Michael Carrick - det underskattade geniet
Från West Ham till Spurs, från Spurs till Manchester United. Under sina första 3 år i klubben, vann Carrick 3 ligatitlar, och 1 Champions League. Trots det, får ständigt underskattade Carrick sällan den beröm han förtjänar.
2006 värvades Carrick till Manchester United, för 14 millioner pund. Spurs hade först tackat nej till ett bud värt 10 millioner pund, men den 31 juli kunde Manchester United stolt meddela att de värvat Michael Carrick, som fick tröja nummer 16. Michael gjorde sin debut för United den 4 augusti, i en träningsmatch mot Porto. Dagen efter skadade han foten, vilket sköt upp ligadebuten. Men den kom, i bortamatchen mot Charlton den 23 augusti, en match som Manchester United vann med 3-0. 3 dagar senare, startade Carrick sin första match för United, borta mot Watford på Vicarage Road. Så fortsatte det, och Carrick anpassade sig snabbt till livet i Manchester.
Manchester United gick som tåget den säsongen, och firade nyår som ligaledare. 13 januari 2007, United tog emot Aston Villa på Old Trafford, och Carrick gjorde sitt första mål för sitt nya lag, ett distinkt avslut som innebar 2-0 till hemmalaget (matchen slutade 3-1). En månad senare gjorde Carrick sitt andra mål för Manchester United, i FA cupen mot Reading på Old Trafford. 1 månad efter det gjorde han sitt andra ligamål för säsongen, mot Blackburn Rovers. 3 mål på 3 månader, samtliga mål på Old Trafford.
10 april 2007, ett datum som de flesta (alla) Manchester United-supportrar minns. Efter en 2-1 förlust borta mot Roma i kvartsfinalen i Champions League, var det dags för returen på Old Trafford. Det var 76 000 nervösa supportrar på plats, Manchester United behövde vinna för att ta sig vidare till semifinal. 1 mål räckte, men det blev fler, många fler. Det tog 11 minuter innan det första målet kom. Carrick fick bollen utanför straffområdet, och bredsidade snyggt in bollen över en chanslös Doni. Fortfarande idag minns jag lättnaden när Carrick gjorde 1-0, vi var på väg mot semifinal. 6 minuter senare kom 2-0, 2 minuter efter det kom 3-0. Roma föll i bitar, Manchester United spelade drömfotboll. Sedan kom 4-0 & 5-0, innan Carrick kunde sätta dit sexan, efter ett underbart distansskott, där Doni åter igen stod chanslös, och kunde konstatera att förödmjukelsen var ett faktum. Matchen slutade 7-1. ”1-0 will do, for Manchester United”. Yeah right…
Det blev tyvärr aldrig någon Champions League vinst för Carrick under sin första säsong för United. Milan i semifinalen blev för mycket. Manchester United vann dock ligan, för 16 gången. Säsongen 2007/08 var ännu bättre. Det blev dubbeln för Carrick, som var med och vann Champions League finalen mot Chelsea. Säsongen efter det, ny ligavinst, men förlust i Champions League finalen mot Barcelona. Carrick kunde inte stoppa duon Xavi & Iniesta, som var magiska den kvällen. Efter det började formkurvan peka neråt för Carrick. Säsongen 2009/10 var allt annat än lyckad. Carrick stod för en blek insats efter en annan, och fick spendera ovanligt mycket tid på bänken. Lagkamraten Fletcher hade en underbar säsong, och blev snabbt den mittfältsgeneral som Manchester United behövde. Det ryktades om att Carrick skulle lämna. Sunderland var intresserade, men det blev aldrig någon affär. Michael stannade i Manchester United, där han ville visa att han fortfarande hade vad som krävdes för att spela i ett av världens bästa lag.
Så kom vändningen, den som vi alla väntade på. Carrick startade i Community Shield vinsten mot Chelsea, och tillsammans med Scholes dominerade han på mittfältet. Sedan den matchen har Carrick börjat hitta formen igen. Visst, han har blandat och gett, men han har oftast gett (ifall ”gett” är bra). Carrick har, stått för några väldigt bra insatser, från sin nya position som defensiv mittfältare. För det är så, att Michael har fått en betydligt mer defensiv roll den här säsongen. Med all rätt, då han har kvalitéer som de andra mittfältarna inte har. Han läser spelet på ett utomordentligt sätt, han står för viktiga brytningar, han hjälper till i försvaret när det behövs. Det som Carrick är bäst på, dock, är att stänga ytor, och att ta sig ur svåra situationer med hjälp av sina lagkamrater. Han är, som jag ofta brukar säga, ett geni utan boll. Missförstå mig inte, Carrick är definitivt inte dålig med boll. Han visar upp ett lugn i sitt spel, som är väldigt sällsynt i dagens fotboll.
Trots detta, har Michael Carrick blivit lagets hackkyckling. Den som alla skyller på, när det går dåligt. Varför vet jag inte. Kan det vara så att de flesta inte ser storheten i Carrick? Har fotbollen ändrats på så sätt, att man måste ha nummer 10 på ryggen, för att få någon form utav bekräftelse? Måste man heta Messi, Ronaldo, eller Sneijder, för att vara en bra fotbollsspelare? Det är väldigt synd för Carricks del, att han aldrig fått den bekräftelsen han förtjänar, och det är att han är en av ligans bästa mittfältare.
Men det verkar vara så att grovjobbarna inte uppskattas längre, och det är väldigt trist. Till er som tvivlar på Carrick, jag hoppas att ni snart inser hur skicklig han är på det han gör, och att ni lär er uppskatta honom. Det kommer ni nog göra, när han inte spelar i den röda tröjan längre.
