Manchester U - Aston Villa1 - 0
Manchester United 1 – 0 Aston Villa
Manchester United är klara för den fjärde omgången av FA-Cupen efter att ha slagit Aston Villa på hemmaplan med 1-0. Ett tidigt mål av Scott McTominay satte tonen för den första halvleken, medan ett piggt Villa jagade kvittering i den andra utan att få utdelning. En match som inte kommer gå till historien som en av de bättre, men man reder till slut ut anstormningen på ett starkt vis och avancerar i turneringen.
Sammanfattning:
Manchester United gör ett tidigt mål i matchen när Scott McTominay behärskat nickar i Freds fina vänsterinlägg. Det tidiga målet sätter prägel på resten av halvleken som till stora delar känns kontrollerad från hemmalagets sida. Aston Villa sticker dock upp farligt vid flertalet tillfällen och man utnyttjar skickligt Uniteds misstag för att skapa situationer kring David de Geas mål. Man har även en boll i målramen men vi går till pausvila med hemmaledning 1-0.
Andra halvlek är inte gammal när Aston Villa har en boll i nät som med liten marginal blåses av efter VAR-kontroll. Detta ger energi till bortalaget som mer och mer tar över spelet. Med fart och finurlighet spelar man relativt enkelt bort United som här har sin sämsta period i matchen. Man får även ett andra mål bortdömt genom en knapp men tydlig offside. I takt med att greppet börjar glida United ur händerna så gör manager ett antal byten för att bryta mönstret. I den 72:a minuten byts Donny van de Beek in och bidrog med energi som var en bidragande faktor till att spelet började jämnas ut. Hemmalaget lyckas till slut genom en stark defensiv insats knipa segern och McTominays mål blir således matchens enda. Därmed är man vidare till den fjärde rundan där Middlesbrough väntar i början av februari.
Startelvor (och byten):
Manchester United (4-2-2-2): De Gea – Dalot, Lindelöf, Varane, Shaw – Fred, McTominay – Rashford (Elanga 86´), Fernandes (Lingard 85´), – Greenwood, Cavani (van de Beek 72´)
Aston Villa (4-3-2-1): Martinez – Cash, Mings, Konsa,Targett – McGinn, Douglas Luiz, Ramsey (Philogene-Bidance 86´) – Buendia (El-Ghazi 79´) – Watkins, Ings
Statistik
Resultat: 1-0 (1-0)
Målskyttar med assist: McTominay (Fred)
Gula kort/röda kort: 3/0 - 1/0
Bollinnehav (%): 43 - 57
Avslut på mål: 11 - 4
Publiksiffra: n/a
Bäst i Manchester United: Scott McTominay
5 tankar om matchen:
1. Defensiva omställningar
Har vi pratat något om gegenpress ännu? Jo det har ju såklart nämnts. Men med tanke på att det är till stora delar det som kommit att definiera vår tillförordnade managers spelstil är det väl inte mer än rätt att det är denna del av spelet som skärskådas lite extra för att se hur det tar sig former under matcherna. I måndagens match ser man ganska tydligt att man vid bolltapp anammat att man inte ska tumma på de defensiva omställningarna. Back-checkingen som det kallas i ishockey eller "gris-görat" om man så vill. (mycket tack vare en bristande internet-uppkoppling hos undertecknad som gav en stillbilder som självaste ”Rit-Ola” hade varit nöjd över). Vid dessa situationer är man ofta minst sex man i och omkring Aston Villa-spelarna som gått på kontring och inte sällan är det Edinson Cavani eller Bruno Fernandes som är före ytterbackarna på egen planhalva. Det är såklart en värmande sak att se. Men om det är felfritt? Nja. Denna spelstil kräver såklart oerhört mycket av varje spelare vad gäller lungkapacitet, tålighet av mjölksyra och pannben att just ta dessa löpningar vare sig det är i minut 17 eller 87. I nuläget blir det ibland lite desorienterat när man väl hamnat på rätt sida. Det blir lite för lätt att ändå vända bort eller spela bort Uniteds press även om antalet spelare är i övertag till motståndarens. Men. Detta kräver såklart träning, timing och inte minst tid. Men glädjande som sagt att kunna skönja en tanke och ett arbetssätt som åtminstone börjar träda fram under Ragnicks ledning.
2. Styra anfallsspelet från kanterna
En av de längre följetängerna hittills under säsongen har varit bristen på kreativitet på centralt mittfält. Många är det som inte bara ställt frågan om man borde leta efter spelare på denna position, utan än mer vem eller vilka spelare som borde plockas in. Med denna sanning kan man såklart sätta pannan i djupa veck gällande just vem man helst ser som potentiellt nyförvärv, eller så kan man se om det egna huset och se vad det finns för alternativa sätt att hota på. Om det var Aston Villa som lät det hända eller om det var en uttalad taktik som tagits fram låter jag vara osagt, men man fick ändå se mönster som pekade på att man framförallt i första halvlek så snabbt man kunde sökte kanterna och på så vis bygga spel kring Rashford och kanske allra helst på Greenwood. McTominay svepte då ut krossar på självaste Scholes-manér och när de båda kantspringarna låg så brett som de gjorde, blev det ett relativt enkelt sätt att bygga spel på. Faktum är att det är ett antal lag i Premier League som tydligt har sin spets just med kantspelare som utgångspunkt, är detta månne något som vi även kommer att få se United göra i högre utsträckning?
3. Dipparna i matcherna blir på tok för djupa
En av de saker som tydligast kan definiera hur ett lag mår är hur man angriper olika skeenden i matcher. Tydligt är att Manchester United i nuläget inte är på en plats där tryggheten finns för att reda ut tydliga drag genomförda av motståndarna. Trots att man tar ledningen och har alla möjligheter i världen att sätta tonen för hur resten av matchen ska se ut, blir man stressade och slarvar i många situationer vilket skapar en oro och lägstanivån blir oerhört låg. Aston Villa gick in i den andra halvleken med fart och fysik och hemmaspelarna såg närmast paralyserade ut. Vi såg samma tendenser i mötet med Wolverhampton häromsistens och detta är något som bör borstas bort illa kvickt.
4. Hur mår egentligen Marcus Rashford?
Att beskriva kärleken man har för Marcus Rashford är närmast svårt att göra. Människan Marcus Rashford har gjort mer för samhället och framtida generationer än vad du, jag och beslutsfattande personer på höga poster gör under en hel livstid. Men fotbollsspelaren Marcus Rashford känns inte igen längre. Den där leende, skinande och stundtals briljante fotbollsspelaren som dansade in i våra liv ser inte ut att finnas mer. Inte i nuläget i alla fall. Jag kan nog inte själv minnas när jag såg honom le på en fotbollsplan senast. Han ser uppgiven, närmast tyngd ut ute på planen och man kan inte annat än undra hur han egentligen mår. I matchen mot Aston Villa försöker han blixtra till men det tar aldrig riktigt fyr. Istället så borrar sig hans blick djupare ner i gräsmattan för varje gång hans ansikte syns i kameran. Det bestående minnena från matchen blir istället de situationer där han inte har glöd alls att ta kampen på de förlupna bollar han tidigare varit först på, något som gav underlag för kritik från många supportrar. Så oavsett om det är ett mål eller en kram som han behöver mest just nu, så hoppas jag att han får det han behöver fortare än kvickt. Jag skulle inte orka att se att en spelare som gjort så mycket gott både innanför och utanför de kritade linjerna tynade bort i ett mörker från den framtid som såg så ostoppbart ljus ut.
5. Elangas inhopp
Ja i stort sett samtliga inhopp om man ska vara ärlig kanske, Men särskilt kul var det att se den energi som Elanga klev in i matchen med. Även om speltiden inte var så stor, så tog han för sig och gjorde väldigt mycket rätt under den tid som han var på planen. För ett lag som i nuläget inte precis osar av självförtroende så kom han in och visade varför han ska vara en del av Manchester Uniteds framtid. Det här är nog precis det som Ragnick önskar av alla spelare och jag skulle vara förvånad om vi inte får se honom allt oftare i matcherna framöver.
GGMU!
