Blackburn - Watford
2 - 3

Munozeffekten

Xisco Munoz, Watfords tränare, har i grevens tid fått till de nödvändiga resultat som behövs enligt Watfords ägare och styrelse. Detta har varit nödvändigt för att inte gå företrädarnas öde till mötes.

Vad är det som har hänt och vilken del har Munoz i denna förändring?

De tre senaste ligamatcherna för Watford har inte bara bidragit till maximala nio poäng utan även till att flera spelare har gjort några av sina bättre framträdanden denna säsong. Will Hughes, Tom Cleverly och Nathaniel Chalobah har alla tre gjort riktigt bra insatser.

Är det det en del av Munozeffekten att nu spela med tre centrala mittfältare samtidigt?

Munoz lyfter fram vikten av att kunna spela med olika spelsystem beroende på motstånd och under olika delar av en match. Det har onekligen gett resultat.

De tre segrarna mot Bristol, Preston och Derby säkrades på lite olika sätt. Matchen mot Bristol City visade äntligen på den offensiva förmåga som laget besitter. Att spela med tre anfallare i form av Pedro, Sema och Sarr gav effekt i form av två stycken tvåmålsskyttar. Det var i sammanhanget positivt att Ken Sema fick lägga två mål till sin redan imponerande assiststatistik. Det var dessutom roligt att Ken blev utsatt för ett practical joke innan det första målet slutligen bekräftades som Semas mål och inte fortsatt som ett självmål från Bristollagets sida.

Deeneys fotskada och Grays ineffektivitet har i och för sig bidragit till att ovan nämnda anfallstrio fått chansen tillsammans. Men som de har tagit den. Sarr har på nytt visat på både offensiva och defensiva styrkor likt det stora genombrottet mot Liverpool hemma förra säsongen.

Försvarsspelet verkar äntligen har satt sig där Femenia och Massina kompletteras bra av en roterande trio i form av Ekong, Cathcart och Sierralta. Särskilt Sierralta har visat en spelstil som passat bra för den fysiska fotboll som Championship står för. Även Bachman har fått bidra med viktiga räddningar i bland annat slutet av matchen mot Derby då det blev onödigt spännande mot slutet. Det som sticker ut positivt är att t.ex Femenia gärna följer med upp och samspelet med Sarr innan 1-0 mot Derby gav känslor av bra Premier Leagueklass.

Är det en del av Munozeffekten att sätta upp ett så pass starkt försvarsspel att det närmar sig rekord gällande matcher med nollor i insläppta baklängesmål?

Vad kan förbättras inför veckans matcher mot Blackburn och Bournemouth?

- Varken Garner eller Cleverly har haft tillräcklig kvalitet på fasta situationer.
- Zinckernagel har bra egenskaper framåt men måste likt andra också möta upp kraven på det defensiva spelet.

Vad blir utmaningarna?

- Chalobah riskerar avstängning på grund av många varningar.
- Få igång målskyttet från Perica och Gray.