Manchester U - Manchester C2 - 1
Manchester United 2 – 1 Manchester City
Manchester United är på riktigt, det kan vi konstatera efter derbyt på Old Trafford. Erik ten Hag har lyckats skapa ett lag som trots underläge kommer tillbaka och vänder även de största av matcher. United gick från att ha kontroll till att inte riktigt räcka till, till att sedan ge Old Trafford extas två gånger om. Manchester är rött och United tittar inte neråt, de tittar mot toppen.
Sammanfattning:
Derby nummer 189 mellan United och City startar och City tar hand om bollen. Vilket inte verkar vara United emot – hemmalaget ligger rätt i sina positioner och stänger ner Citys passningsvägar framåt. Casemiro och Fred stänger De Bruyne och istället går bollarna ut mot Walker och Cancelo, utan att det egentligen oroar United särskilt mycket.
United utnyttjar sitt adelsmärke med snabba omställning och Fernandes kommer till avslut när United snor åt sig bollen på offensiv planhalva, och Martial får fin yta att springa på när bollen vunnits vid eget straffområde – men ingen av gångerna sätts Ederson på prov.
När De Bruyne inte kommer in i matchen får Haaland det betydligt svårare, det dröjde 22 minuter innan norrmannen rörde bollen och hittade ett avslut. Sen dröjde det till första halvleks sista minut innan nästa City-avslut.
Istället var det United och Rashford som skapade två jättelägen. Först när Ederson var ute på mellanhand och sen när sista tillslaget sviker och Ederson täcker undan. Borde varit mål någon av gångerna – men United går till paus mest nöjda.
Erik ten Hag eldar igång publiken till andra halvlek, men United lyckas inte få grepp om matchen när City nu är snabbare och kvickare både i fötter och huvuden. Antony har kommit in för Martial men lyckas inte hålla i bollen, istället börjar De Bruyne bli het och hittar sina patenterade inlägg. Silva får inte sin nick på mål, men när bollen efter timmen spelad landar på inhoppare Grealish panna är det ledning för gästerna.
Trots underläge kommer United tillbaka så smått och det är matchens största snackis som verkligen gör att man kommer tillbaka. Casemiro spelar fram mot Rashford och Fernandes – där Rashford är solklar offside. Men det är Fernandes som sätter dit avslutet och efter debatt mellan huvud- och linjedomare är det kvitterat.
Sedan hinner det bara gå tre minuter innan United i full fart ställer om på nytt och när Garnacho på andra försöket vänder bort Aké och sätter in bollen på Rashfords fot är det 2-1 med mindre än tio minuter kvar – Old Trafford exploderar.
City försöker hitta ett sista läge men då är Varane och Shaw giganter i luften, och Manchester är rött!
Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Wan-Bissaka, Varane, Shaw, Malacia (Martinez 92’) – Casemiro (McTominay 92’), Fred, Eriksen (Garnacho 72’) – Fernandes, Martial (Antony 46’), Rashford (Maguire 92’)
Manchester City (4-3-3): Ederson – Walker, Akanji, Aké, Cancelo – De Bruyne, Rodri, Silva – Mahrez, Haaland, Foden (Grealish 57’)
Statistik:
Resultat: 2-1
Målskyttar med assist: Fernandes (Casemiro), Rashford (Garnacho), Grealish (De Bruyne)
Bollinnehav (%): 30 – 70
Avslut: 8 – 5
Avslut på mål: 4 – 1
Hörnor: 1 – 2
Gula/röda kort: 3/0 – 0/0
Bäst i United: Casemiro
Fem tankar om matchen
1. Startelvan och bytena
Precis som jag hoppades inför matchen ger ten Hag en startplats till Fred centralt på mitten tillsammans med Casemiro, vilket i sin tur ger Eriksen och Fernandes offensivare utgångspunkter. Det som däremot överraskar mer är valen i försvaret. Martinez sitter på bänken, och Shaw fortsätter som mittback med Malacia på kanten.
Förvånande måste jag säga, inte för att Shaw inte varit bra, utan mer för att Malacia inte riktigt hittat rätt än så länge. Men nederländaren gör idag sin förmodligen bästa match i United-tröjan och Shaw är fortsatt en gigant – oavsett om han spelar centralt eller på kanten. Luke Shaw är så bra nu att han till och med går före ett gäng landslagsmittbackar, det har tagit tid men han ger valuta för pengarna.
Om ten Hag gick helt rätt där är jag lite mer frågande till att Antony gick före Garnacho, argentinaren får mer att hända än brassen. Nu slutade det väl men personligen hade jag föredragit Garnacho på kanten och Rashford centralt tidigare. Men vi får väl ge ten Hag rätt, det löste sig och fick effekt så kanske att bytena kom helt perfekt.
2. Casemiro gör skillnad – men Eriksen hade det tuffare
Skillnaden i att ha Casemiro på plan jämfört med derbyt i höstas är enorm. Tillsammans med Fred, som så klart få det lättare när han spelar tillsammans med brassekollegan, står de rätt, täcker skott och stänger ner spelvägarna centralt och låser De Bruyne och Citys största hot hela första halvlek. I höstas blev United genomspelade och försvararna kom fel precis hela tiden, nu finns täckningen och stödet vilket gör att Varane och Shaw kan ligga rätt och kompakt och avväpna offensiva hot. Ett lysande exempel på vad en spelare som Fred erbjuder är när han efter kvarten först löper och håller fast bollen vid offensivt straffområde för att i sekvensen senare täcker undan ett inlägg vid eget straffområdet. Och Casemiro står ju även för en assist.
Men trots deras fina spel lyckades de inte stoppa De Bruyne vid Citys ledningsmål när United blivit tillbakatryckta. En anledning till att City fick grepp om matchen är att United inte lyckades få tag i bollen, och Christian Eriksen kom ur matchen. Dansken gjorde en bra första halvlek, men när United inte är spelförande blir han anonym och har svårt att bidra. Ett klart steg upp från derbyt i höstas, men helt rätt att byta ut honom i andra.
3. Ingen kan knäcka Rashford-koden
Innan matchen var det mål i åtta raka hemmamatcher och sex raka matcher, nu kan vi plussa på en etta på båda dessa sviter. Det skulle kunna ses som aningen oroande att United lägger så mycket tyngd på Rashfords axlar när det kommer till det offensiva spelet – men å andra sidan, varför inte lita så mycket på det han kan göra när han presterar på den nivå han gör. När omställningarna hade slutdestination Martial eller Fernandes kunde det bli farligt, men likt Old Trafford-publiken stiger pulsen oerhört när det är Rashford som är slutdestinationen. Borde lämnat första halvlek med minst ett mål, och när han linkar ut till paus sitter man och är orolig över hur andra halvlek ska bli utan honom. Men han är kvar och han är den som avgör. United hade svårt att få till något spel under långa stunder i andra halvlek, men när det ska avgöras är han där, tar sig loss och prickar in segermålet. Han har just nu ett lingo med lagkamraterna som motståndarna inte kan knäcka – och det kan ta United hur långt som helst. Att det dessutom är en egen produkt som målar Manchester rött gör bara allt så mycket finare.
4. 1-1 och diskussionerna
Först – är det inte likt vindar från förr som blåser när United vinner stora matcher och alla pratar om domarinsatser och att United är förfördelade. Att köra över City hade gett en oerhört skön känsla, men tusan vet om det inte är en nästan lika skön känsla att vinna och höra allt gnäll. Med det sagt hade jag så klart varit rasande om City gjort ett mål likt det Fernandes gjorde och fått det godkänt. Nu kan jag inte regelboken utan och innan, men uppenbarligen finns det någon tolkning att göra som säger att det ska vara mål. Tolkningar är upp till domaren att göra – idag var tolkningen underbar.
5. We look like a team now…
… a proper team that works hard for each other. Orden kommer från Bruno Fernandes efter matchen, och det är svårt att inte hålla med. Denna match – och egentligen kommande vecka – kan bli avgörande för var Uniteds säsong kommer landa, eller åtminstone vilka förväntningar och mål vi kan ha inför andra halvan av säsongen. Frågan var om United lyckats göra det de gör så bra att de även kan stå upp mot de allra bästa lagen i ligan. Det har varit fina resultat mot topp-6 tidigare, men detta kändes ändå som en vägvisare på ett hela annat sätt med tanke på resultaten som varit. Trots att City tar över och tar ledningen hittar United en väg tillbaka och inte bara kvitterar utan vänder och vinner. Nu skiljer en poäng till City och United kan om en vecka faktiskt drömma om att under the second half of the season doing the title charge. Tio raka hemmasegrar och nio raka segrar i alla turneringar – klart man börjar drömma. Make it till you make it.
Helt underbart, Manchester United vann derbyt! Vad känner ni efter segern, hur långt kan detta ta oss? Dela gärna med er i kommentarsfältet.
