Manchester U - Atlético
0 - 1

Manchester United 0 - 1 Atlético Madrid

Det var den säsongen... Manchester United åkte igår ut ur Champions League hemma på Old Trafford mot ett försvarsstarkt Atlético Madrid. Därmed är United utslagna ur alla cuper säsongen 21/22 redan i mitten av mars månad, samtidigt som en topp fyra-placering i Premier League känns nästintill onåbar. Känslan efter matchen och gårdagens uttåg blir således att säsongen redan är över.

Sammanfattning:
Manchester United började matchen starkt. Ett energifyllt och tempostarkt anfallsspel karaktäriserade hemmalagets första dryga 30 minuter. Man satte igång spelet snabbt, manade på publiken och pressade verkligen det spanska huvudstadslaget. Men trots den övertygande inledningen kunde Atlético Madrid äta sig in i matchen och vårda bollen bättre när man fick läge. Och efter 41 minuter kunde brassen Renan Lodi hålla sig framme och nicka in 1-0 till Atlético efter en framgångsrik omställning.

Trots att United även började den andra halvleken piggt så kom man aldrig till några riktiga jättelägen. Istället fick Atlético göra det de gör allra bäst: försvara och döda en match. Ralf Rangnick bytte in nästan alla offensiva krafter från bänken, samtidigt som Diego Simeone kontrade med att formera en sexbackslinje i matchens slutminuter. Men Uniteds balans blev ojämn och man fick egentligen inte till det där ordentliga trycket i matchens slutskede. Istället kunde Atlético Madrid hålla tätt bakåt och slå ut Manchester United ur årets upplaga av Champions League.

Och känslan efter matchen är, som så många gånger förut, ren och skär uppgivenhet. Det är tjatigt och vi har sagt det flera gånger de senaste åren, men gårdagens match gör att vi än en gång bara måste fråga oss: vart är Manchester United på väg? Hur ser planen ut framöver? Vem ska leda det här laget? Vilka ska utgöra ryggraden? Vad är tanken?

Frågorna är många, svaren är obefintliga. Vad som är klart är att riktningen, klubbstrukturen och spelartruppen måste ifrågasättas på allvar nu. Ska vi tillbaka till det vi en gång var så krävs en ordentlig omstart, på alla nivåer.

Manchester United (4-2-3-1): de Gea - Dalot, Varane, Maguire (Mata 84’), Telles - McTominay (Matic 67’), Fred (Cavani 75’) - Elanga (Rashford 67’), Bruno (Pogba 67’), Sancho - Ronaldo

Atlético Madrid (3-5-2): Oblak - Giménez, Savic, Reinildo - Llorente, De Paul, Herrera, Koke (Kondogbia 80’), Lodi - Griezmann (Correa 90’+3), Félix (Felipe 90’)

Statistik
Målskyttar (assist): Lodi (Griezmann)
Bollinnehav (%): 59-41
Avslut (på mål): 12 (5) - 9 (3)
Hörnor: 5-2
Gula kort: 2-2

Bäst i United: Fred

Fem tankar om matchen:

1. Atlético tilläts göra det de gör allra bäst
Inför gårdagens möte pratade Rangnick om att matchens första mål skulle bli väldigt avgörande. Och visst blev det så. När Renan Lodi, eller Renan ”Lodgie” som Lasse Granqvist ständigt envisades med att säga, nickade in 1-0 till gästerna så fick Atlético matchen precis dit de ville. Med ett lågt försvarsspel och ett uppoffrande, lojalt presspel kunde man på klassisk Simeone-manér döda matchen totalt i den andra halvleken. Man avbröt byten för att sekunden senare vilja genomföra dem, man skaffade sig enkla frisparkar och man drog ut på tiden på precis alla sätt och vis - allt för att störa Uniteds momentum och rytm. Det var heller liksom ingen slump att Atléticos fystränare stod med alla lagets avbytare precis intill hörnflaggan och sidlinjen för att göra stooora uppvärmningsrörelser, när United skulle slå hörnor eller kasta inkast. Allt detta är ju en del av Atléticos game plan, hur vidrig den än kan tyckas vara.

Men detta visste ju både vi och Rangnick redan på förhand att Atlético var kapabla till. Problemet var bara att vi gav spanjorerna chansen att trycka på knappen och genomföra sin Simeone-masterclass-plan. Hade United istället gjort det första målet hade matchbilden såklart blivit helt annorlunda. Men nu fick Atlético chansen att spela precis det spelet man både ville och är allra bäst på. Och då hade United inget att komma med.

2. Uniteds bra perioder resulterade inte i någonting
Trots den obeskrivligt frustrerande och tomma känslan vi vaknar med idag ska vi ändå komma ihåg att United faktiskt hade bra perioder i gårdagens match. Den första halvtimman spelade United med mycket energi, hög press och ett aggressivt försvarsspel. Man hade bra fart på bollen och tryckte verkligen ner hela Atléticos lag. Men trots denna starka inledning, så skapade man inga direkta jättelägen. Ett Anthony Elanga-avslut kunde lite turligt räddas av Jan Oblaks huvud, men farligare än så blev det egentligen aldrig. Och att United inte kunde göra mål när man hade momentum är en annan avgörande faktor till gårdagens förlust och uttåg.

Vi har sett det i matcher tidigare under säsongen: bra perioder eller målchanser som inte resulterar i mål. Och det blir otroligt kostsamt i längden. Men igår tycker jag att United inte ens fick till några riktigt farliga lägen, trots spelövertaget och de starka perioderna i matchen. Och kanske blir just detta faktum bara ännu mer frustrerande för spelarna; att känna att man spelar bra men att man ändå inte lyckas skapa de där riktigt farliga målchanserna. Hur som helst är detta ett stort problem för Rangnicks United och något som man måste få rätsida på.

3. Det osynkade försvarsspelet
En tempostark och bra offensiv i den första halvleken innebar inte att United såg lika stabila ut bakåt. Atlético Madrid hade flera omställningar där Uniteds fyrbackslinje såg allt annat än samspelta ut. Kanske ska vi till och med vara glada över att Atlético bara lyckades göra ett mål, då bortalaget slarvade bort flertalet omställningar och därmed lät United komma hem på rätt sida.

Många misstag i Uniteds försvarslinje igår kändes dock väldigt grundläggande. När t.ex. Maguire kliver upp i press och stöter, måste ju de andra i backlinjen falla hem, flytta över och täcka upp ytan bakom honom tillsammans. Här såg man istället totalt osynkade ut, och det tycker jag gällde alla fyra spelare i backlinjen. Framförallt upplevde jag att ytterbackarna Alex Telles och Diogo Dalot begick flertalet av dessa grundläggande försvarsmisstag under gårdagens match. Och det var ju just bakom Diogo Dalot som Renan Lodi dök upp och ostört fick nicka in matchens, och även dubbelmötets, avgörande mål.

4. Rashfords usla inhopp
Jag bara måste även ta upp Marcus Rashfords sanslöst svaga insats igår. Vår nummer 10 bytte av Anthony Elanga med drygt 25 minuter kvar för att försöka skapa oreda i Atlético-försvaret och för att trycka på för en United-kvittering. Men vad VAR det för inhopp Rashford stod för? Han tappade bollen flertalet gånger, såg helt uppgiven ut och drog på sig flera onödiga frisparkar. Hade han ens en enda lyckad aktion igår, på riktigt?

Det är uppenbart att Rashfords form har inte varit bra den senaste tiden. Dock tyckte jag ändå att det var rätt av Rangnick att slänga in yttern när United behövde göra mål. Men ska vi inte förvänta oss betydligt mer av en spelare som Marcus Rashford när han slängs in, speciellt i ett sådant skede som igår? Istället lyste hans brist på självförtroende starkt och det är faktiskt sorgligt när man inser vilken negativ utveckling hans karriär tagit det senaste året. I dagsläget går unge Anthony Elanga före i Manchester Uniteds startelva och dessutom är Rashford långt ifrån att ta en plats i Englands landslagstrupp inför VM i Qatar.

5. Vad händer nu?
Den femte och sista tanken om matchen är precis som rubriken lyder: vad händer nu? Manchester United är nu utslagna ur alla cuper säsongen 21/22; FA-cupen, Carabao Cup och Champions League. Och i Premier League är det som bekant Manchester City och Liverpool som gör upp om förstaplatsen. Med andra ord har United ingen möjlighet att vinna någon titel denna säsong. Och vi är bara i mitten av mars månad. Fjärdeplatsen känns dessutom osannolik med ett Arsenal som är i form och som dessutom har både fler poäng och färre antal matcher spelade än United.

Så vad spelar vi egentligen för nu, resten av säsongen? Jag vet inte. I den stundande bottentunga känslan och tomheten känns det som om säsongen redan är över. Gårdagens match lämnar en sån oerhört bitter eftersmak och tung insikt i Manchester Uniteds brutala förfall de senaste åren. Vi är flera hästlängder ifrån våra rivaler, och känslan är att klubben verkligen behöver monteras ner och byggas upp igen från grunden. Vi behöver byta ägare, klubbstruktur, tränare och spelartrupp. Vi är så oerhört långt ifrån det vi en gång var och det är så otroligt mycket som behöver förändras i vår älskade klubb.

Gårdagens matchutfall och uttåg betonade verkligen denna sorgsna och smärtsamma insikt. Och den gör så oerhört, oerhört ont.