Manchester United 2-2 Fulham (0-1)
Det var inte mycket som talade för några Fulham-poäng inför matchen mot Manchester United, men när Kevin Friend blåste i pipan för sista gången stod laget likväl där med en pinne att ta med sig hem från Old Trafford.
René Meulensteen upphör aldrig att förvåna, precis som Fulham Football Club. Förhoppningsvis innebär denna ekvation att Meulensteen och Fulham när allt kommer omkring är rätt för varandra. Detta återstår att se, då vi fortfarande ligger sist, men efter en poäng borta mot Manchester United är det åtminstone lite mer vind i seglen än vad det har varit den senaste veckan. Fulham har ju som kanske bekant åkt på dubbelstryk på hemmaplan. Först trillade man dit mot Southampton (0-3) och sedan bjöd man på en oerhört oinspirerad och trött insats mot League One-laget Sheffield United i omspelet FA-cupens fjärde omgång. En match man tillsist förlorade efter att the Blades avgjort i 119:e minuten.
Det är förövrigt mycket märkligt hur ett lag kan få stryk och knappt skapa en chans hemma mot ett bottenlag från tredjedivisionen och bara några dagar senare göra två mål och åka hem från Old Trafford med en poäng.
En oförståelig startelva
Tillbaka till Meulensteens överraskning. Av alla lag man kunnat tänka sig att holländaren skulle ställa på benen var det han formerade mot David Moyes mannar förmodligen den sista av uppställningar. Såväl Brede Hangeland som Scott Parker hade fått flytta på sig till förmån för bosmanfallet Johnny Heitinga och United-ynglingen Ryan Tunnicliffe som alltså tilldelades sina respektive Fulham-debuter (i Tunncliffes fall rörde sig även om Premier League-debut, ironiskt nog alltså mot den klubb han lämnade för 10 dagar sedan). Samtidigt gavs Muamer Tankovic chansen från start längst fram, trots de 120 minuter han spelade i veckan. The Tank har verkligen visat framfötterna och som införartikeln förtäljde är det inte så märkligt att Tankovic får chansen från start, men att René skulle låta Tankovic debutera i en Premiership-startelva borta mot Manchester United var kanske desto mindre väntat.
United kopplade tidigt greppet om matchen och hade avslut från såväl Robin van Persie, Ashley Young och Michael Carrick. Fulham stod dock upp bra och stängde konstant igen i mitten. Det centrala fältet med Maarten Stekelenburg, Dan Burn, Johnny Heitinga, William Kvist, Steve Sidwell och Lewis Holtby var utan tvekan den största faktorn/de största faktorerna till att Fulham åkte hem med en poäng igårkväll.
Istället föll första målet i Uniteds bur. I 19:e minuten gick John-Arne Riise på frammarsch i vad som var Fulhams första riktiga anfall i matchen. Riise valde sedermera att släppa bakåt till Holtby som höll i och vände upp samtidigt som Tankovic drog på sig mycket markering, något som öppnade en liten yta för Sidwell att sticka på. Holtby såg hur Sidwell pekade och leveransen var perfekt. Sidwell tog inte ens emot bollen utan vinklade endast in inspelet till höger om De Gea. 0-1 till gästerna.
Efter målet fortsatte United att föra spelet, men det var Fulham som stack upp och skapade den hetaste chansen. I 37:e minuten ställde Fulham om via Muamer Tankovic som tillsist friställde den f.d. United-spelaren Kieran Richardson. Vänsterbreddaren, som borde gjort 0-2, mäktade dock inte ens med att pricka målet.
Bents fjärde mål på Old Trafford
Andra halvlek blev en odyssé i längre United-bollar. Fulham stängde som sagt igen fullständigt i mitten. Det fanns inga som helst ytor att laborera på för Uniteds offensiva spelare som fick förlita sig på inlägg och crossbollar. Totalt slog United 81 längre bollar under matchen, och de flesta av nickades bort av Heitinga, Burn eller plockades ned av Stekelenburg. Fulham ägnade dock lite väl stora delar av andra halvlek åt att slå ifrån sig och blev stundtals alldeles för defensiva, i synnerhet med tanke på hur offensiva United tillsist var efter Moyes byten. När 1-1 kom, självfallet efter ett inspel, var det alltså inte oförtjänt.
Kvitteringen föranleddes av ett klassiskt flipperspel i straffområdet som slutade med att Van Persie stötte in bollen från nära håll. Detta var nog enda gången Johnny Heitinga, som hade följt Van Persie excellent hela matchen, tappade sin landsman med mer än en meter. Som om det inte vore nog med att ha hållit United stången i sjuttonio minuter sköt Michael Carrick in 2-1 via täckande Scott Parker efter en taskig rensning från Richardson 80 sekunder senare. Ridå?
Inte då. I 94:e minuten försökte Nemanja Vidic skarva en Fulham-långboll till Michael Carrick men nicken blev för snål. Barclays Man of the Match med rätta – Steve Sidwell – vann istället bollen och plötsligt kom Fulham rättvända fyra mot fyra, ett scenario som inte skett en enda gång i andra halvlek. Sid släppte ut till vänster mot Kieran Richardson som fick sitt andra tillfälle att göra mål på. Richardson skjöt dock inte bättre än rakt på De Gea, men skottet var hårt. Spanjoren styrde den åt vänster, högt upp i luften, perfekt mot Darren Bent som smugit upp på bortre stolpen. Bent, som missat ett antal gyllene lägen under sin tid i Fulham, hävde sig fram och språngnickade in kvitteringen i öppet mål. Syndaren Vidic hann sånär blockera nicken men serben fick, precis som hela United, ännu en gång se sitt lag åka på ett nesligt poängtapp. Detta var förövrigt Bents fjärde mål på Old Trafford, vilket ingen annan spelare tillhörandes bortalaget har lyckats med, någonsin.
En taktisk seger
Trots Uniteds 81 crossbollar och inlägg (vilket innebär en längre boll var 66 sekund) och Fulhams 92 rensningar (inget lag har rensat lika mycket under en och samma match i år) tycker jag ändå Fulham lyckas med sin taktik, även om man blir för defensiva under andra halvlek. Wayne Rooney, Robin van Persie och Juan Mata fick knappt tillåtelse att hitta varandra. Mellan Rooney och van Persie slogs det enbart två passningar på hela matchen, något vi som sagt kan tacka vår centrallinje för. Det är även väldigt svårt att be om ursäkt för det sena kvitteringsmålet, då Fulham släppt in avgörande mål i de döende minuterna otaliga gånger den här säsongen.
Poängen är vidare en ren bonuspoäng i bottenstriden. Ingen hade räknat med att vi skulle åka hem från Old Trafford med något värdefullt i bagaget. Det är inte på Old Trafford som kontrakt säkras, så förhoppningsvis kan den här poängen bli mycket värdefull när vi sedermera summerar säsongen, och kanske kan vi ta en liknande bonuspoäng när formtoppade Liverpool kommer på besök på onsdag? Visar Fulham prov på samma offervilja, hjärta och koncentration som de gjorde igår har man kommit en bra bit på vägen.
COYW
***
Mål:
19' Steve Sidwell 0-1
79' Robin Van Persie 1-1
80' Michael Carrick 2-1
90+4' Darren Bent 2-2
Domare: Kevin Friend
Publik: 74,966
Fulham XI (4-2-3-1): Maarten Stekelenburg - Sascha Riether, Johnny Heitinga, Dan Burn, John-Arne Riise - William Kvist (UT 80'), Steve Sidwell - Ryan Tunnicliffe (UT 65'), Lewis Holtby, Kieran Richardson - Muamer Tankovic (UT 45').
Avbytare: David Stockdale (mv), Brede Hangeland, Alexander Kacaniklic, Damien Duff, Lamell Cole (IN 80'), Scott Parker (IN 65'), Darren Bent (IN 45').
Manchester United (4-2-3-1): David de Gea - Rafael (UT 69'), Chris Smalling, Nemanja Vidic, Patrice Evra - Darren Fletcher (UT 62'), Michael Carrick - Juan Mata, Wayne Rooney, Ashley Young (UT 69') - Robin van Persie.
Avbytare: Anders Lindegaard (mv), Rio Ferdinand, Ryan Giggs, Antonio Valencia (IN 69'), Shinji Kagawa, Adnan Januzaj (IN 62'), Javier Hernández (IN 69').
