Månadskrönika: Mars
Trots blandade resultat har mars månad bjudit på minnesvärda stunder.

Månadskrönika: Mars

Påsk, vår och ljusare tider. Mars månad har bjudit på blandade resultat för Manchester United – men också en hel del ljusglimtar. I den här artikeln kommer jag försöka sammanfatta vilka Unitedrelaterade saker som jag kommer ta med mig från mars.

Fyra matcher har Manchester United checkat av i mars. Två storlag har stått på menyn i form av Manchester City borta och Liverpool hemma. Utöver det har man även mött Everton och Brentford. Det är med en bitter eftersmak som vi lämnar mars rent resultatmässigt, med tanke på den svaga insatsen igår mot Brentford. Av Manchester Uniteds fyra matcher i mars tar man med sig två segrar, ett kryss och en förlust. Och det är väl någonstans precis på gränsen mellan godkänt och icke-godkänt i min bok, med tanke på motståndet. Klart är i alla fall att Manchester United inte är bättre än så och att man inte borde ha förtjänat en enda poäng till utöver dessa, med tanke på prestationerna.

Hur ska vi då summera den här månaden lite mer ingående? Det tar för lång tid att analysera alla 31 dagar eller alla fyra matcher på djupet. Istället har jag valt att koka ner Uniteds månad till tre saker som jag kommer ta med mig från mars. Mina tre punkter är skrivna utan inbördes ordning.

Tre saker jag tar med mig från mars:

Den dramatiska vinsten mot Liverpool

FA-cup, kvartsfinal och rivalmöte mellan två giganter på Old Trafford. Målkalas, förlängning och en osannolik avslutning på matchen. Det blir nästan inte större än det vi fick uppleva den 17 mars när Manchester United tog emot Liverpool.

Bortalaget tog ledningen två gånger i matchen, men United kämpade sig tillbaka dubbla gånger. Antony, av alla, fick kvittera till 2–2 i minut 87 och tog matchen till förlängning. Där hamnade United i underläge igen innan Marcus Rashford tryckte in ännu en kvittering med åtta minuter kvar. Matchen såg då ut att gå mot straffsparkar när Liverpool fick en hörna i minut 120+2. Hörnan nickades undan och Manchester United kontrade – och tryckte in 4–3! Det var i princip matchens sista spark och det var ingen mer otippad målskytt än bänkvärmaren Amad Diallo som till slut fick avgöra. I all glädje rev han dessutom av sig tröjan, vilket gav honom sitt andra gula kort, vilket innebar att United fick försvara de sista sekunderna med tio man. Men det redde man ut – och eliminerade Liverpool ur den prestigefyllda FA-cupen för att själva avancera till semifinal.

Nog pratat om matchens dramaturgiska utveckling och det höga underhållningsvärdet den där eftermiddagen på Old Trafford. Allt det får inget annat än högsta betyg! Men rent sportsligt var också vinsten mot Liverpool en superbedrift av United. Erik ten Hag har minst sagt varit ifrågasatt vid rodret, men segern mot största rivalen på Old Trafford gav honom andrum och lite pånyttfött hopp. För det går inte att stå emot känslan, euforin och nostalgin som smög sig på i kroppen efter att ha vunnit en stormatch på ett sådant sätt. Det är klart att den vinsten påminde om bättre tider som varit samtidigt som den gav hopp inför framtiden. Att knäppa största rivalen på näsan, i en sådan match, på ett sådant sätt, kommer helt klart vara en av de stora höjdpunkterna från Manchester Uniteds 23/24-säsong. Det går inte att säga något annat.

Alejandro Garnacho 2.0
En annan sak som jag definitivt kommer ta med mig är Alejandro Garnachos fina månad. Poängmässigt är det kanske inte något att skryta med (0+2), men jag tycker att argentinaren har utvecklats i mars. Han har tagit för sig mer, vågat mer och dessutom sett riktigt spelsugen ut. Garnacho har alltid varit framåtlutad och ettrig men jag upplever att han mognat i beslutsfattningen i offensiven. Matchen mot Everton, den 9 mars, sticker helt klart ut den här månaden. Han fixade två straffar för United på egen hand och var extremt hal matchen igenom – Everton fick helt enkelt inte tag i honom. Alejandro Garnacho var bäst på plan i den matchen och gav United en viktig vinst efter derbyförlusten mot City.

Men Garnacho har också nått en internationell milstolpe i mars. Under landslagsuppehållet blev han kallad till Argentinas samling, vilket han visserligen blivit tidigare. Men det som var speciellt den här gången var att Garnacho för första gången fick starta en match för det argentinska landslaget. Tidigare har han bara gjort inhopp från bänken, men i tisdags mot Costa Rica fick han alltså chansen från start hos de regerande världsmästarna. Ett stort ögonblick för en stor talang.

Alejandro Garnacho fortsätter att imponera på mig samtidigt som han fortsätter att göra stora avtryck på den största fotbollsscenen. Mars månad var ljus för honom och allt talar för att Garnacho går mot ljusare tider även i hans kalender.

Kobbie Mainoos England-debut
Slutligen vill jag även lyfta det som vårt jättelöfte, vår supertalang och vår unga stjärnmittfältare har åstadkommit den här månaden. Kobbie Mainoo, som alltså är född år 2005, blev i mars för första gången kallad till det engelska A-landslaget. Och inte nog med det – i tisdags fick han även göra sin första start för England när man tog emot Belgien i en träningsmatch. Ett kvitto på att det som Mainoo uträttar i Manchester United faktiskt håller en otroligt hög klass. Väldigt välförtjänt och såklart en superstor stund för vår Kobbie.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte såg Englands match. Däremot har jag ju sett det highlightspaket som florerar på Mainoos 74 minuter. Jag är medveten om att man ska ta sådana med en nypa salt, men herregud vad killen imponerar. Att kliva in med det stora självförtroendet och det rutinerade lugnet är fantastiskt kul att se. Hans bollkontroll och spelsinne är också extremt utvecklat för att bara vara 18 år gammal. Jag vill påstå att Kobbie Mainoo besitter flera olika egenskaper som tillsammans gör honom mycket, mycket unik för sin ålder. Utan att låta för färgad tror jag att England hade mått väldigt bra av honom i det kommande Europamästerskapet som ska spelas nu i sommar. En mittfältstrea med Rice, Mainoo och Bellingham utgör Europas bästa landslagsmittfält och borde ge England stora chanser till att ta hem mästerskapet.

Även om Kobbie Mainoos Englanddebut inte är direkt kopplad till Manchester Uniteds verksamhet vill jag ändå nämna den. Hans insats fick stora rubriker och det är definitivt en prestation, händelse och stund som jag kommer ta med mig från den här månaden. Mainoos framtid är riktigt ljus och förhoppningsvis är det här bara början.

Håller ni med? Vilka fler insatser, prestationer eller händelser kommer ni ta med er från mars?

Sebastian LuukTwitter: @sebastianluuk2024-03-31 08:00:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United