Manchester U - Liverpool
0 - 5

Manchester United 0 – 5 Liverpool

Den 24 oktober 1929 kallas i folkmun för den svarta torsdagen - då världens börser föll fritt. På dagen, 92 år senare, fick vi bevittna en motsvarande krasch för Manchester United. Söndagen den 24 oktober 2021 kommer att gå till historien som en av de mörkaste dagarna i Manchester Uniteds fram tills nu 143-åriga historia. När denna text produceras råder stor osäkerhet om Ole Gunnar Solskjaer ens överlever kommande dygnet som manager.

Sammanfattning:
Ett uppumpat United började lovande och skapade en toppchans redan i den fjärde minuten, men i stället för att servera Greenwood öppet mål valde Bruno ett eget avslut – en satellit som förmodligen inte har landat ännu. Vad som sedan hände i den första halvleken är svårt att återge, eller ens förklara. Ett par, tre pinsamma missar från flera spelare i hemmalaget ledde fram till det största underläget som någonsin skådats efter en halvtidsvissla på Old Trafford.
De största syndarna, Maguire och Shaw bjöd i stort sett Liverpool på samtliga mål. Uppbackningen från resten av laget gjorde knappast saken bättre. Och längst bak stod stackars David De Gea och undrade vad det var som hände. Det undrade säkert alla som såg matchen också.
Andra halvlek blev en avslagen historia där Liverpool snabbt skar av alla livlinor för hemmalaget när Salah tilläts springa in sitt hattrick dryga fem minuter in.

Motgångarna skulle fortsätta för United. Ronaldos reduceringsmål minuten senare vinkades hårfint av för offside och när halvtidsinbytte Paul Pogba tio minuter senare presenterade sig med en sträckt sula och synade ett solklart rött kort fick stora delar av Old Trafford nog och begav sig hemåt.
Med 0–5, rött kort och ett Old Trafford under evakuering var känslan att det lika gärna kunde rinna i väg till tvåsiffrigt, men Liverpool visade barmhärtighet och nöjde sig med att hålla i bollen halvleken ut.
Visselorkanen som ekade från läktarhåll när Ole Gunnar promenerade mot tunneln kan vara det sista norrmannen hörde från Old Trafford i rollen som manager för Manchester United.

Manchester United (4-2-3-1): De Gea - Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Shaw - McTominay, Fred - Greenwood (Pogba, 46’), Fernandes (Cavani, 62’), Rashford (Dalot 62´) - Ronaldo

Liverpool (4-3-3): Becker – Alexander-Arnold, Konaté, van Dijk, Robertsson – Keita (Ox. Chamberlain 64´), Henderson, Milner (Jones 27´) – Salah, Firmino (Mané 77´), Jota

Statistik:
Resultat: 0-5
Målskyttar med assist: Keita 5´ (Salah), Jota 13´ (TAA), Salah 38´, 45´, 50´ (Keita, Jota, Henderson)
Bollinnehav (%): 36-64
Avslut: 12-19
Avslut på mål: 4-8
Hörnor: 6-3
Gula/röda kort: 6/1-0/0

Bäst i United: David De Gea

Fem tankar om matchen

1. Ole Gunnar Solskjaers dagar är räknade
Han har beskrivits som en katt, med nio liv. Men frågan är om norrmannen landar med tassarna neråt efter denna historiskt usla insats. Analysen från de flesta experterna är samstämmig; Uniteds alla problem paketerades i ett närmast otäckt koncentrat. De obefintliga linjerna i spelet, det naivt höga presspelet, den bristande balansen på mittfältet och framför allt; de stora hålen i backlinjen. Vid samtliga mål visualiserades denna dominoeffekt lika klart som det berömda korvspadet.
Självklart kan inte Solskjaer ta på sig de närmast absurda misstagen som Shaw och Maguire stod för, men samtidigt så är han, som han själv uttryckte det i post-match-intervjun, ytterst ansvarig för elvan han ställer upp med samt vilket spelsätt och taktik laget går in med. Och idag, när hans lagbygge kläddes av, blev det allt för tydligt att kejsaren Ole Gunnar Solskjaer är naken.

2. Den historiskt usla förstahalvleken tog priset
Det har varit en följetång under Oles ledning. Lagets närmast skrattretande förmåga att hamna i underläge för att sedan lufsa ut i halvtid med sänkta huvuden. Under fjolåret löste det sig nästan oavsett hur det såg ut de första 45 – United hittade sätt att gång på gång vända till seger och därmed hamnade de svaga inledningarna i skymundan. I år har det som bekant inte gått lika lätt även om laget lyckats vända ett par matcher alla tävlingar inräknade. Den trenden har följaktligen accelererat kritiken mot Uniteds svaga inledningar. Med all rätt.
Om man ska ge sig på en hobbyanalys på fenomenet så tror jag det handlar om en hög ambitionsnivå i kombination med bristande matchplaner. Solskjaer pratar ofta om att ”i Man Uniteds DNA agerar vi framåtlutade”. De som har tränat ett fotbollslag (oavsett nivå) vet naturligtvis att du inte bara vinner matcher med vilja och hög ambitionsnivå. Det måste finnas någon form av taktik bakom, om man då inte utgår ifrån att motståndarna inte finns. Här någonstans tror jag att Ole har gått vilse. Antingen förstår inte spelarna instruktionerna eller så tror de inte på dem. För det råder inget som helst tvivel att det finns kvalité i laget.

3. Maguire och Shaws totala genomklappning
I stort sett ingen spelare kommer undan med godkänt efter en sådan här insats men duon Maguire och Shaw kvalar in som sämst på plan. Deras formsvacka är förvisso vida känd och trenden för de engelska landslagsmännens formkurva påminner mer om utvecklingen på världens börser den där torsdagen 1929. Anledningen till detta stavas delvis (för) hårt matchande. Bägge två var ordinarie i det England som gick hela vägen till final och med minimal semester och försäsong så kom också skadorna. Parallellt så gick tilltänkta ersättare också sönder vilket ledde till att båda måste stressas tillbaka in i elvan – tydligast illustrerat av Maguires comebackmatch mot Leicester.
Självklart är de inte mer än människor, men nivån de höll idag är inte värdigt en Unitedspelare.

4. Osportsligt uppträdande av ledande spelare
Gudarna ska veta att ilskan pumpade hos i stort sett alla Unitedfans med puls. Och självklart blir frustrationen påtaglig även hos spelarna. Det är fullt naturligt. Men dagens uppträdande från flera av Uniteds ledande spelare är inte okej någonstans.
Situation 1: En märkbart irriterad Cristiano Ronaldo rev i frustration ner Curtis Jones strax före paus och valde efter avblåsning att vårdslöst sparka på den under Jones fastkilade bollen. Ett tilltag som mycket väl kunde renderat i en annan färg på kortet.
Situation 2: Bruno Fernandes har visat tendenser tidigare med gester och temperament mot både lagkamrater och domare. Idag var inget undantag när han kort efter paus jagade i kapp och kapade samme Curtis Jones stenhårt vid sidlinjen. Att det gula kortet på ett objektivt plan hade röda kanter hindrade inte portugisen från att vilt protestera inför domare Taylor. Direkt barnsligt med tanke på att resultattavlan visade 0–4.
Situation 3: Det hela kulminerade när den nyss inbytte världsstjärnan Paul Pogba, efter ännu en misslyckad hörnvariant, huvudlöst kastade sig fram och flisade lille Keitas fot till oigenkännlighet.
Det går inte att bara gömma sig bakom frustration. Att Uniteds tre största stjärnor beter sig på det här viset sänder tydliga signaler att någonting inte riktigt står rätt till i laget.

5. Går det att hämta sig från detta?
All energi som byggdes upp inför gigantmötet, med vändningen mot Atalanta färskt i minnet känns som bortblåst. Visst, det är bara en match och United har historiskt hämtat in större gap än åtta poäng. Men efter en stjärnsmäll av historiska mått är det inte längre realistiskt att tro på en titeljakt. Nu handlar det om att samla laget och starta om från noll. Champions League-plats finns fortfarande inom räckhåll och likaså ett avancemang i årets europaturnering. Men frågan vi alla ställer oss nu: vem leder återstarten?

GGMU