Legendprofil: Eric "The King" Cantona
Im not a man, Im Cantona

Legendprofil: Eric "The King" Cantona

I fotbollens historia är det väldigt få spelare som har haft en sådan omedelbar effekt på en klubb som på det sättet Eric Cantona hade, särskilt på Old Trafford. Vad man än vill kalla Monsieur Cantona, är fransmannens fyra och en halv säsong i Manchester United legendariskt.

Namn: Eric Daniel Pierre Cantona
Född: 24 maj 1966
Skrev på: 27 november 1992
Debut: 6 december 1992 vs Manchester City
Mål: 82
Matcher: 185
Position: Anfallare
Lämnade United: 16 maj 1997

Eric Daniel Pierre Cantona föddes den 24 maj år 1966. Eric växte upp i den sydfranska staden Marseille. Hans mor kom från Spanien med en katalansk bakgrund, medans Erics farfar härstammade från Sardinien som senare flyttade till Frankrike. Erics far, Albert Cantona, var en lokal hjälte i sin region i Marseille efter att ha spelat i den regionala klubben som målvakt. Som ung började Eric sin fotbollskarriär i den lokala klubben SO Caillolais. Där inledde Eric att slipa på sin kärlek till det vackra spelet. Tidigt tog han efter sin far och tog position som målvakt, men detta var inget som lockade honom. Erics kreativa instinkter började ta över och han flyttades med tiden längre och längre fram tills han antecknades som anfallare. Han spelade över 200 matcher för Caillolais och det sägs att han redan vid nio års ålder spelade som en 15-åring. Albert Cantona gav ett stort inflytande på Erics utveckling och ganska snart lockade han till sig spionerande talangscouter, som plockade spelare som professionella redan vid 14 års ålder.  
 
- Jag var ett lyckligt barn. Vi hade en stark och nära familj, som gav mig den bästa uppfostran man kan få. Vi var arbetarklassen och nöjda med de små sakerna i livet. Vi var artiga och sade alltid varsågod och tack. Vi var respektfulla till andra och njöt av livet. Vi sjöng, log och älskade. Vi var invandrare, medelhavs människor. Min far kom från Italien, min mor från Barcelona.
 
- Jag var där när jag var barn för att träffa min morfar. Jag var 10 år och tyckte om det väldigt mycket. Han kom till Frankrike efter det spanska inbördeskriget. Han fick inte återvända på 15 år under Francos regim. När jag slutade i Manchester åkte jag till Barcelona och bodde där i tre år för att återuppleva dessa barndomsminnen. Att läsa och leva. Jag gillade Barcelona.



År 1981 när Eric var 15 år, gick han med i Auxerres ungdomslag. Eric valde Auxerre p g a den behandling som de gav honom i jämförelse med andra erbjudanden han fått. Även om avståndet från Marseille till Auxerre upprörda hans föräldrar, så var den unge Eric övertygad om att Auxerre skulle bli hans destination och åkte därmed iväg till sin nya klubb. Det dröjde inte länge förens det franska nationella ungdomslaget höjde sina ögon för den unga talangen. Cantona tillbringade två år i ungdomslaget innan han fick debutera på seniornivå år 1983 under den dåvarande tränaren i Auxerre, Guy Roux, i en 4-0 seger över Nantes. Efter detta var Eric tvungen att lägga fotbollskarriären åt sidan i ett år för att genomgå värnplikt.
 
- Jag lämnade min familj i Marseille för att flytta till Auxerre, som var 600 kilometer bort. Jag var bara 15 år. För oss unga spelare, var Guy Roux som en far. Jag gillade honom och respekterade honom. I vissa klubbar är det inte så nära, några tränare är inte så nära till sina spelare, men Guy Roux såg till att Auxerre var som en stor familj. Om jag hade flyttat till en annan klubb, kunde det ha blivit svårt. Men i Auxerre hittade jag min familj.
 
När Eric gjort klart lumpen, fortsatte han med fotbollen och tog direkt en plats i Auxerres A-lag. Efter en lovande period med Auxerre, drabbades Eric av en attack sjukdomar som ledde till att han tappade sin plats och skickades på lån till Ligue 2 klubben Martigues 1985/86. Där noterades han för 4 mål på 15 matcher, vilket gav fansen en föraning om vad som skulle komma. Vid sin återkomst till Auxerre ansåg Roux att Eric var värdig en plats i A-laget. Cantona fick mer speltid och han tjänade ett rykte om sig som en av Frankrikes största talanger till vad som skulle bli deras gyllene generation. Kort därefter fick han även spela sin första landskamp för Frankrike, men hans disciplinära problem började redan år 1987 när han fick böter efter att ha slagit sin lagkompis Bruno Martini i ansiktet. Året därpå blev väldigt händelserikt för Eric och hans ökända temperament, ännu en incident skedde under en match. Michel Der Zakarian var länge känd som en spelförstörare på planen, som tog Cantona till kokpunkten, vilket ledde till att Eric drog till med en tvåfotad Kung-Fu spark mot försvararen. Efter denna attack reste sig Cantona och vandrade till omklädningsrummet innan domaren ens hunnit komma till situationen. Auxerres klubbchef, Gerard Bourgoin gick in i omklädningsrummet efter matchen för att prata med den unga Cantona. Detta var dock inte så smart, eftersom det slutade med att Cantona kastade in Bourgoin i en vägg. Cantona fick avtjäna straff från både sin klubb och nationella styrelsen. Roux lyckades dock övertyga förbundet att minska straffet p g a Erics betydelse för det nationella landslaget som hade en kommande match mot England.

Senare samma år var Eric återigen i blåsväder. Denna gång för en händelse utanför fotbollsplanen, som skedde efter Cantona blivit utbytt i en viktig landslagsmatch. Han berättade för media att tränaren Henri Michel var ”a sack of shit”, vilket innebar ännu ett års avstängning hos landslaget. Under denna period flyttade han till sin barndomsklubb Marseille. I hans match som förmodades bli den sista för Auxerre, blev han utelämnad från truppen och skickades till Marseille i förtid. Anledningen var att vissa Auxerre supportrar personligen ville ”tacka” Eric för hans ”lojalitet”, och om det hade gått igenom, skulle det ha slutat med ett antal sjukhusinläggningar inklusive Eric, så Roux såg personligen till att en sådan händelse inte skulle ske.



 När kom du på idén att vika upp kragen?
 
- Det var inte en idé. Jag tog på mig tröjan. Det var en kall dag. Kragen stannade uppe så jag behöll det. Vi vann, så det blev en vana att spela med min krage uppe.
 
Flytten till Marseille blev inte så givande som Eric hade önskat, en månads avstängning strax efter han anslutit till klubben för att ha sparkat en boll på publiken och slitit av sig sin tröja och kastat den på marken när han blivit utbytt i en träningsmatch mot Torpedo Moscow. Dessa vilodagar från sidan förorsakade att Cantona hamnade på tränarens dåliga sida, vilket innebar att han fick kämpa ordentligt för att komma tillbaka på rätt sida. Cantona lyckades aldrig anpassa sig till sin hemstad och blev därmed först utlånad till Bordeaux i sex månader och sedan Montpellier i ett år. Cantonas tid i Montpellier skapade en del frågor om Erics temperament, särskilt efter han haft ett slagsmål med lagkamraten Jean-Claude Lemoult. Detta orsakade upprördhet, och förståeligt ville sex lagkamrater att klubben skulle sparka den 23 år gamla Cantona. Men med stöd från nyckelspelarna Laurent Blanc och Carlos Valderrama, beslutades det att Cantona fick stanna kvar, ett beslut som motiverades när Eric var hjärtat för Montpellier som vann den franska cupen.
 
Efter Erics fina form i Montpellier, beslutade sig Marseille för att behålla honom den kommande säsongen.  Cantona spelade bra under tränarna Gerard Gili och hans efterträdare Franz Beckenbauer. Men Marseilles ägare Bernard Taipe var inte nöjd med resultaten och valde att ersätta ”Der Kaiser” med Raymond Goethals, som inte alls var förtjust i Cantona, varken som spelare eller person. Cantona stannade kvar i Marseille säsongen ut och hjälpte klubben att vinna Ligue 1, men trots det var hans tid i klubben räknad och han såldes till Nimes.
 
Cantonas tid i Nimes 1991/92, var långt ifrån smidig och mycket kort. Efter en medelmåttig start i december, tog han undantag till ett domslut, vilket fick konsekvensen att Cantona kastade bollen på domaren. Detta ledde till att disciplinnämnden undersökte situationen, som sedan konstaterade Eric skyldig och därmed bestraffades med en månads avstängning. Detta var för Eric den sista droppen, som fortsatte med att kalla varje ledamot i disciplinnämnden för idiot. Därefter tillkännagav han genast sitt avsked från fotbollen.
 
Inte långt efter detta tillkännagivande, uppmanades Eric att återvända till fotbollen av Frankrikes landslagstränare och Erics idol Michel Platini. Även Gerard Houllier och Erics egen psykoanalytiker stöttade honom. Det var dock Houllier som hade mest inflytande på Erics eventuella destination, eftersom han var övertygad om att Cantona behövde undkomma FFF (The French Football Federation) och den franska ligan för att hitta sig själv som spelare. Houllier rekommenderade en övergång till England.
 
Sheffield Wednesday var ursprungligen favorit att underteckna Cantona när han gick med på att återvända till fotbollen. Efter en veckas provspel blev Eric inbjuden att spendera en extra vecka med klubben för att få en mer djupgående inblick i Erics spelstil. Eric vägrade och anslöt till liga ledarna Leeds United istället.
 
Vad var din reaktion till Trevor Francis (manager) som endast erbjöd dig provspel i Sheffield Wednesday?
 
- Han bjöd inte in mig för provspel. Jag var där i en vecka och trodde att jag var där för att skriva på. Min advokat var där och han diskuterade och försökte nå en överrenskommelse. Jag tränade och spelade i en träningsmatch. Vi vann med 4-3 och jag gjorde tre mål. Efter en vecka bad han mig att tillbringa ytterligare en vecka på prov. Det fanns inte många utlänningar i England då, kanske några från norra Europa, men inte många från söder. Kanske var de misstänksamma, men jag var en fransk landslagsman och Sheffield Wednesday ville ha mer tid att besluta om mig. Det var inte en bra väg att ordna övergången. 
 
I Leeds blev Cantona snart en favorit bland supportrarna, främst för sina passningar till Lee Chapman. Detta sågs som avgörande för Leeds marsch till ligatiteln. Följande säsong började Cantona med en glödande form när han gjorde ett hattrick i Charity Shield segern över Liverpool, som sedan följdes av ett hattrick mot Tottenham. Erics hattrick i Charity Shield placerar honom bland de få som har gjort tre eller fler mål i en match på Wembley. I november samma säsong gjorde Leeds ordförande Bill Fotherby ett telefonsamtal som skulle förändra engelsk fotbollshistoria. Detta telefonsamtal gällde en förfrågan till Manchester Uniteds ordförande Martin Edwards om ytterbacken Denis Irwins tillgänglighet. Edwards diskuterade med Alex Ferguson om Irwins framtid och både kom överens om att Irwin inte var till salu. Ferguson jagade en anfallare under denna period och han instruerade Edwards att kontra med en förfrågan om Cantonas tillgänglighet. Fotherby förde samtal med managern Howard Wilkinson och inom några dagar var affären klar. Eric Cantona flyttade för en avgift på 1.2 miljoner pund (ja, man skulle behöva 25 gånger mer för att få tag på James Milner idag).


 
- Jag hade en dålig relation med managern Wilkinson. Vi hade inte samma syn på fotboll. Jag är mer som en Manchester fotbollsspelare. I Leeds spelades fotboll på det gamla sättet – jag tror man säger sparka och sedan springa. Men det var väldigt viktigt att spela för Leeds i början eftersom jag har lärt mig oerhört mycket med denna typ av fotboll. Vi var framgångsrika. Men om jag känner att omgivningen inte är bra, vill jag inte vara där. Jag måste må bra.
 
- Kanske är det därför jag har haft problem innan. Kanske atmosfären på en klubb inte var hur jag hade drömt om att det skulle vara. Jag behövde tid annars gav jag upp eller försökte hitta ord för att förklara vad jag ville. Det är som med en kvinna. Ibland kan man inte hitta kärleken. Ibland kan man, men det är fortfarande inte rätt. Det är bra att vara kär, men man vill ha mer, man vill ge, man vill ta emot. Ibland händer inte det. Jag är inte säker på om jag skulle vilja vara tillsammans med en kvinna som är som några av de ordförandena jag har träffat. De förtjänade inte att bli älskade.
 
I de kommande fyra och en halv säsongerna skulle vi få se hans namn, hjärta och själ ta sig in i klubbens historia. Hans profetiska uttalanden, hans äkthet, frenchness, fann ett andligt hem på samma tuvor där George Best hade struttat omkring på ett majestätiskt sätt två decennier tidigare.
Manchester United hade börjat säsongen svagt 1992/93. Däremot fick de en gnista av katalysatorn till stora ting. Cantona gjorde två mål mellan december och januari, samt en del assister. Den 9 januari år 1993 visade Cantona precis vad han var kapabel till mot Tottenham. I en 4-1 seger gjorde han ett mål och tre assister, innan hans disciplinära problem skulle sättas på prov en månad senare när han återvände till Elland Road för att möta Leeds. Eric drog en spottloska mot en Leeds supporter, men Cantona behandlades med en skonsammare bestraffning än vad han var van vid i Frankrike och straffades endast med böter. Matchen slutade 0-0.  Manchester United avslutade säsongen starkt och lyckades vinna Premier League med 10 poäng före tvåan Aston Villa. Cantona var en mycket inspirerande spelare till att United vann titeln, som också blev den första spelaren någonsin att vinna två ligatitlar i följd med olika lag. Han är fortfarande, till denna dag, den enda spelaren som har gjort detta. Den sista pusselbiten var funnen för att ta hem den länge efterlängtade ligatiteln, Cantonas nio mål på 22 ligamatcher hjälpte klubben att ta hem Premier League trofén.  



George Best sade en gång: - Jag skulle ge all champagne jag någonsin druckit för att spela med honom [Cantona] i en stor europeisk match på Old Trafford. Vad skulle du ha gett för att spela tillsammans med George Best?
 
- Fotboll är konst och Best var en konstnär. All konst handlar om att försöka förklara sig själv. Alla kan göra det, mannen bakom baren, mannen som sopar på gatorna. Det är upp till dem som tittar att avgöra om du är bra på din konst. Men det är allt konst. Du är en konstnär om du förklarar dig själv med skönhet, med egenhet.  Det handlar om att ge något för människor att tänka på, inte att ge svar. Det är därför jag inte vill säga vad jag skulle ge.
 
Det var inte bara hans tekniska förmågor som tände fantasin, det var även hans talismaniska kvalitéer. Han leddes av exemplet; trotsig och aldrig ge upp. Det var en tre-vägs relation mellan spelare, lagkamrat och supportrar – om han trodde att det var möjligt, så gjorde även du.
Manchester United försvarade ligatiteln det följande året och vann även FA cupen efter att ha slagit Chelsea i finalen med 4-0 där Cantona gjorde två mål. Eric utsågs till PFA Player of the Year säsongen 1993/94, trots att han hade sina kontroverser under säsongen. Cantona visades ut när United åkte ur Champions League mot Galatasaray, och han blev även utvisad i två matcher i följd i Premier League. Den första mot Swindon Town, den andra mot Arsenal, vilket ledde till fem matchers avstängning. Detta var första säsongen som varje spelare fick ett truppnummer i Premier League. Cantona frågade om nummer 7, ett nummer som han höll kvar för resten av sin karriär i United.
 
”Bollen är som en kvinna, hon älskar att bli smekt”
 
Den mest omtalade tidpunkten i Cantonas karriär inträffade under den kommande säsongen 1994/95. Eric var stekhet fram till januari med ett facit på tolv mål på 21 matcher. United reste sedan till Crystal Palace hemmaplan Selhurst Park. Under matchen sprang Cantona efter en fri boll mot Palace försvararen Richard Shaw, som använde sig av fulknepet att rycka i den franska anfallarens tröja, vilket orsakade att Eric gav en spark som hämnd. Detta flaggades av linjedomaren som rött kort och Cantona accepterade beslutet och började gå mot omklädningsrummet. När han vandrade vid sidan av planen fick han ta emot flera glåpord, men de spydigheter Cantona fick av en - Matthew Simmons - ansågs vara för mycket för fransmannen. Eric tog lagen i egna händer och sparkade Simmons bland publiken med en Kung-Fu spark i bröstet, följt av en del slag. 

 

 Vad tänkte du på när du Kung Fu sparkade Palace supportern? Om du hade landat på fötterna istället för baken, vad skulle du ha gjort därefter?
 
- [Lång paus] Jag landade på mina fötter, inte vad du säger. Det är därför jag slog honom igen. Men jag slog honom inte tillräckligt hårt. Jag borde ha slagit honom hårdare.
 
Efter incidenten på Selhurst Park hölls en presskonferens som är en av de mest berömda i historien. Den ständigt poetiska Cantona förklarade endast att ”När måsarna följer trålaren, är det eftersom de tror att sardiner kommer att kastas i sjön”. Cantona åtalades enligt lag. Det ursprungliga straffet av två veckor i fängelse blev senare upphävt till 120 timmars samhällstjänst, som ansågs mer realistiskt för brottet. Eric fick också en global avstängning från fotbollen på åtta månader, vilket innebar att ingen skulle tjäna på en övergång för Cantona. Inter ryktades vara intresserade av fransmannen, men Paul Ince var den enda spelaren som såldes till Inter den sommaren.    
 
Vad kände du första gången du såg TV-bilderna av dig hoppa in i publiken på Selhurst Park?
 
- Jag tittade inte på det, eftersom jag visste. Allt jag hade var journalister runt mitt hus. Det är allt jag kunde se. Mitt hus var litet, de blockerade ljuset. Men jag spelade det ögonblicket, på Selhurst Park. Det var ett drama och jag var en skådespelare. Jag gör saker på allvar utan att ta mig själv på allvar. Jag tycker Nike hittade den sidan av min karaktär och använde den mycket bra. Även när jag sparkade supportern, eftersom jag inte tar mig på allvar.
 
- Jag trodde inte att jag hade ett ansvar att inte göra det på grund av vem jag är. Nej, jag var bara en fotbollsspelare och en man. Jag bryr mig inte om att vara någon sorts överlägsen person. Jag ville bara göra vad jag ville göra. Om jag vill sparka en supporter, jag gör det. Jag är inte en förebild. Jag är inte en överlägsen lärare, berättar hur du ska uppföra dig. Jag tror att ju mer du ser, desto mer inser man att livet är en cirkus.

Den följande säsongen 1995/96 började som den föregående slutade för Cantona - sitta och titta på lagkamraterna – även om det fanns en del förändringar i truppen från säsongen innan, med många A- lagspelare som ersattes av egna produkter från Uniteds ungdomsakademi. United var på en andra plats i ligan när publikfavoriten Cantona återvände från sin avstängning den 1 oktober mot rivalen Liverpool. Ramsor som ”Oh Ah Cantona”, banderoller med texten ”The King is back, sit back and enjoy”, franska flaggor, maskar av Cantonas ansikte, och en stor applåd, såg Eric komma tillbaka till sporten där Cantona visade att han inte hade störts av avstängningen genom att spela fram Nicky Butt till 1-0, två minuter in i matchen. Han fick även göra mål från straffpunkten i denna match som slutade 2-2. Eric nådde inte riktigt toppformen förens årsskiftet – när Cantona och Manchester United verkade oslagbara – vilket resulterade att United återvann Premier League. Cantonas höjdpunkt för säsongen kom när han gjorde 1-0 i den 85e minuten i FA cupfinalen mot Liverpool med en vacker volley från utsidan av straffområdet. Cantona visade vägen med totalt 19 mål i alla tävlingar och blev framröstad till Football Writers Association Footballer of the Year. Under säsongen gjorde han mål i sex Premier League matcher i följd mellan mars och april.


 
Vad motiverade dig som spelare? Pengar? Framgång?
 
- Jag tror att jag slutade spela så ung eftersom jag hela tiden ville förbättras och bli en bättre spelare. För mig själv och laget. För att vinna troféer. Att ha en känsla av att förbättras. När jag slutade, kände jag att jag inte kunde förbättra något mer. Och jag förlorade passionen samtidigt. Passionen kommer med motivationen att förbättra. Om man förlorar passionen, förlorar man motivationen.
 
- Pengar? Nej. Vi fick betalt, men jag skulle ha spelat för ingenting. Det finns massor av pengar inblandade i fotboll och spelarna tar sin del, vilket är normalt. Men det är inte pengar som motiverar, det är en dröm. Stämningen är speciell för spelarna eftersom vi kan känna att supportrarna gör sina uppoffringar för att vara i arenan. Vi kan känna att fotboll är i blodet i supportrarna.
 
I den sista säsongen av Erics fotbollskarriär 1996/97, blev han utsedd till lagkapten för Manchester United, en roll som tidigare innehavs av Steve Bruce – flyttade till Birmingham. Cantona hade inte en lika bra säsong som tidigare, men vann trots det Premier League och kom till semifinal i Champions League. Efter säsongen meddelade Eric att han hade tappat kärleken till sporten och valde därmed att avsluta sin fotbollskarriär vid 30 års ålder. Straffsparkar var något som Cantona var specialist på under sin karriär i United, då han lyckades skicka målvakten åt fel håll 16 gånger av 17 försök. Den missade straffen kom mot Leeds som också blev den sista.


 
Cantona vann fyra ligatitlar på fem år med Manchester United, undantaget var 1994/95 – säsongen då Cantona blev avstängd i åtta månader. Under år 1998 valdes Cantona in i en lista på 100 liga legender av Football League. År 2001 valdes Cantona som Manchester Uniteds bästa spelare för århundradet och till denna dag kallar United supportrarna honom för ”King Eric”. Cantonas prestationer i den engelska ligan markerades återigen år 2002 när han blev invald i det engelska Football Hall of Fame.  
 
”Mitt bästa ögonblick? Jag har många goda stunder men den jag föredrar är när jag sparkade huliganen.”
 
Sedan avskedet har Eric Cantona gått vidare som filmstjärna i filmer och reklam. Men han säger att det som gör honom mest stolt, är att hans namn fortfarande hörs i sånger runt Old Trafford. Detta trots att det var över ett decennium sedan hans avsked och ett målskytte som inte alls är i närheten med de allra största i klubben. Cantonas 82 mål och allsidiga inflytande var stort för tillväxten av Manchester United Football Club som under denna period tog sitt namn i täten av fotbollen runt om i världen. Eric Cantona anses därför som en av de största utlänningarna som har spelat i Premier League.
 
“Jag är så stolt över fansen som fortfarande sjunger mitt namn, men jag är rädd att de kommer att sluta imorgon. Jag fruktar det eftersom jag älskar det. Och allt man älskar, fruktar man att man kommer förlora.”


 
Skulle du hålla med dem som säger att Glazer gör mer skada än nytta?
 
- Jag kan förstå varför supportrarna är bekymrade. Filosofin i klubben kommer aldrig att förändras medan Alex Ferguson är i klubben. Efter han lämnar…. det är vad som gör mig orolig. Ferguson är så stark, så populär. Han kan kontrollera allt. För närvarande har inget förändrats där – förutom på ett ekonomiskt sätt, och Ferguson styr inte priset på biljetterna för supportrarna.
 
- Jag är orolig för framtiden. Jag hoppas att saker inte kommer att ändras. Jag träffade folk från FC United när jag var i Manchester. De har en bra idé. Jag hoppas att de kommer att bli en stor klubb och vinna en europeisk titel inom 50 år. Varje klubb måste skapas någon gång.

 Vem var den största franska fotbollsspelaren genomtiderna – Michel Platini eller Zinedine Zidane?
 
- Någon annan. Jag.
 
Titlar
Marseille (Ligue 1 (2): 1988-89, 1990-91)
Montpellier (Coupe de France (1): 1989-90)
Leeds United (Football League First Division (1): 1991-92) (Charity Shield (1): 1992) Manchester United (Premier League (4): 1992-93, 1993-94, 1995-96, 1996-97) (FA Cup (2): 1993-94, 1995-96) (Charity Shield (3): 1993, 1994, 1996)
 
Individuella utmärkelser
PFA Players player of the Year: 1994
FWA Footballer of the Year: 1996
Premier League Player of the Month: Mars 1996
Premier League 10 Seasons Awards (1992/93 – 2001/02)



Eric – The King of Old Trafford

 
Källor: aboutmanutd.com, manutd.com, redcafe.net, fourfourtwo.com, ericcantona.com, wikipedia.org

Mathias Johanssonmatts0n@hotmail.com2011-05-07 17:23:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United