Livet efter Balotelli
Kanske blir tråkigare men det bör bli bättre.
Super Mario började sin karriär strålande i Milan men det är klart att det är enklare att göra mål för ett lag som har domarna med sig. Att Mario är en bättre spelare i ett Milan som skriker efter en frälsare än i ett lag där han är fjärdeval är inte heller svårt att förstå. Att det finns en enorm potential har vi också vetat om men det räcker inte med det, särskilt när det har funnits så många andra sidor av myntet Mario.
Ni kan historierna om vad som föregått utanför planen men det är inte de som jag talar om. För det första så stämmer inte hälften och för det andra, so what. Det är vad som sker på planen som räknas även om våra ägare naturligtvis kan ha en annan uppfattning om vad som är lämpligt. Det var ändå acceptabelt beteende länge ända till "bråket" med Mancini. Även om det kan ha varit en bagatell alternativt något som sker då och då i fotbollsklubbar så presenterade pressen det som något annat. Sen är det också fullt möjligt att det var på allvar och att Mancini insåg att en försäljning var bästa lösningen för att slippa trycket från ägarna.
För mig handlade det mest om prestationer på planen och då inte endast de spelmässiga kvaliteterna. Jag tänker på de onödiga utvisningarna, de oändliga gula korten, den ibland dåliga attityden, den inte alltid så svettiga tröjan och på konfrontationerna med övriga spelare. Jag tror absolut att Mario var populär i gruppen men inte alltid på planen och jag ser dessutom inte den vinnarskallen som finns hos en del andra. Det är möjligt att jag har fel där då Mario kanske har en enorm vinnarskalle och därför tagit en del felbeslut men då kan vi kalla det något annat, omogenhet kanske.
I en värld där skuldsatta föreningar bestraffas och där rika föreningar med eget kapital hade fått göra vad de vill så hade inte detta behövt vara ett problem. Mario Balotelli hade kunnat fortsätta vara sig själv (förutsatt att ägarna inte hade några större problem med det) och förhoppningsvis blommat ut till den vackra blomma han fortfarande kan bli. Nu är verkligheten att Champions League dikterar vilka klubbar som får värva/behålla de spelare de önskar. Jag tror att en av orsakerna till att övergången till Milan skedde nu var för att blidka UEFA som har problem med föreningar som inte presterar där det tydligen räknas. Som det sagts tidigare så är ca 20 miljoner pund en bra peng för ett fjärdeval och det tillsammans med den lönekostnad som vi slipper så blidkar vi Platini.
Det som irriterar mig när verkligheten ser ut som den är och Mario är som han är att vi inte tog det här beslutet tidigare. Roberto Mancini sa efter utvisningen mot Arsenal i slutet på förra säsongen att det var sista matchen i en Citytröja för sin protegé. Han kanske borde stått fast vid det för även om vi inte ville inse det så blev det inte bättre. Jag har naturligtvis inte glömt inhoppet och assisten mot QPR i guldmatchen men om vi bortser från det så har inte Mario presterat i City under hela 2012. Trots det gjorde han ett väl godkänt EM med en fantastisk insats i semifinalen mot Tyskland och det var då vi skulle ha sålt.
Detta är också ett av Mancinis största misstag, att blint fortsätta tro på sin Mario. Hade vi sålt då kanske vi hade fått dubbla summan mot vad vi slutligen fick. Det hade i alla fall varit betydligt mer och vi hade kunnat köpa in en anfallare som hade lyft laget. Mancini ville ha Van Persie men han ville inte släppa sin pojke. Hur hade det sett ut idag om han tagit rätt beslut tidigare?
Nu vet de många att jag älskar Mancini och att jag tycker han är rätt man för City men det betyder inte att det inte gjorts misstag. Alla tränare gör misstag eller favoriserar fel spelare ibland men de största lär sig av misstagen och minimerar de i framtiden. Mancini är en sådan tränare och jag tror att försäljningen av Balotelli visar att vår tränare är beredd att göra sig av med de sina om det behövs. Tidigare har han visat att han är hård mot de som ifrågasatte hans roll (Bellamy, Adebayor, Onuoha m.fl) och han vann en stor prestigevinst genom att inte bara få tillbaka Tevez utan också få han att underkasta sig kollektivet.
Idag är situationen som den är och även om framtiden är ljus ser kampen om ligatiteln förlorad ut för stunden. Vi har en trupp dimensionerad för Europaspel och det är av yttersta vikt att vi kan visa omvärlden att ekonomin går runt på egna ben om det behövs. Sen kan vi vid behov spendera de stora pengarna igen i sommar och det finns en del som talar för det. Falcao, Cavani och Neymar spekuleras det om men under januari var priset för högt och den kortsiktiga vinsten för liten.
Vi klarar oss bra på våra tre anfallare och med offensiv back-up av Silva, Yaya och Nasri och då har jag dessutom skrivit en hel artikel utan att ens nämna John Guidetti. Är han lösningen? Kanske inte på lång sikt men som fjärdeanfallare, absolut.
