Everton - West Ham1 - 0
Mer än poäng förlorat på Goodison Park
Det blev varken ett eller tre poäng efter söndagens bortamatch i Liverpool mot Everton. Någonstans bottnar många i att det var mer än poäng som konstaterades förlorat, vad exakt det skulle vara är svårt att rikta fingret mot, men någonstans måste det riktas. Det har gått för lång tid för att inte rikta det alls.
Inför matchen var många West Ham anhängare relativt bekväma. Everton hade inte vunnit i år och har inte spelat någon sprudlande fotboll. Naivt kan man påstå, i och med att vi knappt har spelat bättre. Det blev också tidigt tydligt för oss som trodde på ett starkare West Ham att utfallet var något annat.
Matchen inleddes segt. Segt i den form att inget av lagen tog något vidare initiativ. Detta fortsatte genom hela första halvlek och på den positiva sidan i mitt anteckningsblock stod inte mycket mer än Zouma inringat. Han räddade oss från underläge flera gånger i första halvlek och inledningen av den andra med fantastisk spelförståelse och blockar i världsklass. Framåt för vår del hände inte mycket. Mängder av hörnor, men av någon anledning känns de inte ens farliga längre. Förra säsongen väcktes ett pirr inom många supportrar när Cresswell gick ut mot hörnflaggan, men nu för tiden känns det ingenting. I övrigt var det mest Antonio som desperat i sin ensamhet försökte åstadkomma något. Det kunde i halvtid konstateras att Everton varit närmare en ledning än killarna i claret & blue.
Den där segheten som lade sig som ett täcke över matchen fortsatte med starten av andra halvlek. Vi kunde konstatera att inga byten var gjorda och att den bleka elvan som befann sig på plan var de som skulle göra det. I England pratar man om “deadlock”, ett dödläge, och det var verkligen det matchen präglades av. Tills den 53:e minuten. Den före detta Brighton anfallaren Maupay gör sitt första mål för Everton, såklart. Ett mål som Kehrer måste stå till svars för när han täcker motsatt hörn av målet mot vad han borde och lämnar Fabianski chanslös. Däremot öppnade detta upp matchen och fotboll började spelas på riktigt. Om man bortser från alla felaktiga passningar i uppbyggnadsfasen från Soucek, Coufal eller Fornals förstås.
Det började däremot inte hända saker på riktigt förrän Benrahma och Cornet byttes in. Trots att samtliga tog fel beslut i sista tredje delen, precis som resterande, fanns en annan gnista som ändå skapade något. Närmast kom Benrahma efter ett fint driv inåt från höger och ett precisionsskott med vänsterfoten. Insidan av stolpen och ut. Cornet var också nära efter ett tursamt inspel, men en olycklig touch på en Everton spelare gör att Ivorianen missbedömer bollen något och den går ut ur spel. Närmare än så skulle vi inte komma, och matchen slutade 1–0 till Everton.
Vart ska kritiken riktas nu då? Vi har gjort våra värvningar. Alla vet vilken kvalité de besitter. Det var ju truppbredden som var problemet? Eller? Nu finns det inte mycket som pekar på det. Vi alla vet att det tar tid för spelare att anpassa sig till såväl miljö som lagkamrater och tempo. Men Soucek eller Coufal och Bowen har redan anpassat sig sedan länge, så det kan man inte heller skylla på. Ska man skylla på något överhuvudtaget? Formen är dålig. Det känns som ett naivt sätt att se på det hela. För det är så mycket mer än individuell form som är problemet. Blicken hos spelarna är inte densamma längre och det kan konstateras efter sju spelade matcher och fyra poäng. För stora slutsatser kanske inte ska dras. Men en sak är säker. Något måste hända, och det är snart.
Skriv gärna vad ni tror i en kommentar nedan.