Newcastle 1 - 0 Manchester United
Äntligen, tänkte man. Efter sju sorger, åtta bedrövelser, sju månader och elva matcher skulle Manchester United äntligen vinna på bortaplan igen. Det var ju ändå hånade, Steve Bruce-ledda Newcastle på andra sidan. Men nej. 1-0 lyckades Newcastle United vinna med och det största United (än så länge iallafall) sjunker bara djupare ner i skiten för varje dag som går.
Newcastle United: Dubravka; Yedlin, Schär, Lascelles, Clark, Willems; Almiron (Krafth 90'), M. Longstaff, S. Longstaff, Saint-Maximin (Atsu 83'); Joelinton (Carroll 56')
Avbytare: Dummett, Shelvey, Gayle, Darlow
Manchester United: De Gea; Dalot (Rojo 60'), Tuanzebe, Maguire, Young (Chong 86'); McTominay, Fred; Pereira, Mata (Greenwood 66'), James; Rashford
Avbytare: Romero, Gomes, Matic, Williams
Summering
De flesta av er som läser detta vet säkert redan hur det gick, så ni ska inte besväras mer än nödvändigt med en beskrivning av vad som skedde. Första halvlek var bland det tråkigaste jag sett. Det skapades cirka två högkalibriga chanser totalt – en för vardera lag. Harry Maguire ska bara nicka in bollen i mål efter en välslagen hörna från Ashley Young men om inte Uniteds anfallare kan göra mål kan man väl inte förvänta sig att mittbackarna ska göra det heller, hur bra chanserna än är. Sedan har debutanten Matty Longstaff ett otroligt skott i ribban vilket förvarnade lite om vad som skulle hända i andra halvlek.
Om första halvleken var tråkig var andra halvlek rakt igenom en misär. United ser i stort sett aldrig ut att vara nära att släppa in mål men likväl är det inte minsta förvånande när Newcastle på en omställning lyckas få in 1-0-målet genom nämnda debutant Matty Longstaff. Detta sker i matchminut 72 och efter målet har United i stort sett allt bollinnehav utan att man någonsin känner att "nog fan kan det här gå". Det är fullständigt håglöst både på planen och i ett betraktande hjärta. Ingen vilja, ingen finurlighet och matchen slutar mycket riktigt 1-0 utan att United ens skapat ett vettigt läge.
Resultat: 1-0 (0-0)
Målskyttar: Matty Longstaff
Bäst i United: Minst skämskudde i United: Axel Tuanzebe
Tankar
En lite tilltrasslad schematisk situation ledde till denna sena matchrapport. Det har nu gått lite mer än ett dygn sedan matchen spelades och sedan dess har en massa tankar florerat dels i mitt (och de flesta andra supportrar s såklart) huvud, men framförallt överallt på sociala medier och i tidningar. Säga vad man vill men Manchester United är trots allt fortfarande världens största klubb (eller kanske rättare sagt varumärke), och diskuteras kommer det göras, i mängder, när vi genomgår en såhär bottenlöst usel period – inte bara med klubbens mått mätt utan med, ja, typ alla, mått mätta. Jag försöker hålla mig relativt kort men vi får se hur det går, här kommer två huvudpunkter:
Till att börja med är det är så himla mycket som är ironiskt med den här matchen. Att den enda klubben (sagt utan efterforskning) som har en sämre ägarsituation i Premier League skall lyckas slå United. Att de dessutom gör det bara några dagar efter att deras tränare gått ut och sagt "Ah, vi skiter i taktik och visar lite mer vilja så löser det sig" samtidigt som Ole tvingas övertala experter och kommentatorer vecka ut och vecka in att United gör taktiska framsteg. Att de sedan vinner på grund av en vunnen mittfältskamp som tillskrivs en spelare som många (åtminstone jag) tyckte var alldeles för dålig för att ens ryktas till United innan säsongen och hans LILLEBROR som gör mål i sin debutmatch från start gör det hela ännu sjukare. Det skulle inte förvåna mig om United får sin egna, positiva injektion av ironi i nästa omgång när man kan stoppa Liverpool från att tangera Manchester Citys rekord över antal PL-vinster i rad. Ni hör ju vilket otroligt och vedervärdigt upplägg det är. Jag tippar redan nu United-vinst bara för att sport funkar så. Ni hörde det här först.
Sedan är inte den här förlusten Solskjaers fel. Det är en del som är hans fel, utan tvekan. Jag tycker till exempel att han är en alldeles för dålig matchcoach och att det är mycket snack och liten verkstad när det kommer till att ge unga chansen. Men den här förlusten, liksom många förlorade poäng denna säsong, beror på annat. Den beror inte på att spelartruppen är för dålig, för det är den inte för att vinna denna sortens matcher. Men den beror på att spelartruppen är för sårbar för skador, för otroligt obalanserad, för dåligt investerad i och på tok för jävla dålig mentalt för att göra det de får betalt för i såna här lägen. Det är mycket som är ruttet i Manchester United just nu men lösningen är inte att sparka ännu en tränare. Inte än så länge iallafall.
Det finns såklart en väldans mycket mer att säga men det kommer säkert komma fram en annan dag. Situationen kommer ju inte direkt att bli bättre med en gång och vi kommer således få anledning att återkomma till vilka fler saker som är fel i United. Och det är ju alltid något, antar jag. Tills dess får vi nöja oss med faktumet att det ju är landslagsuppehåll nu och kanske kan någon av vår rika flora av skadade nyckelspelare återhämta sig under detta uppehåll. Det gäller att greppa efter halmstrån, hörni. Men halmstrån finns det alltid.
