsgeneral Kompany blev skadad. Kompany är Citys hänförare och som jag tidigare redogjort för är klubbens viktigaste spelare.
Vad är det då som oroar i försvarsspelet?
Det som är så oroande är att spelarna inte agerar som en enhet i försvarsspelet när det gäller pressen av bollhållare, Redan högt upp i planen är det otydligt var forwards avser att styra bollhållaren utan man springer lite på måfå jämfört med tidigare när man pressat inåt i planen för att vår starka centrala mittfälts triangel skall vinna bollen. När bollen spelas in centralt är det viktigt att de defensiva spelarna ligger nära sina spelare i pressen. Då kan backlinjen trycka upp och komprimera spelytorna för motståndarna. Tanken är att har man inte bra press så faller man ned med backlinjen för att förhindra att motståndarna kommer in bakom backlinjen.
Det City gör i både träningsmatcherna och mot Cardiff och Hull är att ha total avsaknad av press på bollhållaren och trycka upp backlinjen. Joe Hart står och skriker "get out of the box" och spelarna lyder snällt men saknar press på bollhållaren. Effekten har blivit som mot Milan och Arsenal att motståndarna kommer med en bollhållare i fart som väggar och enkelt kommer bakom vår backlinjen eller som vid Cardiffs kvittering helt enkelt rundar våra mittbackar som står på hälarna.
Har man inte press på bollhållaren måste man falla ned med backlinjen och det är här Lescott, Kompany och Natasic har sin styrka när de kan gå rättvända mot bollen. Genom att stå på linje utan press på bollhållaren tydliggörs Citys problem med bollar bakom backlinjen som passar i stort sätt samtliga mittbackar riktigt illa. Det är de taktiska dragen från Pellegrini som tydliggör LeScotts brister inte att han blivit sämre som spelare!
Mot Hull var det Aluko som bara sprang förbi Citys mittbackar och en utrusning av Hart räddade oss. Nu blev backlinjen orolig och vågade inte trycka upp lika hårt. Vad händer nu? Jo, Yaya Toure och Fernandiho ligger högt och långt från spelarna som vanligt så Hull kan spela in bollen i ytan framför vår backlinje (tillbakaspel till rättvänd motståndare i fart) och sedan kom Hull i fart (4 mot 4) gång på gång i första halvlek. Citys lag blev med andra ord för långt.
Men vad som är värre är att när man jobbar hårt som en enhet i försvarsspelet och springer som ett lag under bollens rörelse har man många spelare i rörelse vilket gör det enkelt att ställa om till anfall. Citys spelare springer inte utan står stilla i försvarsspelet vilket medför att man är stillastående när anfallspelet skall starta efter bollvinst, detta medför att City spelar närmaste spelare som står stilla.
Fortsätter City spela på det sättet vi sett under upptakten på säsongen kommer topplagen göra minst 2-3 mål på oss i varje match. Det är INTE spelarna det är fel på utan organisationen i försvarsspelet som brister. Till råga på eländet har Pellegrini startat med man-man markering på hörnor något som kostade med två baklängesmål mot Cardiff.
Pellegrini får gärna utveckla anfallspelet men försvarsspelet var City styrka under Mancini och värt att bevara vilket en klok tränare bör göra. Vill Pellegrini få ytor för omställningar bör han snarare ta hem laget men släpp inte ytorna bakom backlinjen till motståndarna. Enligt mitt förmenade är det en dödssynd att låta motståndarna komma in bakom backlinjen något som passar våra försvarsspelare riktigt illa
Vi har blivit riktigt bortskämda med ett tryggt försvarsspel under Mancini men tyvärr luktar det Mark Hughes om det som praktiseras i nuläget. Återgå till grunderna innan det är för sent Pellegrini!
