Lugn, kvalitet och Hernandez
Det finns så mycket man vill ha ut av en fotbollsmatch. Det som kallas trevlig fotboll, ett gäng med mål och ett rättvist resultat. Ibland känns dock allt det sekundärt, ibland känns det rent utav meningslöst. När Moyes tar sina boys av San Sebastiáns ikväll hoppas jag enbart på tre poäng och jag kunde inte bry mig mindre om hur det gått till.
Under lördagen spelade Manchester United borta mot Fulham på Craven Cottage. På sätt och vis sa den matchen precis allt och lite till om det nya United som vi nu håller på att lära känna. 25-30 minuter överkörning följdes senare upp av en andra halvlek där ingenting verkade stämma. Tre skador i paus gjorde att planen ritades om och efter att Martin Jol sagt ett par väl valda såg Fulham ut som ett annat lag, vilket även United gjorde. Det var svårt att utröna någon typ av tanke från Moyes sida efter de där tre halvtidsbytena, vad ville han egentligen få ut av andra halvlek? Var det speciellt klokt att tro på ett innermittfält bestående av Fellaini och Jones där inte någon av dem har de där lätta fötterna utan båda framstår som ganska baktunga och otympliga på planen? Kunde man inte tagit in Nani, låtit Kagawa spela centralt i en diamantuppställning och fortsätta ösa på framåt? Kändes det verkligen nödvändigt att backa hem, som om det vore Real Madrid på andra sidan, för att försvara en ledning i 45 minuter? Med 3-0. Mot Fulham. Nej.
Kanske, kanske är David Moyes fortfarande relativt sjösjuk efter den storm som varit i inledningen av säsongen och gärna greppar efter de hängslen och livremmar han får tag i. Det som är säkert är att han lär tömma hela sin garderob på allt detta inför kvällens fight. Det här med Europaspel och Moyes är ju en väldigt färsk historia än så länge, en historia som hittills gått tillräckligt bra för att pöbeln, vi, ska vara nöjda. En ytterst behaglig grupp, den alltid så tuffa borta Shakhtar är redan avklarad och man lyckades ta de tre måstepoängen mot Sociedad senast. Ledningen i gruppen är som läget för en svårt skadad patient på ett sjukhus, stabilt men kritiskt och därför blir den här matchen en nyckelmatch. Lyckas man med bedriften att bärga tre poäng är gruppsegern inom behagligt avstånd. Shakhtar kan mycket väl plocka alla tre pinnar hemma mot Leverkusen och gå upp som tvåa i gruppen. United har sedan Shakhtar kvar hemma medan man har Leverkusen borta, läge att hålla en tumme eller två för det ukrainska gänget alltså.
Så till den stora knäckfrågan; Hur plockar man tre pinnar borta mot Sociedad? Ja vi ska inte fråga Barcelona som förlorade här förra säsongen trots ordinarie gäng. Det vi kan förvänta oss är hur som helst ett Real som går framåt, herregud man har ju inget val. Sociedads riktiga plump kom i första omgången mot Shakhtar, en match som man i ärlighetens namn borde gjort något bättre av. Nu blev det inte så och poängkolumnen gapar allt jämt fortfarande tom men man kan med säkerhet säga att det inte var i den här matchen man hade behövt känna den pressen man nu gör. Det gör det hela desto mer spännande!
Det United måste göra är att ta det lugnt. Det finns matcher som man ska släppa alla spärrar och dundra framåt från start och det finns matcher där man kan vänta ut motståndet och hugga när det gör som mest ont. Det här är en match där Sociedad gärna får känna att det gjort sådär fasansfullt ont att man knappt kan ta sig ur sängen under onsdagen. Manchester Uniteds offensiv har till största del varit beroende av Wayne Rooney, Adnan Januzaj och Robin van Persie. Därutöver är Patrice Evra den som bidragit till flest målchanser och toppar den statistiken bland alla försvarare i hela Premier League, vilket man kan säga en hel del om men framförallt kan Leighton Baines tänka ännu mer kring det. Hur som helst, en spelare som var på väg bort, en tonåring och en skyttekung är alltså de drivande krafterna i det mesta United åtar sig på offensiv planhalva, så rimligtvis ska alla spela ikväll? Svaret är nej, det finns en morgondag. Den morgondagen heter Arsenal.
För det är ju så, ska man slåss på flera fronter måste man också vara klok nog att fördela sina styrkor. En Javier Hernandez i bra form har större chans att lyckas på egen hand mot ett spanskt försvar än vad han har i den mer fysiska Premier League. Därför och egentligen enbart därför är han det klokaste valet längst fram ikväll. En Shinji Kagawa, en Nani och en Hernandez kan bli tillsammans bli den giftiga trio som ställer om snabbare än Griezmann hinner fixa frisyren innan avspark. Det finns ett värde i att ge dessa spelare ett ansvar, att få känna att man är en viktig del av det som är Manchester United. En match som denna, med ett motstånd som detta, är det perfekta läget för att ge dessa spelare det ansvaret. Real Sociedad är ett bra fotbollslag, framför allt på hemmaplan, men man är inte ett SÅ bra lag att man måste riskera de absolut bästa man har. van Persie har en kropp som mår bra av att inte nötas på för mycket, Januzaj behöver vila och Wayne Rooney är i den formen att man kan kasta in honom i vilket skede av en match som helst och han kommer att bidra med poäng. Riskfyllt med det sparkapitalet på bänken? Absolut, men ett lyxproblem i det här läget.
Bakåt har det stundtals sett lite virrigt ut och efter att Ferdinand och Vidic till slut tvingades stå över ett par matcher har andra kommit in och gjort det bra. Chris Smalling har visat ännu fler gånger att han inte är högerback precis lika mycket som han är en mittback. Det är slående vilken skillnad det gör för hans spel och Valencia måste ligga bra mycket närmre till som startman ute på Rafaels plats. Tillsammans med Vidic bör man kunna få den perfekta kombinationen av snabbhet och brytningssäkerhet som förhoppningsvis kan räcka till att stänga till bakåt. Att inte spela Patrice Evra i det här läget vore som att välja att avstå från tre perfekta inlägg per match, helt otänkbart med andra ord. Lyckas United bara hålla stången de första 20 kommer Sociedad börja bli irriterade, man kommer att bli mer desperata. I det läget handlar det kort sagt om tre nyckelfaktorer:
Lugn. Kvalitet. Kliniska avslut. Jag är säker på att dagens United besitter alla tre.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
