Manchester U - Arsenal
3 - 1

Manchester United 3 – 1 Arsenal

Manchester United förlängde sin segersvit och satte med det stopp för Arsenals. Fyra raka segrar har ten Hags gäng nu inkasserat, och mot Arsenal var det ett snabbt och sylvasst omställningsspel som gav tre poäng. Antony debutmålade, Eriksen var en spindel i nätet och Rashford sköt United närmre toppen. Det blåser positiva vindar.

Sammanfattning:
Det är något lite extra med att titta på Premier League framåt kvällen, när man fått gå och ladda upp under dagen och är taggad till tänderna på de 90 minuterna som ligger framför en. När då Manchester United dessutom hittat formen och bjuder på både fart och mål och vinner mot ligaledande Arsenal på hemmaplan kan vi med lätta steg ta oss an en ny vecka.

Men matchen kunde fått en annan utgång, för även om United inledde genom att ockupera offensiv planhalva krävdes en VAR-koll för att gästerna inte skulle ta ledningen. Efter den situationen hittade Arsenal ändå nytt mod och började ta över händelserna mer och mer och United hade bekymmer med att få till något ordnat spel.
Tur då att United har hittat tillbaka till de där snabba omställningarna och när bollen gick som på ett snöre var det bara för Antony att vika upp kroppen och placera in bollen i det bortre hörnet. Nu fanns en ledning att försvara och vi fick se ett ställningskrig där Varane och Martinez hade fullt upp med Jesus, Martinelli och Saka innan det blev dags för en kvarts andningspaus.

De där tre offensiva Arsenalspelarna verkade pumpats i ytterligare energi och gav Dalot och Malacia en hel del att tänka på i inledningen av andra. Har man då dessutom en spelare som Martin Ødegaard strax bakom finns alltid ett mål i närheten. Och det kom efter timmen spelad när Varane gav bort bollen och Saka så småningom kunde rulla in den i tom kasse.
Ett mål i baken är något som tydligen inte stör detta nya – sedan nån vecka tillbaka – ten Hag United och istället för att falla tillbaka spelade sig Eriksen loss och Bruno smekte fram en yttersida till Rashford som prickade in 2-1. Som om inte det vore nog tryckte den pånyttfödda engelsmannen in ytterligare ett mål och sköt alla tre poäng till ett Manchester United som faktiskt hade ganska bra koll på händelserna och nu hänger på i toppen och kan fortsätta titta uppåt.

Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Dalot, Varane, Martinez (Maguire 80’), Malacia – McTominay, Eriksen – Antony (Ronaldo 58’), Fernandes, Sancho (Fred 67´) – Rashford (Casemiro 80’)

Arsenal (4-2-3-1): Ramsdale – White (Tomiyasu 80’), Saliba, Gabriel, Zinchenko (Nketiah 74’) – Lokonga (Vieira 74’), Xhaka – Saka, Ødegaard (Smith Rowe 74’), Martinelli – Jesus

Statistik:
Resultat: 3-1
Målskyttar med assist: Antony, Rashford x2 (Rashford, Fernandes, Eriksen), Saka
Bollinnehav (%): 39 – 61
Avslut: 10 – 16
Avslut på mål: 6 – 3
Gula/röda kort: 3/0 – 3/0

Bäst i United: Marcus Rashford

Fem tankar om matchen

1. Oh yes, welcome to Manchester United… Antony
Det blev inte exakt en Martial-debut, men så långt ifrån var det fasen inte. Lite förvånande fick brassen en plats i startelvan och ten Hag berättade att det inte fanns någon tvekan om att Antony inte skulle förstå hur United vill spela, och att han dessutom kan ge det där lilla extra. Vi får ge honom rätt på båda punkter.
Det var inte en bländande insats, han blandade och gav en del men det kan vi nog förvänta oss även framöver. Däremot gavs det bara när läget väl kom, när Rashford petade fram bollen och han ställdes fri mot Ramsdale var det ingen tvekan om var bollen skulle hamna. Han vred upp kroppen och placerade avslutet med insidan av foten i bortre burgaveln. Inte alls långt ifrån det avslut Martial stod för mot Liverpool i hans debut, och med en start som denna i Unitedtröjan har vi all rätt att vara lite spralliga över vad han kommer kunna göra och bidra med. Welcome to Manchester United, Antony!

2. Det centrala mittfältet sitter – utan Casemiro
Det tog två matcher sedan hittade ten Hag en mittfältskonstellation som visat sig fungera oerhört fint. Behovet av förstärkningar centralt i plan hade visat sig klart och tydligt, men han som det lades enorma pengar för och han som kom med alla titlar har hittills inte varit en pusselbit i det fungerande mittfältet. Istället har Scott McTominay fått nytt liv och Christian Eriksen fått en position där han kan dra i trådar och styra mycket av Uniteds spel. Jag var en av dem som inte trodde på att ha både Eriksen och Fernandes på plan samtidigt – det kommer saknas balans tänkte jag – men dansken har överträffat mina förväntningar, och idag var han dessutom inblandad i alla mål.
Så vad ska vi då göra med Casemiro? Så klart kommer han komma in i detta, han kommer spelas in i startelvan och han kommer göra enorm nytta, det är jag övertygad om. Men så gött det känns att kunna ta det lite lugnt med honom och ändå inte vara totalt ihåliga.

3. Nummer tio som nia = succé
Jag vet att det varit en återkommande punkt att skriva om Rashford i inledningen av säsongen, både positiva och negativa tankar. Men det är ändå på sin plats att fortsätta, för så som han spelar nu har han inte spelat på länge – typ år. Och han gör det som nia.
Ronaldoröran har hängt över klubben och Martial som sett fin ut går skadad, då har Rashford klivit fram. Mot Arsenal var han totalt avgörande med sin assist och sina två mål. Men det är inte bara att målen börjat komma och att framspelningarna går fram till medspelare, det är hela hans uppenbarelse som förändrats. Nu kommer löpningarna i rätt ögonblick, jobbet i pressen tas och det är huvudet upp istället för ner.
Det ska sägas att denna typ av match passar hans egenskaper ypperligt, men med intåget av Antony och den övriga offensiva arsenalen finns alternativ. Och kanske att den återfunna formen är minst lika viktig som vilken värvning som helst.

4. Erik ten Hag
Det är klart att spelarna ska ha mycket beröm för hur de presterat senaste veckorna, och hur de presterade mot Arsenal. Men någonstans måste mest beröm gå till Erik ten Hag. Vad han gjorde efter matchen mot Brentford vet jag inte, men det har fungerat. Det som till viss del förvånat mig är sättet United spelar på, det är omställningar och snabba raka bollar genom motståndarnas lagdelar snarare än ett bolltrillande - även om vi fått se det också. Han visar prov på en pragmatism när det behövs och han lyckas ge spelarna roller där de kan få ut sin kapacitet. Han kastar inte in Casemiro i ett fungerande lag mot en tuff motståndare utan ger förtroende till de som presterat. Med tiden tror jag vi kommer få se ett United som mer och mer blir bollförande – kommer krävas i många matcher – men att han inte stångar sig blodig utan identifierat truppens styrkor och svagheter och hittar sätt att såra motståndarna och vinna imponerar.

5. Många high 5 & 1 kollektiv styrka
Att taktiskt kunna formera laget är en sak men att inbringa mod och mentalitet i truppen en annan. Kanske att det ena ger det andra, och kanske att de är beroende av varandra. Inför matchen frågade jag mig om alla high fives och applåder och stöttning i laget skulle fortsätta även om det gick lite emot. Vet inte om ni noterade Lisandro Martinez just efter Arsenals kvitteringsmål, men jag tyckte mig se honom gestikulera för att få bollen till mittpunkten och få laget att resa sig och göra sig redo. Och jag fortsatte notera applåder för brytningar, för idéer som inte riktigt lyckades och en konstant känsla av att inte vika ner sig.
Det är ingen som inte gör det de kan för att tre poäng ska tas, något som ibland kostar. Martinez har gett sig in i alla dueller och byttes ut med en känning, likaså lämnade Rashford planen med smärta i baksidan.
Men de små detaljer kan göra stor skillnad och detta positiva United har nu fyra raka segrar och det är klart att vinster mot lag som Arsenal ger ännu mer anledning för tillförsikt och high fives.

Vad tänker ni om matchen? Gör er röst hörd i kommentarsfältet!

GGMU