Back to back-spöket IS NO MORE
Under tisdagskvällen bärgades andra segern på tre dagar när West Ham tydligt slog Cardiff med 3-1 och en nästan två år lång svit att inte lyckas vinna två matcher i rad tog slut.
Tre nya startspelare klev in i backlinjen tillsammans med Diop som var den kvar i startelvan från matchen mot Newcastle, i övrigt såg laget likadant ut som under segermatchen senast:
Fabianski
Antonio – Diop – Ogbonna – Masuaku
Snoddgrass – Noble – Rice – Anderson
Arnautovic – Chicharito
West Ham spelade med ett stort bollinnehav och en del av det offensiva spelet verkade gå ut på att överbelasta med folk till höger i uppbyggnadsfasen samtidigt som Noble droppade ned mellan mittbackarna för att dirigera uppspelen. Detta för att frigöra Masuaku och Anderson till vänster som såg till att hålla spelbredden.
Detta var tyvärr inte särskilt lyckosamt utan chanserna som skapades kom till stor del till följd av fasta situationer.
Istället var det bortalaget som fick första halvlekens bästa chans från elva meter efter en dum Arnautovic-tackling i ryggen på Hoilett efter 35 minuter. Straffen var en hård men inte särskilt välplacerad bredsida till vänster om Fabianski som han läser och lyckades göra en fin räddning på. Well done!
Fram till den situationen hade Cardiff inte lyckats skapa särskilt mycket mer än något avslut utifrån.
Kort efter straffmissen kom ett rejält bakslag – Arnautovic tvingades kliva av efter en känning i baksidan och Lucas Perez byttes in istället i den 40 minuten. Bytet kändes där och då tungt, men jag (och säkert fler med mig) skulle tvingas tänka om.
När andra halvlek inleddes så var matchbilden något förändrad och det kändes som om båda lagen fyllt på energidepåerna. Cardiff fick en chans redan efter en minut, men avslutet blockerades av Ogbonna. Drygt tre minuter senare var det istället inbytte Lucas Perez som tryckte in 1–0 via en kylig framspelning på volley av Snoddgrass. Följande elva minuter skulle bli skördetid för hemmalaget som mäktade med att göra både 2- och 3–0 innan klockan ens slagit 61 minuter. Game, set and match.
2–0 kom via en Masuaku-assist där han driver upp längs med vänsterkanten och med yttersidan spelar fram Perez som tagit en löpning längs med backlinjen i straffområdet och trycker in avslutet mellan benen på målvakten. 3–0 gör Michael Antonio (såklart) med huvudet på hörna. Inspel från Snoddgrass som prickar in Antonio på första stolpen som styr ner avslutet i främre hörnet. Boom.
Återstoden av matchen blev en 34 minuter lång och härlig transportsträcka med stundtals fint spel och chanser som skapades. Andy Carroll hann med att bli inbytt och nicka några bollar också.
3–1-reduceringen kom i 95e minuten och betydde ingenting för matchen mer än en liten nagel i ögat. Målet var en kombination av dåliga beslut från domaren och svaga defensiva beslut hos Carroll och Rice.
Notes:
Ogbonna: bör med den här insatsen få fler chanser framöver. Jag fattar grejen med att Balbuena är Pellegrinis värvning, men i mitt tycke återfinns en bättre och mer rutinerad mittback i Ogbonna.
Högerytterproblematiken: Snoddgrass är en jäkla speciell spelare. Tre assist på de senaste två matcherna. Ett ständigt hot med sitt fina tillslag. Diangana är ung, frejdig och besitter en jäkla potential och kommer från The Academy of football. Jag vill gärna se båda dessa killar spela.
Antonio: bör få fler chanser på högerbacken mot sämre lag där Hammers ska vara bollförande. Otroligt fint hot med sitt huvudspel och lyckas också ibland slå ett inlägg eller två till rätt adress.
Fabianski: bästa och viktigaste värvningen som gjordes i somras.
Arnautovic: kan vara out ett par veckor, i värsta fall över en månad. Det bådar inte alls gott inför det hektiska schemat som kommer framöver.
