Lovén Calling
Demoner Mina och andras
Det var ett tag sen. Men nu är jag tillbaka. Tänkte berätta om demoner och vi kan börja med mina.
Den heter diabetes. Den smeker ömt tillbaka när man sköter sig och är oresonlig och onödigt hårt bestraffande om man inte gör som man ska. Såhä i början av vår bekantskap har den straffat mig för att jag har en alltför stor kärlek till pasta och fläsk. Han påminner mig varje gång jag försöker ta en genväg att det finns ingen genväg om jag ska må bra.
Just nu har vi vapenstillestånd och vi har enats om att dra ner på pastan till ett minumum.
Fotbollen har han inget emot. Bara jag håller mig till fullkornspasta och ett glas öl...Ni som känner mig vet attt inget straff kunde vara hårdare.
***
Jag ser om Arsenalmatchen eftersom det inte finns något annat att se. Jag njuter av hur ett kontrollerande, enkelt spelande Chelsea vinner mot ett Arsenal som försöker spela snyggast i världen och inte riktigt klarar av Chelseas fysik.
Jag ser en Wenger som knuffar Mourinho och därmed försöker vinna mot sin egen demon. För hur han än gör, hur han än spelar så kan han inte besegra sin Portugisiska demon i andra hörnet.
Det borde finnas ett dussintals avhandlingar i ämnet hur han känner sig när han förlorat för 12e gången mot en demon som han så genuint avskyr men jag hittade inte en enda så jag antar att de skrivs i denna stund.
Kanske han läser om undret i St Michel, kanske läser han om ängelns Gabiels kamp mot demonerna som sägs ha ägt rum vid Mont st michel och ser sig strida för de goda krafterna och att det ingår i en martyrs vardag att alltid bli motarbetad och Mourinho alltid kommer att vara den demon som skadar han mest.
***
Mourinho, Även han har en demon. Hans egen spegelbild och synen på sig själv kommer alltid vara hans största fiende. I medgång vilar den och smeker hans ego som en varm sommarbäck. I motgång blottar den sina tänder,fäller ut sina klor redo att förstöra allt i sin omgivning.
Nu kanske ni undrar varför jag skrev sådär. Allt är ju bra i Chelsea just nu för att inte säga underbart( Hade gärna sett Lampard få fira ett guld i Maj).
Jag måste ju få vara ärlig eller hur?
Jag gillar den nye Mourinho betydligt bättre än den gamle. Han verkar ha lärt sig av gamla misstag och utvecklats. Det finns spår av den arrogante men det är en del av hans spel och det har tagit mig många år att gilla det men nu ser jag det som en del av honom själv och ett måste för att hålla demonen belåten.
Det är motgång vi kommer få se den. JM´s demon. Hoppas att det dröjer.
***
I laget ser jag flera spelare som brottas med sina egna demoner. Jag tänker främst på Costa och på det sätt som han besegrat sin demon." Gäckaren" Som likt en pillimariskt leende måne testar honom varje gång han möter riktigt bra backar. Nu har ju Arsenal inte en backlinje av världsklass men de var tillräckligt smarta för att göra allt i sin makt för att framkalla " Gäckaren" För de vet att får de fram " Gäckaren" Så har de vunnit och det är då Costa börjar med efterslängar, tjuvnyp och tappar orienteringen totalt. Han slutar helt enkelt att vara en fantastisk fotbollspelare när demonen vaknar.
Men han höll sig lugn och man kan se på vissa närbilder under matchen hur svårt det var.
Det går ju inte att göra annat än att älska Costa.
***
Slutligen hoppas jag Hazard besegrar sin demon " Supertalangen" Och spelar som den världsspelare han är född till att vara..
