Krönika: Pat you're one of us!
Hatad av många för sin hudfärg. Hatad av många för sin ärlighet. Kritiserad av många för att han slarvar med försvarsspelet. Punkterna är många och allt för oftast negativa när det handlar om Patrice Evra. Här kommer nu en hyllning istället till en vänsterback som gett oss så mycket under så lång tid.
Sagan började egentligen under Januari-fönstret 2006. Fransk media rapporterade om att det fanns ett stort intresse för Patrice Evra som då spelade i Monaco. Gabriel Heinze, den argentinske vänsterbacken som blev lite av en publikfavorit under sin tid i United började dras med plågsamma skador, samtidigt som Sir Alex letade febrilt efter en ersättare. Valet föll till slut på Evra och 6 Januari 2006 så bekräftade Sir Alex Ferguson att Evra var klar för Manchester United. Prislappen sägs ha hamnat på ungefär 6 miljoner pund, och det var ingen lätt affär. Monaco hade under den tiden en fyrbackslinje som bestod av Evra, Givet, Squillaci och Maicon, samtliga fyra givna i sina respektive landslag. Efter att ha spelat final i Champions League 2004 så var det därför inte så konstigt att storklubbarna runtom i Europa fick upp ögonen för Patrice Evra.
Real Madrid, Arsenal, Internazionale och Liverpool är bara fyra exempel på några av de klubbarna som följde Evra tätt. Men vår gode Pat, hade bestämt sig. I en intervju med SkySports så uttalade han sig på följande vis: "I was not very keen to go forward in the talks with Arsenal, Liverpool or Real Madrid. They all talked with my agent in the past two seasons. But to me, it was over. As I said to the Monaco officials, I only wanted to hear about Manchester"
Evra hade alltså bestämt sig i ett tidigt skede i vilken klubb han skulle spendera mestadels av sin karriär hos. Beslutet var taget, klubben var röd, det var Manchester United redan från dag ett.
Men Evras start i United varl långt ifrån en saga, snarare en mardröm. Han fick chansen från start i ett Manchester-derby och fransmannen såg otroligt skärrad och vilsen ut på planen. Kanske var det inte hans fel trots allt, för inte vilken spelare som helst kan hantera den enorma skillnad som uppstår, när du spelar vecka in, vecka ut som ordinarie vänsterback i Ligue 1, för att bara veckan senare spela från start i världens tuffaste liga, Premier League. Besvikelsen var stor och efter 45 min så byter Sir Alex ut Evra och fransmannen kunde lugnt se på resten av förlustmatchen mot city från bänken.
Sir Alex Ferguson började genast få kritik för sin nya värvning, och även om Evra spelade upp sig flera nivåer efter den misslyckade insatsen mot city så var det många som var tveksamma till fransmannens framtid i klubben. Evra fick bara spela 8 matcher från start säsongen 2005/06 och istället valde Sir Alex att rotera med John O'Shea och Mikael Silvestre som vänsterback från Januari 2006 fram till säsongens slut.
Bara säsongen senare, 2006/07 för att vara helt exakt, var dem många som fick äta upp sina ord när Patrice Evra blev vald till årets lag i Premier League efter att United lyckats ta hem ligan. Faktum är att Evra var så bra den säsongen att Sir Alex beslutade sig helt för att skeppa iväg Gabriel Heinze, för att satsa helhjärtat på Evra som ordinarie vänsterback. Succén skulle dock inte tyna bort, utan snarare fortsätta och fortsätta, och fortsätta...
Säsongen 2007/08 skulle visa sig bli en väldigt fin säsong för Manchester United, men framför allt för Evra som då på allvar visade vilken enorm potential han besitter. Sammanlagt spelade han 48 matcher från start den säsongen och han var en stor bidragande faktor till att United tog hem både Premier League men också Champions League, efter en rysare i Moskva.
Här nånstans var det ganska självklart vem som var världens bästa vänsterback, och han spelade för Manchester United.
Diverse incidenter
Utan att gå in för djupt här så kan man väl konstatera att soppan som uppstod mellan Suarez och Evra, påverkade tyvärr vår fransman väldigt negativt, vilket syntes i hans spel. Det märktes att det var något som saknades hos Evra, den där gnistan vi var vana vid att se saknades, den där härliga energin längst vänsterkanten hade försämrats, och de där luriga finterna och klackarna han alltid bjudit oss på försvann helt. Men kanske var det inte så konstigt att allt det där försvann ett tag, kanske var det en konsekvens just för att Evra blev utbuad på varje bortamatch pga sin hudfärg. Patetiskt och sorgligt beteende säger jag bara för alla de som valde att bua ut honom. Det var som att hela England var emot Evra, andra lags supportrar utnyttjade hela situationen som endast rörde kring Suarez och Evra, och buade ut fransmannen i nästan varenda bortamatch. Allt för att få Evra att hamna ur balans. Vidrigt och patetiskt säger jag återigen. Vändpunkten kom dock den 11 Februari 2012 när Manchester United tog emot Liverpool hemma på Old Trafford, och där snackisen givetvis handlade om Evra och Suarez skulle skaka hand med varandra före match (http://www.youtube.com/watch?v=8CfEJVL0SmY).
Man brukar säga att "en bild säger mer än tusen ord", men vad säger då tre bilder(!) tillsammans?
Evra firar stort efter att United vinner matchen med 2-1.
Kärlek.
Den sista bilden tycker jag säger allt. Man ser en lättnad i Evras ögon. En blick som som tänker "Äntligen, äntligen kan jag gå vidare..".
Incidenterna som sedan uppstått med det franska landslaget väljer jag att lägga helt åt sidan, dels för att jag inte är särskilt påläst med vad som egentligen skett, men man kan väl säga såhär, att det franska landslaget var långt ifrån stabilt under Raymond Domenechs styre.
Häromdagen så gick Patrice Evra ut i en fransk intervju och pratade om att detta kan vara hans sista säsong i Manchester United, och detta berodde på han själv och inte klubben ska han ha sagt. Tanken av att se Evra lämna United gör ont, i alla fall hos mig, som alltid sett Evra som en spelare som gjort sitt yttersta för klubben både på och utanför plan. Han må vara på väg ned i sin karriär, och han må slarva med försvarsspelet mer nu än han gjort tidigare, men faktum kvarstår att Evra fortfarande är den bästa vänsterbacken som finns i Manchester Uniteds trupp. Tyvärr får jag erkänna att han kanske inte heller klassas som den bästa vänsterbacken i Premier League längre, men han håller fortfarande en otroligt hög nivå, och bidrar precis lika mycket framåt som han gjorde för några år sedan när han var absolut bäst.
Många har även kritiserat hans roll som lagkapten och menat på att han inte har något med kaptensbindeln att göra. Varför inte frågar jag? Evra är den spelare i dagens United-trupp som spelat flest och mest matcher i genomsnitt de senaste fyra åren, dels för att han hållt sig skadefri men också fräsch och samtidigt levererat när han fått chansen. Han är alltid den spelaren som springer fram till domaren när en av de yngre spelarna blir fult tacklade eller orättvist behandlade på plan, dessutom älskar han klubbmärket och tröjan han bär. Evra kan United, han känner till klubbens historia långt före hans egen tid i klubben. Evra andas Manchester United.
"On his first day at training Patrice asked Gary Neville where the nearest church was. A puzzled Nev asked him why, and Evra answered him: - I need to thank God for letting me join the biggest club in the world".
Under årens gång har han hunnit fylla på troféhyllan hemma med flertalet medaljer och kanske är det så att han känner att en enda medalj saknas innan han lägger skorna på hyllan. En fransk ligamedalj i form av en Ligue 1-titel. PSG och Monaco dreglar nog väntandes båda två för att se hur det hela utvecklar sig, och det är förmodligen den sistnämnda klubben som lockar Evra mest, då han ändå spenderade fyra år i Monaco innan han kom till United.
Innan jag avslutar denna hyllning, ovetandes om Evra stannar kvar eller lämnar United inom en snar framtid, så vill jag bara ta tillfället i akt och säga: Merci pour tout Patrice! För alltid älskad. För alltid hatad. Men du är en av oss.
