Emmen - Feyenoord
2 - 3

Manchester United 3 - 1 Burnley

Manchester United står för en otroligt håglös match hemma på Old Trafford. Insatsen i den första halvleken var den sämsta som skådats på år och dagar, men på något mirakulöst vis lyckades laget gå till halvtidsvila i ledning efter att Smalling knoppat dit två (!) bollar. Trots att det såg långt från stabilt ut under sista 45 lyckades laget hålla fast vid de tre poängen, och de röda vann till slut med 3-1 efter att van Persie fastställt slutresultatet från straffpunkten.

Startelvor:

Manchester United: De Gea; McNair, Jones, Evans, Rojo; Blind; Di Maria, Januzaj; Rooney; van Persie, Falcao.

Avbytare: Valdes, Smalling, Valencia, Fellaini, Herrera, Mata, Wilson.

Burnley: Heaton; Trippier, Keane, Shackell (c), Mee; Boyd, Arfield, Jones, Kightly; Barnes, Ings
Avbytare: Gilks, Duff, Lafferty, Wallace, Reid, Vokes, Jutkiewicz

Efter krysset mot West Ham har kritiken varit kraftig mot Louis van Gaal, och managern hanterade det hela genom att iscensätta en sevärd kontring mot Big Sam på tisdagens presskonferens. Inför dagens match hoppades fansen på förändringar i startelvan, men managern gör precis det vi kunde förvänta oss; i princip ingenting. Enbart två förändringar görs jämfört med söndagens match, båda i backlinjen. Rojo tar ett kliv ut till vänster och täcker upp för avstängde Shaw medan Evans kommer in och tar över mittbackspositionen. Till höger får Valencia göra plats för McNair. Det här bytet känns legitimt. Inget ont mot Valencia, men McNair stod för en riktig pigg insats mot Cambridge häromveckan och förtjänar en ny chans. Hos gästerna Burnley kan vi notera att Michael Keane får spela från start mot sin moderklubb.

Första halvlek:
Dagens visselblåsare, Kevin Friend, blåser igång matchen på Old Trafford och hemmalaget är måna om att leva upp till sin nyantagna profil; innan minuten är spelad har de rödklädda slagit två långbollar. Därefter är laget nära att åka på en kalldusch direkt. Den gamle United-spelaren Michael Keane bryter sig loss från sin markering på hörna och lyckas sånär nicka in bollen, men lädret går en bit utanför. Strax därefter får en annan yngling en chans, men nu en rödklädd sådan. Paddy McNair, som nyss kritat på en kontraktsförlängning, drar på ett volleyskott från distans som burväktare Heaton med nöd och näppe lyckas parera ut till hörna. Men, det är inte slut där. Rooneys hörna nickskarvas mot bortre stolpen av van Persie, där skallar Falcao bollen tillbaka in i banan och upp i luften stiger Chris Smalling som lyckas nicka över Heaton och samtliga besökande försvarare. Bollen singlar in i mål, United tar ledningen redan i den femte minuten. Men vänta nu? Chris Smalling, han startade ju inte? Nej, just det! Smalling blev inbytt precis innan hörnan då Phil Jones fått en tidig känning i foten. Ett dugligt inhopp!

Matchen fortsätter på den inslagna takten i ett rasande tempo, och bara ett par minuter senare lyckas Kightly obehindrat bryta in mot mål från vänsterkanten. Avslutet går dock rätt på De Gea som lyckas stöta undan bollen. Burnley fortsätter dock gå framåt, och det ger ett förvånansvärt snabbt resultat. Trippier slår ett svepande inlägg mot Ings som är helt ensam i boxen. En målgörarglad Chris Smalling har glömt bort allt vad markering heter och det innebär att gästernas målkung blir helt fri centralt. Ett sådant läge bommar han inte, och rätt som det är har Ings kvitterat tillställningen genom en distinkt nick. Hej vad det går! Gästerna är inte nöjda där, utan de fortsätter att pressa framåt. Burnley jobbar fram två hörnor, båda blir farliga. United lever farligt, och det har alltså bara gått femton minuter. Såhär mycket har inte hänt på en kvart i England sedan Thatchers dagar.

Efter tjugo minuter lyckas de röda så sakteliga ta kontrollen över tillställningen, men hemmalaget ser alltjämt väldigt stressade ut. Det blir inte bättre av att Blind tvingas springa ut i katakomberna för läkarbehandling efter att ha fått en smäll i ansiktet. Som tur är återvänder dock mittfältaren efter några minuters frånvaro. Tiden rullar nu på fort utan att några direkta chanser uppstår, och mellanakten i den första halvleken blir relativt händelselös. United ser alltjämt ängsliga ut och Burnley äger en oroväckande stor del av spelet. I den 39e minuten signalerar Blind för byte; smällen har uppenbarligen tagit hårt, och vid huvudskador ska givetvis inga risker tas. Den i frysboxen placerade Herrera får nu göra ett inhopp, och förhoppningsvis kan han – som så många gånger tidigare – få fart på United. Av allt att döma går Wayne Rooney ned i den defensiva rollen; quarterback-crossar i oändliga mängder är att vänta med andra ord.

Halvlek närmar sig, och ingen förändring synes vid horisonten. Burnley pressar tillbaka Manchester United på Old Trafford (känn på den meningen). Men, utan förvarning inser Manchester United hur man spelar fotboll. Di Maria och Rooney kör en kort hörnvariant, och slutligen slår Di Maria ett inlägg mot bortre stolpen. Vem dyker upp där? Chris Smalling förstås! Mittbacken nickar distinkt in sitt andra mål för dagen (hans tredje för säsongen), och United tar en sen och oerhört orättvis ledning. Strax därefter blåser Friend för halvtid, och de rödklädda vandrar av planen i visshet om att de har uträttat någon form av underverk. Trots en usel första halvlek där bottenlaget Burnley har spelat ut de röda har man på något vis ledningen i halvtid. En ytterst märklig halvlek. Ledningen till trots; van Gaal måste ta fram hårtorken i halvtid, det här är inte värdigt. Ansvaret för den här första halvleken ligger hos spelarna själva.

Andra halvlek:
Louis van Gaal kommer ut till bänken först när halvleken kickat igång. Detta beror förhoppningsvis på att han blivit tvungen att dricka kopiösa mängder vatten efter en kvarts konstant gormande. Utskällning eller ej, hemmaspelarna är fortsatt paralyserade. Efter ett par minuter stökar nämligen Herrera och Smalling till det rejält i eget straffområde vilket ger Ings ett gyllene läge att kvittera. De Gea lyckas dock blocka avslutet, och United kommer undan med andan i halsgropen. Tio minuter senare har United tagit sig samman något och lyckats skapa ett visst lugn, men det här är långt från över. Adnan Januzaj skapar lagets första chans för halvleken då han får till ett avslut efter att ha gått på en soloraid, men Heaton kan utan större problem ta hand om skottet.

Fortsättningsvis fokuserar hemmalaget uteslutande på att spela enkelt och att inte göra bort sig, med tanke på hur det sett ut under den första timmen är det ett klokt val. Anfallsspelet blir dock lidande då ytterst få spelare vågar sig på något kreativt. Angel Di Maria tråcklar sig igenom Burnley-försvaret vid ett tillfälle varpå han faller i straffområdet och vill ha straff, men Kevin Friend håller inte med. Allt eftersom lyckas dock laget etablera ett spel högre upp i banan, och Burnley tvingas då retirera till skyttegravarna. Det tog, i runda slängar, 65 minuter för United att skapa kontinuitet i sitt possesion-spel. Anmärkningsvärt.

Med knappa 20 minuter kvar gör van Gaal sitt tredje och sista byte för dagen. Wilson kommer in istället för Falcao som inte direkt kommit till sin rätt under matchen. Det har i och för sig knappt någon rödklädd gjort. Vid det här laget har Burnley vunnit tillbaka lite mark, och gästerna kommer nu allt oftare upp i planen i jakt på kvittering. Forceringen avtar efterhand, och med tio minuter kvar att spela karaktäriseras matchen främst av en kamp på mittplan. Burnley roffar dock åt sig en dubbelhörna i den 80e minuten, men trots att det råder ett mindre kaos lyckas United reda ut situationen. Istället vänder spelet och Di Maria får mycket yta på vänsterkanten. Argentinaren tar sig in i straffområdet och blir nedgjord, och den här gången har han Friend på sin sida. United belönas således med den första straffsparken för säsongen (!). Robin van Persie får den äran att förvalta den. Han har inte uträttat mycket under kvällen, men straffar är hans gren. Bollen sitter stensäkert i Heatons högra hörn och United har därmed utökat ledningen. Med åtta minuter kvar att spela kan hemmalaget äntligen hämta andan.

United kan nu spela ut då ett uppgivet Burnley lämnar stora ytor öppna. Såväl Di Maria som Januzaj lyckas sånär utöka ledningen när klockan börjar ticka mot full tid, men Heaton och hans lagkompisar står i vägen på mållinjen. De sista minuterna flyter på i en maklig takt utan att något av lagen går särskilt mycket framåt, och efter fyra minuters tilläggstid blåser Kevin Friend av. United vinner med 3-1.

Analys:
3-1 hemma mot Burnley och en klättring till tredjeplats efter att Southampton tappat poäng, det låter som ett gott facit för en onsdagskväll i februari. Det förutsätter dock att vi bortser från själva insatsen och hur matchbilden såg ut. Manchester United står nämligen för en riktigt usel insats, och lika mycket som United ska sågas ska Burnley hyllas för att man kommer till Old Trafford med en så orädd och frisk attityd. Hemmalaget kom in i matchen helt fel, detta trots att man alltså tog ledningen redan i den 5e minuten, och under stora delar av den första akten var de röda utspelade av gästerna. Ingenting fungerade. Att laget gick till halvtid med en 2-1-ledning var en skymf för fotbollen. I den andra akten ryckte man upp sig något, men man lyckades inte alls få kontroll på matchen förutom under korta stunder. Matchen stod och vägde ända fram till den 80e minuten då Di Maria gick omkull i straffområdet och van Persie förvaltade straffen, därefter kunde hemmalaget äntligen släppa sargen, komma in i matchen och defilera in i mål. Nej, det här var bland det sämsta United presterat under hela säsongen.

Nu väntar ett välbehövligt uppehåll från Premier League, nästa match mot Swansea är först nästa lördag. Dessförinnan, på måndag, ska dock ett möte med Preston i FA Cupens femte omgång avklaras. Om United spelar som idag kan vi, med lite tur, hoppas på ett omspel. Vill det sig riktigt väl lyckas Smalling konservera målformen, då kan vi drömma om ett direktavancemang…