Manchester United 2 - 0 Tottenham Hotspurs
Två av planens giganter

Manchester United 2 - 0 Tottenham Hotspurs

Visst vann united en oerhört viktig fotbollsmatch. Visst gjorde Bruno Fernandes ett väldigt snyggt mål som kan vara väldigt viktigt både för laget och honom själv. Visst skedde detta på ett vibrerande Old Trafford som fullständigt slöts in i vartåt detta är påväg någonstans. Men det är just vart detta är påväg någonstans som är det allra viktigaste såhär dagen efter. Jag är fortfarande i chock över vilken otroligt fotbollsmatch vi gjorde. Vart är detta påväg egentligen?! Uppåt, uppåt, uppåt!

Sammanfattning
Det är på något en speciell relation mellan dessa klubbar. Det finns liksom ingen direkt rivalitet, men å andra sidan ganska mycket som binder ihop klubbarna på planen de senaste åren. Christian Eriksens intåg i United, faktumet att Conte mycket väl kunde hamnat hos oss istället, de ihärdiga ryktena kring Harry Kane o.s.v., o.s.v....

Väl på plan blev det ganska fort uppenbart vilka som skulle tjäna mest på detta spelar- och tränarlotteriet just idag iallafall. Spurs inledde förvisso med en bra och väldigt samlad press utan att man direkt fick någon utdelning av det. Men det var nästan som att United lärde sig av den samlade pressen i realtid, för när man växte in i matchen var just de höga bollvinsterna en starkt bidragande anledning till att man sakta tog över den samma. Man fick Lloris och Bissouma att göra riktiga ”Rembrandts” som en viss viaplaykommentator sagt, och sedan ägde man bara matchen fullkomligt. Mönstret som på det bildades var ett vi kommit att känna igen väldigt fort – enorma möjligheter uppradade på varandra som leder till ingenting. Vad som var verkligt imponerande var såklart att det skedde mot just Contes Tottenham.

Och man saknade inte ner efter halvtid. Bara någon minut in vinner Licha Martinez en otrolig nickduell, Bruno står för andrabollsvinst från Bruno och sedan fattar tre olika offensiva spelare tre rätta beslut i rad (!) innan Ben Davies styr in Freds avslut bakom Hugo Lloris. Äntligen utdelning, och vad skulle hända nu då? Skulle vi tappa greppet? Tja, något värst annorlunda blev det inte iallafall. Tottenham har i stort sett ingenting och även om de flyttar fram är det United som ligger närmast fler mål. Ett till blev det också, när Fred står för en av många helt bisarra aktoner när han tar ner bollen och tillsammans med en Eric Dier väggspelar fram bollen till Bruno Fernandes. Smekning, 2-0 och inte heller nu slog man ner på takten. Inför ett fullkomligt kokande Old Trafford kunde var det inget som kunde förstöra för United ikväll, inte ens deras värsta fiende: de själva. Det var ren och skär njutning att se oss prestera en sån här insats, och att man dessutom gör det i ett toppmöte där enormt viktiga poäng står på spel är svårt att ens greppa. Är det såhär vacker framtiden kommer vara?

Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Dalot, Varane, Martinez, Shaw – Casemiro (Eriksen 87'), Fred – Antony (McTominay 76'), Fernandes, Sancho (Elanga 87') – Rashford

Tottenham (3-5-2): Lloris – Romero, Dier (Sessegnon 82'), Davies – Doherty (Moura 82'), Bentancur (Skipp 89'), Bissouma (Sanchez 82'), Hojbjerg, Perisic (Spence 89') – Kane, Son

Statistik
Målskyttar (assist): Fernandes (Fred), Fred (Sancho)
Gula kort: 1-0 (Casemiro)
Bollinnehav: 52 - 48
Avslut på mål: 10 - 2
Hörnor: 7 - 7
Bäst i United: "El Pastor" Frederico Rodrigues de Paula Santos

5 tankar om matchen

1, Process.
…kan visst också ge resultat. Skall vi vara helt transparenta bjuder Tottenhams avvaktande spel in till att föra matchen, men att United skulle spela så pass bra som de gjorde har ingenting med Tottenham att göra. Det har med Ten Hag att göra. Det har med de spelarna som var på planen att göra. Och som de gjorde det. Den koordinerade pressen, bolltrillandet, rörelser utan boll vid innehav, intensiteten även efter att man gjort både 1 och 2 mål. Unisona fans hävdar att detta var Uniteds bästa match under Ten Hag. Ödmjukt. Det här var den bästa matchen som spelförande lag man gjort på åtminstone 10 år. Det är inte överdrivet svårt att ”trust the process” just nu, va?

2, Fatta. Rimliga. Beslut.
Allt är  dock inte tipp topp på en gång, så bra ska vi inte ha det. Man borde gjort fler mål, i synnerhet i första halvlek. Mycket handlar ju om spelarprofilerna, absolut. En del också om Lloris otroliga match såklart. Men beslutsfattandet i och kring motståndarens straffområde är en minst lika bidragande anledning till att United inte lyckas få in fler bollar, såväl i denna match som i de två tidigare. Alla försöker spela hjälte. Folk tar skott, inlägg och avgörande passningar på tok för lättvindigt och stannar ofta upp för att forcera fram ett avgörande moment än att behålla flytet i spelet och låta det ”dyka upp” naturligt. Det är enormt frustrerande.

3, Vidarearbete i januari
Ovanstående punkt är så enormt viktig så både denna och nästa punkt är försök att nåla fast de bästa sätten att stimulera förändring. När det nu är så pass uppenbart att Ten Hag har fått in detta lag på exakt rätt väg måste han få det han behöver för att fortsätta utveckla det. Uniteds absolut mest skriande behov är en målvakt, en spelförande mittfältare och en renodlad, hårt jobbande anfallare. Med tanke på de senaste matcherna, i synnerhet De Geas otroligt lovande insatser med boll, tycker jag det börjar bli smärtsamt uppenbart vilken position som är den absolut mest prioriterade. Vi behöver en anfallare och vi gör det NU. Goncalo Romas, en omvandlad Cody Gakpo eller än äldre chansning som Depay eller Morata, jag skiter i vilket. Ge mig nånting bara.

4, Jadon Sanchos optimala förutsättningar och icke-optimala prestationer
Uniteds posternamn och framtidstro hade en tuff första säsong. Det var inte så konstigt, det hade varenda anställd i hela klubben. Många var optimistiska om att han skulle lyfta omedelbart och flyga väldigt högt under Erik ten Hag, men så har det väl inte riktigt blivit. Igår hade han dessutom optimala spelare runt sig för att spela sitt bästa spel – löpande och smarta spelare som han kan släppa fria med sina kvicka fötter. Jadon Sancho är oavsett hur dålig han är Uniteds absolut bästa offensiva beslutsfattare, och trots att han inte gjorde sin bästa match igår heller står han för en assist och några briljanta framspelningar. Hans inledning av matchen (med typ fyra bolltapp på fyra bolltouch) visar också exakt vad problemet är – självförtroende. Jag nämnde det i införrapporten, och det är klart att det är absolut svårast för en ung spelare med en stor prislapp som kommit från en tung period i såväl klubb- som landslag. Nej, fortsätt ge Jadon Sancho speltid, förtroende och stöd så kommer han snart flyga högre än många andra. Jag tycker vingarna redan börjar bre ut sig.

5, CaseFred
Det är en annan typ av brasiliansk samba som den här versionen av Uniteds mittfält står för. Det är så sjukt att vi gick ifrån att inte ens ha ett defensivt mittfält till att ha ett som kan göra sånahär matcher. Igår släppte United inte till någonting, och det skall tillskrivas Fred och Casemiro i nästan exakt lika stor utsträckning som vår briljanta backlinje. Casemiros rutin, smartness och täckande av ytor ger Fred möjlighet att göra det han är absolut bäst på, att pressa upp, vinna boll högt och fullfölja alla situationer in i straffområdet. Freds match igår är en enda stor biografi över vem han är som spelare, och allt kokar ner till minut 73. Det är bara att titta kring den minuten om man vill lära sig allt om Fred. Slarviga passningar, fullföljande, enorma bollvinster och en och annan härlig vrickning. Jag förstår de som blir frustrerade av att se honom spela fotboll, men jag hoppas vi får se det här mittfältet många gånger igen inte bara i den gula landslagströjan. Satan vad bra de kan vara.

Tim Norinder Jonsson2022-10-20 09:00:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United