Manchester U - Norwich
3 - 2

Manchester United 3 – 2 Norwich City

Det var lite nu eller aldrig för United om det ska bli ett race om den sista CL-platsen. Jumbon på besök hemma på Old Trafford och tidig ledning, sen höll allting på att kollapsa. Men så finns det en viss portugis som klev fram och räddade United, tre nya mål för Ronaldo som visar att gammal är äldst.

Sammanfattning:

På ett soligt Old Trafford såg det aningen tomt ut efter att ett gäng supportrar valt att inte ta sig ut på läktarna förrän efter 17 minuter – för att protestera mot Glazers 17 år av ägande av Manchester United. När de väl tog sig ut fick de se ett United som spelade piggt, snabbt och med mycket offensiv glädje. Och kanske att de i katakomberna hört det jubel som bröt ut när Anthony Elanga satte press, snodde bollen av Gibson i offensivt straffområde och serverade Ronaldo öppet mål efter sju minuter.
Det var till höger Elanga skapade ledningsmålet, men annars var det främst på andra kanten United tog sig fram och satte in de offensiva stötarna. Sancho var på spelhumör och Telles tog sig fram gång efter annan och kombinerade sig förbi eller skickade in tidiga inlägg. Med den offensiva finurligheten och farten fick Pogba, som sittande mittfältare, tid med bollen och slog några öppnande passningar samtidigt som det fanns fin rörelse framför. Efter dryga halvtimmen ledde ett sådant snabbt anfall på få tillslag fram till en hörna, och när Telles prickade en framflygande Ronaldo som nickade in tvåan blev det liksom dubbel jackpot – dels fint anfallsspel plus mål på hörna.
Men United är ju inte United av idag om det inte ska bli skakigt och rörigt fast man har kontroll på sakerna. Bristen på balans syntes och när Norwich fått något omställningsläge för mycket och United totalt gick bort sig kunde Pukki servera Dowell till reduceringen just innan paus.

När samma mönster som avslutade den första halvleken sedan inledde den andra såg man att United är ett sårbart lag. Omställning och Dowell hittar Pukki som löpt sig fri från Lindelöf och Telles och placerar in kvitteringen via stolpen. Minuter senare tvingas de Gea till en finfin enhandsräddning för att hålla United kvar vid krysset, och allt det fina vi fått se i första såg ut att gå totalt om intet. Jag skrev inför matchen att med en så här offensiv uppställning kunde matchen punkteras i första, eller så blir det kollaps. Nu såg det ut att bli både och – för visst skulle matchen varit avstädad.
Rangnick fick i alla fall upp ögonen för att det behövdes bättre balans och satte in Matic, och kanske att det blev lite effekt även om det fortsatte svänga fram och tillbaka. Sen var det tillbaka till all out offensivt när Mata och Rashford kom in och Elanga fick agera ytterback. Nu vara det kanske inte bytena som gav United ledningen, men 3-2 kom ganska direkt. Henrik Strömblad benämnde Ronaldo som en frisparksspecialist och man undrade om alla dessa eviga frisparkar i muren glömts bort. Men oj vad rätt han fick, med ett rejält tryck i dojan kunde inte Tim Krul mota undan frisparken och det var siuuuu och nytt hattrick av portugisen på Old Trafford.
Sista kvarten lyckades United faktiskt spela av ganska bekvämt, och nu finns chansen på CL.

Manchester United (4-1-4-1): de Gea – Dalot, Lindelöf, Maguire, Telles (Rashford 74’) – Pogba (Mata 74’) – Elanga, Lingard (Matic 63’), Fernandes, Sancho – Ronaldo

Norwich City (4-2-3-1): Krul – Byram, Hanley, Gibson, Giannoulis – McLean (Gilmour 73’), Normann – Dowell (Plascheta 73’), Lees Melou (Rowe 82’), Rashica – Pukki

Statistik:

Resultat: 3-2 (2-1)
Målskyttar med assist: Ronaldo x3 (Elanga, Telles), Dowell (Pukki), Pukki (Dowell),
Bollinnehav (%): 61-39
Avslut: 20-15
Avslut på mål: 9-4
Hörnor: 6-7
Gula/röda kort: 0/0-0/0
Publiksiffra: 73 381 (Old Trafford)

Bäst i United: Cristiano Ronaldo

Fem tankar från matchen:

Balansen på laget
Inför matchen satte jag upp en startelva med en tydlig offensiv prägel, en elva jag egentligen inte trodde vi skulle få se. Men Rangnick tog det ett steg längre och gav balansrollen till Pogba och skickade in det mesta av offensiv spets vi har framför fransmannen. Och är det i någon match man kan göra det och klara av det är det väl hemma mot jumbon.
Inledningsvis såg det också ut att verkligen ge effekt, det var ett piggt United som med rörelse och fart och många kombinationer spelare emellan gjorde både ett och två mål. Då ska de tre poängen ju vara klara kan man tycka. Men bristen på balans när omställningar kom, och brist i beslutsfattande och positionsspel tog Norwich till både en reducering och en kvittering. Gästerna hade inför denna match endast mäktat med åtta mål på bortaplan, men nu hämtade de in ett tvåmålsunderläge.
United redde ut det till slut, och jag ska inte gnälla på laguttagningen. Jag gillar ändå att det var fullt med offensiv kraft, det finns inte mycket att spara på nu utan är bara att gå för det resten av matcherna liksom. Men på tisdag är det Liverpool som väntar – då behöver det se annorlunda ut annars kommer det ringa där bak stup i kvarten.

Rangnicks syn på ynglingarna
På bänken i denna match satt både Hannibal Mejbri och Alejandro Garnacho, två unga spelare som visat prov på kvaliteter som tyder på att det finns en stor framtid i dem. Jag hade gärna sett dem få lite speltid, en chans att testa på seniorfotboll och ge en hint om vad de kan komma att erbjuda framöver.
Ralf Rangnick berättade inför matchen att det inte bara är att slänga in unga spelare hur som helst, och speciellt inte i det läge United är i nu när det måste vinnas matcher och det är stor press precis hela tiden. Det kan jag visserligen hålla med om, de ska inte bara spela för sakens skull, men de seniora spelarna har ju inte tagit United till speciellt många segrar på senare tid så varför inte få in lite entusiasm via en ung spelare – lex Anthony Elanga. Han är ändå ett exempel på en spelare Rangnick slängt in och fått effekt på. Hela laget kan inte bara bestå av unga spelare utan erfarenhet, men om vi tittar på exemplet med Elanga så tänker jag att det inte skulle skada att ge en eller två till chansen.

Gammal är ändå äldst
Men man får väl ändå ge Rangnick rätt just i denna matchen – och kanske att han i offensiven hittade en fin balans av gammalt och ungt. Elanga snodde bollen och spelade fram Ronaldos första till exempel.
Sen visade Ronaldo att han ska spela – trots att jag skrev inför att han låg närmst en plats på bänken utifrån ett planeringstänk inför nästa säsong. Men sen styr resultaten tankarna och resonemangen, och när han skallar in ett på hörna och drämmer in en frispark också ska han ju så klart ha sin plats i elvan. Senast United vann hemma var mot Tottenham, då gjorde Ronaldo hattrick och nu blev det likadant – hans 50:e hattrick i klubblagskarriären.
Det positiva är att han gör mål och avgör matcher för United, det lite mer oroande är att det verkar krävas att han gör mål i denna takt för att United ska lyckas vinna. Nåja, nu gläds vi åt dessa tre mål och hoppas på många fler så kan säsongen leva hela vägen in.

Alex Telles – fågel eller fisk?
Jag skrev vid något tillfälle under förra säsongen att det allra bästa med värvningen av Telles var hur det satte fart på Luke Shaw. Och det var inte menat som en sågning av Telles, utan snarare som en hyllning till Shaw och de steg han tog och de prestationer han radade upp. Denna säsong har varit svagare och dessutom har engelsmannen dragits med en del skadeproblem – vilket gett Telles betydligt mer speltid.
Kan inte säga att jag var helt övertygad av brassen, det pratades mycket om hans fina fot men så himla mycket fick han väl ändå inte ut i offensiven. Men med mer speltid och kontinuitet har det blivit betydligt mer effekt i hans spel. Ändå kan jag inte riktigt bestämma mig för om han är fågel eller fisk. Det finns tydliga brister i defensiven där han inte hänger med eller missar i positionsspelet allt för ofta. Men sen finns han ständigt med och gör sig tillgänglig framåt i plan. Och det jag imponeras mest av under senaste månaderna är att det ändå syns en vilja – till skillnad från många andra håll – att hela tiden göra något. Han löper i djupet, tar dueller, kombinerar och gör sig fri på nytt. Han ser ut att vilja vinna.
Om han ska starta i United vet jag inte, och jag ser ändå en Shaw i form gå före, men när det denna säsong sett så himla trött och viljelöst ut bortser jag från bristerna i defensiven – och idag var de tydliga – och ser Telles som mer fågel än något annat.

Resultaten går i Uniteds favör – CL hoppet lever
Det har varit mycket negativt kring United, och jag har kanske inte varit allt för positiv genom denna rapport heller. Men faktum är att United vann med 3-2, tog tre poäng och hoppade upp till femteplatsen i tabellen.
Innan Uniteds match hade Brighton åkt till London och vunnit med 1-0 mot Tottenham, och samtidigt som United vann mot Norwich lyckades Southampton hålla ut och vinna med 1-0 mot Arsenal. Alla tre är resultat som gick Uniteds väg och nu öppnade det genast upp sig lite mer kring fjärdeplatsen.
Tre poäng efter Tottenham, samma som Arsenal – som har en match mindre spelad, förlorat fyra av de fem senaste och härnäst har Chelsea – gör att det som såg ut att vara så långt bort nu kom betydligt närmre. Visserligen har Tottenham en rejält bättre målskillnad, men det är sex matcher kvar att spela och mycket kan hända.
United har bjudits in i leken igen, och detta ser inte ut att avgöras förrän säsongens absoluta slutskede. Vågar man börja tro på det igen?