Krönika: Tiden läker alla sår
Ross McCormacks hattrick kan bli startskottet på en stark vår.
Runt 11 miljoner pund fick Fulham hosta upp för den skotska landslagsanfallaren Ross McCormack i somras. När affären blev klar var både Fulham och supportrarna ivriga och entusiastiska över sitt nyförvärv. Tröjor med #44 på ryggen började tryckas upp och spridas på sociala medier. En striker med fina meriter från Championship skulle bli Fulhams biljett upp till Premier League, trodde både fansen och experterna.
Alla skulle få anledning att kalkylera om sin profetia.
I september hade ett mörkt moln lagt sig över Londons västra delar. Inte för att McCormack hade dragit av korsbandet utan för att den tyska tränaren Felix Magath fortfarande styrde klubben.
Den 18:e september fick Magath sparken. Då hade Fulham kvällen innan åkt på sin sjätte förlust i ligan under de sju inledande omgångarna. Nederlaget (3-5) kom borta mot Nottingham. Detta var även matchen McCormack presenterade sig för fansen. Den nya forwarden både reducerade och gav Fulham ledningen på City Ground, hans första mål i klubben.
Men den riktiga målexplosionen uteblev för skotten. Under tiden McCormack sökte formen klev Hugo Rodallega fram och sköt in ett par avgörande mål. Långsamt tog Fulham steg framåt med Kit Symons vid rodret. En tydligare spelidé, mindre rotationer i elvan och ett större förtroende för ungdomarna blev ett vinnande koncept.
I november var Fulham ett av ligans formstarkaste lag. Marcus Bettinelli var en stabil utpost längst bak, Lasse Vigen-Christensen glänste från sin mittfältsposition och Sean Kavanaghs krigarinsatser fick fansen att le.
Tyngre gick det för Ross McCormack. De 29 målen anfallaren prickade in för Leeds säsongen innan stod det klart att han inte skulle återupprepa i Fulham. Åtminstone inte säsongen 2014/15.
Den dyra investeringen hade bara lyckats göra fem mål i Fulham innan årsskiftet. Ett underbetyg förstås, även om den känsliga foten visat upp sin kvalitet vid ett par tillfällen.
Inför onsdagskvällens match mot Nottingham var det en liten ödesmättad stämning som rådde över de startande anfallarna. Rodallega har ryktats bort och McCormacks ständiga startplats har ifrågasatts. Det var dags att leverera. Inte minst då unge Cauley Woodrow börjat knacka på dörren med ett hårdare slag.
Och som en blixt från klar himmel sänkte duon Forest. Rodallega serverade, McCormack avslutade. Precis som matchen i höstas blev det dubbelt upp för McCormack i protokollet. Onsdagen tillhörde Glasgow-sonen, ett äkta hattrick med den dryga halvtimmen spelad, säkra avslut i målvaktens hörn. En skyttekung reste sig upp från dvalan.
Serien är lång, det vet inte minst McCormack om. Kan skotten fortsätta på den inslagna vägen kommer Fulham hamna på den övre halvan. Efter den tunga starten är fansen inställda på en mellansäsong och en placering över topp 10 är säkert godkänt i supportrarnas ögon.
McCormack må ha varit dyr, men får ses som en längre investering. Skotten har tre och ett halvt år kvar på sitt kontrakt. Insatserna på slutet visar varför Fulham trodde så hårt på anfallaren. Startsträckan har varit lång och något brokig men både för Fulham och McCormack går det fler tåg.
Fulham halkade ned från perrongen i höstas men har kommit tillbaka starkare än vad många trodde.
Tiden läker alla sår.
