Old Trafford, 2021-08-14 13:30

Manchester U - Leeds United
5 - 1

Manchester United 5 – 1 Leeds United
United firar inför en extatisk och efterlängtad hemmapublik.

Manchester United 5 – 1 Leeds United

Fullsatta Old Trafford-läktare, rosornas krig och Solskjaer har knutit upp Bielsa-knuten. Manchester United kunde inte fått en bättre start på säsongen när Bruno Fernandes och Paul Pogba visade var skåpet ska stå när de ledde överkörningen av Leeds.

Sammanfattning:

Old Trafford fullt med publik, solen skiner, Manchester United på ena sidan och Leeds United på andra. Man hade 6-2-matchen från förra säsongen på näthinnan, men då var det tomma läktare så det var ändå detta vi längtat efter när Leeds blev klara för Premier League.
Precis som förväntat börjar matchen i ett högt tempo där det är intensitet och löpningar i full fart. McTominay löper sig loss på skarvningar av Fernandes och Pogba flyter in i plan och hittar ytor från sin vänsterkant. Spelet böljar en aning men ytorna hemmalaget hittar gör att de skapar de bästa lägena. Övertaget gav också utdelning när ett finfint anfall hittade fram till Bruno – vem annars – som tryckte in ledningsmålet efter en halvtimme.
Ledningen hölls till pausvilan och när domaren blåste igång andra halvlek small det bara till och blev de där fyrverkerierna jag pratade om inför matchen. Ayling dunkade in kvitteringen från distans men United behövde bara några minuter sen hade Greenwood och Fernandes återställt ordningen. Sen rullade det bara på, Bruno löpte sig fri och prickade in sitt första hattrick i United-tröjan efter en precis framspelning av Lindelöf och Fred – av alla människor – skrev in sig i målprotokollet. Sista 20 spelades mest av men att vi fick se Jadon Sancho komma in och göra sin debut höjde ändå pulsen en aning.
Alltså, vilken premiär, mycket bättre än så här kunde det inte bli!

Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Shaw – Fred, McTominay (Matic 69’) – James (Sancho 75’), Fernandes, Pogba (Martial 75’) – Greenwood

Leeds United (4-1-4-1): Meslier – Ayling, Struijk, Cooper, Dallas – Koch – Raphinha, Klich, Rodrigo (Firpo 46’), Harrison (Costa 69’) – Bamford (Roberts 77’)


Statistik:

Resultat: 5 – 1 (1-0)
Målskyttar med assist: Fernandes x3 (Pogba x2, Lindelöf), Greenwood (Pogba), Fred (Pogba) – Ayling (Dallas)
Bollinnehav (%): 49 – 51
Avslut: 16 – 10
Avslut på mål: 8 – 3
Gula/röda kort: 1/0 – 2/0
Publiksiffra: 72 732 (Old Trafford)


Bäst i United: Bruno Fernandes


Fem tankar om matchen:

Drömstarten – nu är vi med från första omgången

Som om man inte var taggad nog inför ligapremiären mot Leeds så pirrade det till ännu mer i kroppen när man fick se ett fullsatt Old Trafford och den atmosfär som kan skapas där. När sedan Raphael Varane klev ut på planen och höll upp Manchester United-tröjan med nummer 19 och R.Varane skrivet över blev det ännu bättre.
Sen drog matchen igång och vi fick se ett livligt Manchester United som visade upp fin fotboll, fem mål och tre viktiga och enormt härliga poäng i rosornas krig.
Förra säsongen blev det förlust mot Crystal Palace och hemmaformen var sisådär i inledningen, nu blev det precis tvärt om. Det brukar ju sägas att inga ligatitlar vinns i augusti eller under tidiga hösten men att ligatitlar kan förloras då. Nu ska vi kanske inte sväva iväg här hur långt som helst, men herregud det kunde ju inte blivit en bättre start än så här på säsongen. När jag har tittat runt på olika tips inför säsongen hamnar United mest kring fjärdeplatsen, men när det snart kommer tillbaka fler spelare och nyförvärven börjar värva upp så borde vi kunna vara med längst upp och slåss, eller är jag allt för positiv efter bara en match? Drömstart kan vi i alla fall alla vara överens om att det var.

Bruno Fernandes och Paul Pogba – spets i världsklass

No shit, nu är raketforskaren Pontus i farten här med sina spaningar. Bruno Fernandes gör tre mål och Paul Pogba gör fyra assist, alla kan väl se att de håller världsklass liksom. Men hur ofta har vi fått se deras samarbete och deras spel vara på den nivån tillsammans?
Bruno kom in till United och tog direkt den roll och plats – på ett positivt sätt – som vi alla hela tiden velat se Pogba göra. Jag har själv varit kritisk mot Pogba och inte tyckt att det bara är Uniteds fel att fransmannen inte nått sin högsta nivå utan att det minst lika mycket ligger på honom själv. Men under förra säsongen hittade Solskjaer ett sätt att använda sig av båda två och få det att fungera. Kanske att de ibland vill operera på samma ytor, men när Pogba fått en lite tydligare arbetsfördelning där han kan utgår från kanten men flyter in i mitten och Bruno kan ta ytorna framåt och använda sin spelförståelse för att dra iväg i djupled finns definitivt plats för båda två. I januari sa jag sälj Pogba, hans tid i klubben är över, men frågan är om man inte ska göra vad man kan för att förlänga det där kontraktet – vilket man säkert gör.
Hur länge kan Bruno prestera på den nivå han gjort sedan han kom till England, ska det inte svalna lite? Det verkar inte så, det är helt enkelt så här bra den magnifika portugisen är. Klass rakt ingen på varenda aktion, ta till exempel avslutet till hans tredje mål som bevis för det. Och kan Pogba behålla den nivå han visade under EM och det han visade upp nu där han med smarta löpningar och precisa passningar – framspelningen till Greenwood är ju fotbollsgodis från den över hyllan – knyter upp motståndarförsvar har vi två spelare som håller absolut världsklass. Vi har sett glimtar av detta samarbete sedan tidigare, nu är frågan bara om det kan hålla i sig. Just nu är det bara för oss att njuta.

Fysiken var ju inga som helst problem

Jag lyfte inför matchen en fråga kring hur vi skulle stå oss fysiskt mot ett Leeds vi vet springer och springer från första till sista sekund. Det visade sig inte finnas något fog för den oroligheten, United tog tag i matchen direkt och satte press på Leeds och matchade varenda löpning. Dessutom hittade man ett snabbt passningsspel med mycket rörelse som involverade många spelare och drog isär gästerna och skapade ytor för spelare som Pogba, Fernandes och Greenwood. McTominay löpte från straffområde till straffområde och det var inte United som behövde försöka hänga på Leeds utan tvärt om.
Visst, Leeds kanske är ett lag som passar United väldigt bra att möta men jag tycker nog man kan säga att det var mer än bara det vi fick se. Det var löpningar och motlöpningar, kombinationer och små skarvningar där många spelare var involverade.
Luke Shaw flög fram på sin kant som vi vant oss vid sedan en tid tillbaka och Lindelöf stod rätt mest hela tiden och bidrog väldigt mycket till offensiven matchen igenom. Den fart och fläkt United bjöd på, och den reaktion man visade upp efter kvitteringen gjorde dessutom att sista 20 kunde spelas av i lugn och ro utan speciellt mycket stress. Så när orken eventuellt skulle börja tryta hade man redan på egen hand satt sig i ett läge där det inte hade någon inverkan.
Det var väl egentligen en överkörning detta, precis som 6-2-matchen förra säsongen – Solskjaer har verkligen hittat ett sätt att utmanövrera Leeds och United är kanske inte så dåligt coachat som många vill få det till –, och ändå har vi en hel del att utveckla och nu bygga vidare på. Kan bli bra detta.

Luta sig mot McTerminatior och Ice Man

En superhjälteduo eller en centrallinje i Manchester United, kanske både och. Men vad har då McTominay och Lindelöf gemensamt? Kanske flera saker men det jag tänker på just här är att deras platser i en startelva är och har varit högst ifrågasatta.
Till slut har en ny mittback värvats in och nog är det Lindelöf som kommer hamna som nummer tre i kön, men på centralt mittfält har – trots en hel del rykten och spekulationer – inget hänt. Nu fick båda två starta, och gjorde insatser som inte går att klaga på.
Varane är värvad för att gå raka vägen in i startelvan och Harry Maguire är kapten och spelar gärna så många minuter det går. Då är den enkla slutsatsen att dra att det är den nya svenska landslagskaptenen Victor Lindelöf som kommer se sin speltid minskas en del. Mot Leeds visade svensken att han besitter stora kunskaper, han satte igång spelet och kryddade det med en utsökt assist, stod rätt defensivt matchen igenom och överglänste definitivt Maguire. En insats som visade att ”här ska ingen komma och tro att de ska ta min plats, då får de minsann prestera på topp”.
Scott McTominay tycker jag är första halvleks bästa spelare, han tar undan inlägg i eget straffområde och tar löpningar i djupet efter att däremellan vunnit några närkamper på mittplan. Nu var kanske detta en match som passade honom extra bra där han verkligen får utlopp för sina kvaliteter som box-till-box-mittfältare. Han besitter en självklarhet i sitt spel som jag blir imponerad av.
Men är detta två spelare man vinner ligan med i startelvan? Jag tror inte alls det är omöjligt att göra det. Förstå mig rätt, med Varane och Sancho – den unge engelsmannens intåg kanske gör att Pogba kan spelas mer centralt – in stärks både spetsen och konkurrensen, men insatserna här tror jag ger exakt det besked Ole Gunnar ville ha. Det finns redan klass i laget och jag har absolut inget emot att man då och då lutar sig lite mot McTerminator och Ice Man. Är det livsviktigt att värva in en central mittfältare? Jag är inte så säker på det.  

Publiken – som man saknat publiken

Mason Greenwood och Bruno Fernandes står och gör en intervju vid sidan av planen efter matchen och man hör knappt ett ord av vad de säger. Leedsspelarna äntrar Old Traffords gräsmatta och möts av ett unisont buande från hemmapubliken. Ett måljubel som får håret på armarna att resa sig när Bruno trycker dit 1-0. Där har ni tre ögonblicksbilder på det vi – jag tror jag pratar för alla – saknat så mycket och så länge nu.
Detta är egentligen en punkt som är så självklar att jag funderade på att inte ha med den, men samtidigt måste det ju nämnas. Vårt bortafacit förra säsongen var otroligt, det var hemma på Old Trafford som onödiga poäng tappades i för stor grad. Med publiken tillbaka och den styrka och kraft det stödet kan ge hoppas jag att laget kan bäras fram till några extrapoäng under säsongen. Och med den insats laget bjöd på nu kommer det vara positiva tongångar i Manchester framöver.
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att jag håller med Bruno, Martials ramsa är en stor favorit – sen är jag ju en Martial-vurmare av rang också – så när han byttes in och vi fick höra om hur han kom från Frankrike och pengarna kastades i sjön satt jag och mös lite extra.
Nu bygger vi upp Old Trafford till den borg den förtjänar att vara igen!


GGMU

 

Pontus Berg Nilssonpontusbn@hotmail.com@pontusbn2021-08-15 08:00:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United