Liverpool - Manchester U
4 - 0

Liverpool 4 – 0 Manchester United

United blev utklassade och förmjukade av sin ärkerival på Anfield. En passionslös insats från United visade hur långt ifrån klubben har sjunkit från toppen och hur dysfunktionellt allt har blivit.

Sammanfattning:
Anfield var med från start i rivalmötet när United i det blåa stället startade igång matchen. Ralf Rangnick valde att spelade defensivt med en fembackslinje mot Klopps gegenpress. Som väntat blev det Liverpool inledningsvis som blev mer spelförande och väntade inte med att attackera United försvaret. Det dröjde bara fem minuter innan Liverpool tog vara på ett misstag av Harry Maguire som lämnade sin position. En genomskärare senare och Mohammed Salah hade en hel åker framför sig och spelade fram Luiz Díaz.

Matchen fortsatte på samma sätt där United såg bara rött framför sig. Andra målet visade bara att United och Liverpool befinner sig inte på ens olika planeter, snarare galaxer. Liverpool kontrollerade bollen och dissekerade United mittfältet. Sadio Mané lobbade bollen över till Salah som gjorde Liverpools andra mål.

United kunde inte få till spelet och det kändes som att man redan hade kapitulerat matchen. Anthony Elanga försökte men blev helt ensam på vänsterkanten. Det främsta United lyckades anfallsmässigt under första halvlek var en hörna som nästan ledde till ett kontringsmål för Liverpool

Till andra halvlek blev det en 4-2-3-1 när man bytte ut Phil Jones och tog in Jadon Sancho. Spelmässigt förändrades inte mycket. United började att få lite mer bollinnehav men Liverpool kontrollerade matchen. Aaron Wan-Bissaka spelade som vänsterback till allas förvåning.

United spelade faktiskt upp sig i andra halvlek. Om detta berodde på att Liverpool kände sig bekväma eller att United faktiskt tog tag i matchen kan diskuteras. Lite halvchanser skapades och United lyckades att få ett skott på mål, det dröjde bara tills 55:e matchminuten. Sancho gjorde någorlunda skillnad och borde ha startat matchen.

När United precis vaknade till liv så gör Liverpool en kontring och visade hur enkelt fotboll kan vara ibland. Luiz Díaz hittar Mané i boxen och den lilla energin United hade försvann helt. Salah skulle få göra sitt andra för dagen efter att Maguire återigen sätter sina medspelare i en dålig sits. 9-0 totalt på två matcher.

Liverpool (4-3-3): Alisson – Alexander-Arnold, Matip, Van Dijk, Robertson – Henderson, Fabinho (Milner, 86´), Thiago (Keita, 80´) – Salah, Mané, Díaz (Jota, 69´)

Manchester United (3-5-2): de Gea – Jones (Sancho, 46´), Maguire, Lindelöf– Wan-Bissaka, Pogba (Lingard, 10´), Matic, Fernandes, Dalot – Elanga (Mejbri, 83´), Rashford

Statistik:
Resultat: 4 - 0
Målskyttar med assist: Díaz (Salah), Salah (Mané), Mané (Díaz), Salah (Jota)
Bollinnehav: 72 – 28
Avslut: 14 – 2
Avslut på mål: 5 – 1
Hörnor: 17 – 6
Gula/röda kort: 1/0 – 2/0

Bäst i United: Mejbri som visade passion

Fem tankar om matchen

1: Styrketankar till Cristiano Ronaldo
Jag skrev i min införrapport om vem mer som skulle steppa upp än Ronaldo. Tyvärr kunde portugisen inte vara med på grund av en tragedi inom familjen. Liverpools fina gest att applådera under sjunde minuten är värt att hylla och vi hoppas att han tar den tid som han behöver för att hantera familjetragedin.

2: Detta är inte ett lag
Fanns vissa spelare som visade lite vilja. Rashford, Elanga och Sancho lyckades skapa några chanser och verkligen försökte. Resten däremot brydde sig verkligen inte om att det var ett rivalmöte. United i nuläget är beroende av de få spelare som bryr sig om klubben. Hannibal Mejbri visade mer passion på sina tio minuter än vad hela laget gjorde.

3: Vi är inte ens nära!
Matchen visade hur långt ifrån United verkligen befinner sig. Liverpool hanterade detta som vilken match som helst. En komfortabel tvåmålsledning i första och sen spela av det i andra med några kontringsmål. Lite poetiskt att det bara dröjde fem minuter när vi släpper in ett mål med en fembackslinje. Erik ten Hag verkar att närma sig att bli klar som ny permanent tränare och kommer ha ett enormt jobb framför sig. Det som håller mig sömnlös om nätterna är hur hamnade vi här? Hur är vi så långt bakom?

4: Vad sker härnäst?
Arsenal och Chelsea i de två nästa omgångarna. Jag ser inte att vi tar något poäng alls mot Chelsea. Kanske mot Arsenal. Jag vill främst att denna mardrömssäsong ska ta slut och att vi alla får en välförtjänad paus från Manchester United. Allt handlar nu att försöka förbereda inför nästa säsong. Det känns som att vi för varje match hittar en djupare botten. Men detta är det lägsta jag har känt för United någonsin. Man är inte ens arg längre, snarare tom.

5: The botten is nådd
Blodiglar till ägare. Ingen trofé över fem år. Rivaler dominerar. Ledning utan struktur. Själlös trupp. Fiasko på fiasko. Jag känner att detta verkligen är botten. Jag har aldrig känt så lite för en Unitedtrupp. Det som jag däremot väljer att lyfta fram är vi supportar. United har såklart gått igenom svåra tider. Det enda som man vet är givet med vår klubb är att det finns en supporterkultur som genuint bryr sig om klubben, oavsett hur djupt ner i mörkret vi befinner oss. Jag har annars inget direkt positivt att säga om vårt kära United.