MUWomen’s Barmy Army: Amazing Grace
Säsongen är igång och Manchester Uniteds damlag har gått som tåget. Det är lite av ett nytt Manchester United vi fått se, en del nya spelare och ett nytt spelsätt. En av de mest uppskrivna spelarna är också den som varit den klart lysande stjärnan. Äntligen har Grace Clinton fått visa upp sig i United-tröjan, och hon har inte gjort någon besviken.
Aretha Franklin, Johnny Cash, Sam Cooke och Elvis Presley. Fyra av 1900-talets allra största musikartister och ikoner vars talang och själva väsen växt ut till något mycket större än en röst på en scen. Alla fyra hade också – i olika utsträckning – svårigheter och demoner att kämpa mot, kanske är det en av förklaringarna till att de på varsitt håll spelat in världens mest berömda hymn om försoning och att hitta mening: Amazing Grace.
Texten skrevs och publicerades av den engelske prästen och tidigare slavskepparen John Newton år 1779. Historien säger att Newton nådde sitt spirituella uppvaknande efter att ha visats barmhärtighet efter att en kraftig storm angripit hans skepp. Så sakteliga tog han sig bort från slavhandeln och rörde sig mot kyrkan och andligheten. Texten till Amazing Grace författades och några år senare publicerade han en svidande uppgörelse där han konstaterade att hans förflutna alltid kommer innebära en förnedrande reflektion över honom och att hans hjärta förfasas över det han varit en del av.
Även om Amazing Grace skrevs i ett religiöst sammanhang och där fortfarande har en självklar plats har dess universella budskap tagit sig in på alla möjliga platser, inte minst tack vare Aretha Franklin, Johnny Cash, Sam Cooke och Elvis Presley.
Tiden går, nya hjältar och ikoner föds. Ljus släcks och nya ljus tänds. I november 2002 släppte The Man in Black, Johnny Cash, sitt storslagna avskedsalbum American IV: The Man Comes Around, mindre än ett år senare hade han lämnat jordelivet.
Precis i den tiden, på andra sidan Atlanten, den 31 mars 2003 föddes Grace Clinton.
Amazing Grace Clinton.
Efter en fjolårssäsong som lämnade mycket i övrigt att önska och en sommar som medförde förändringar i Manchester United fanns behov av något att tro på. En väg framåt, en ledstjärna. Något som kunde ena och ingjuta hopp.
Enter; Grace Clinton.
Nu framställs det som att Manchester Uniteds hopp och tro läggs på en 21-årig mittfältare som vid säsongsstarten ännu inte representerat klubben i en tävlingsmatch. Så är det inte riktigt, och Clinton är inte heller någon spirituell rockstjärna eller präst som ska leda oss in i ett nytt ljus. Men Clinton är en av det viktigaste byggstenarna till detta nya yngre United som på allvar ska utmana om titlar och i toppen av tabeller. Hur hon används är också ett bevis på Marc Skinners sätt att matcha laget och vilka spelmässiga visioner han har i kikaren.
Känslan kring United har varit att Grace Clinton skulle spela en betydande roll denna säsong, men det var inte lika självklart att Marc Skinner skulle placera henne i startelvan från första sekund – han har ofta haft en tendens att spela med beprövade spelare och göra så få förändringar som möjligt. Säsongsinledningen har ändå talat sitt tydliga språk, Clinton är given och har dessutom växt ut till en centralfigur.
Redan från unga år har Clintons talang varit synlig för alla att se. Efter att ha börjat spela i ett pojklag tog hon sig sedan fram genom Evertons akademi och debuterade för seniorlaget som 17-åring. Det blev ett gäng matcher – främst som inhoppare – innan hon sommaren 2022 flyttade till Manchester och skrev ett treårskontrakt med United. Marc Skinner såg hennes stora potential men insåg också att hon behövde samla på sig erfarenhet för att på riktigt kunna utmana om en plats i ett förväntat topplag. Andra halvan av sin första United-säsong spenderade hon på lån hos Bristol City i Championship. Succén lät inte vänta på sig, mål i debuten och sex mål på 15 matcher gav Bristol City uppflyttning till WSL.
Nu skulle hon kanske vara redo för att ingå i Uniteds trupp.
Nja, tyckte Skinner. Championship är en sak, WSL en helt annan. Ett nytt låneäventyr väntade, denna gång i London och hos Tottenham Hotspur. Svenske managern Robert Vilahamn tvekade inte utan gav Clinton stort förtroende från första början, ett förtroende som visade sig vara mer än väl investerat. Med fyra mål och fyra assist på 20 ligamatcher och prestationer av högsta klass blev Clinton en av de viktigaste spelarna i det Spurs som tog sig till sin första FA-cupfinal – där det blev förlust mot United – och landade på en sjätteplats i ligan. Hennes insatser på plan gav henne dessutom utmärkelsen som ligans bästa unga spelare och hon röstades fram till säsongen spelare av Spurssupportrarna.
Med två lånesuccéer och landslagsdebut i ryggen kom sommaren 2024. Tottenham gjorde ingen hemlighet av att de mer än gärna haft Clinton kvar i London, rykten började cirkulera kring andra lag som hörde sig för. Men nu var det dags, nu var det hög tid för Clinton att komma tillbaka till Manchester och få visa sina talanger med det finaste av klubbmärken på bröstet.
När Katie Zelem i somras flyttade över Atlanten blev mittfältet genast den mest intressanta lagdelen inför säsongen. Hur det skulle komma att formeras ger också följdeffekter på övriga lagdelar. Spekulationerna var många, men jag tror inte det fanns någon som såg framför sig det Marc Skinner nu landat i.
Att Dominique Janssen skulle få ankarrollen på centralt mittfält drogs ur en hatt, hon skulle ju bredda mittbackssidan. Men med Janssen på mittfältet ökar flexibiliteten på andra håll, bland annat genom att placera Leah Galton som vänsterback. Att kalla Galton en klassisk ytterback stämmer inte, hon har fri lejd att ta sig fram längs kanten och göra det hon är bäst på, samtidigt som den defensiva stabiliteten bibehålls när Janssen kan sjunka ned och skapa en trebacklinje med Maya Le Tissier och Millie Turner. Samtidigt bereds plats åt både Lisa Naalsund och Grace Clinton som två box-to-box-mittfältare. Ella Toone har fått ta ett kliv ut till vänster men med mandat att röra sig över stora ytor centralt.
Ungefär så här har ett skadefritt lag formerats under säsongsinledningen.
Har det sett prefekt ut under de första matcherna? Nej, kanske inte. Kommer det hålla mot bättre motstånd? Det återstår att se. Finns det saker att bygga på och utveckla? Absolut.
Denna förändring – både i personal och spelsätt – ger upphov till frågor om vilka ytor United-spelarna får ut mest av sitt spel i. Grace Clinton är som allra bäst centralt där hon får mycket boll på offensiv planhalva och kan nyttja sin bollkontroll, sin finess, sitt fina passningsspel och sin förmåga att ta sig in i straffområdet. Men just i dessa bitar har även Ella Toone sina största styrkor, och bakom dessa två finns Hinata Miyazawa som vill ha speltid. Hittills är det ändå Clinton som blivit den stora vinnaren och fått ut allra mest av sitt spel. Denna nya formation är som klippt och skuren för henne.
Efter drygt två år i United hade Clinton inte gjort en enda tävlingsmatch för klubben innan säsongspremiären mot West Ham på Old Trafford – och hon kände sig som lite av ett nyförvärv när hennes United-resa nu skulle börja på riktigt.
Till The Guardian berättar Clinton om sin roll i laget: Han [Skinner] vill ha mig i båda ändar av planen, skapa chanser framåt och stoppa upp anfall bakåt. Det finns mycket jag tränar på, många saker jag kan utveckla. Jag vill göra fler assist, fler mål och ta mig upp och ned för att stoppa upp spel och sätta in tacklingar. Positionsmässigt är det nog mer defensivt [än i Tottenham] men jag kommer ta mig fram mycket också. Visst har hon tagit sig framåt. Det dröjde inte längre än till andra halvlek i United-debuten innan hon nickade in 3-0 på ett perfekt Lisa Naalslund-inlägg. I nästa match, borta mot Everton, räckte det med några minuter innan hon snodde åt sig bollen och lurade bort försvarare och målvakt och sköt matchens enda mål. En bättre start än så är svår att hitta.
Grace Clinton har kommit flygande in i säsongen och på alla möjliga vis tagit en ledande position. Laget kanske inte bara byggs kring henne, men det byggs nu på ett sätt som skapar flexibilitet och ger möjlighet till positionsbyten och fart. Visst måste Dominique Janssen fortsätta hitta sin roll, Ella Toone behöver hitta samspel med Galton och de övriga offensiva spelarna så hon inte försvinner bort på en kant och Elisabeth Terland behöver få fler bollar att arbeta med. Men vi har redan fått se prov på hur Maya Le Tissier kan bli än mer bollförande, hur Leah Galton kan nyttja sin löpkapacitet och hur mittfältet kan växeldra.
Förändringar och justeringar i Uniteds sätt att spela efterfrågades efter förra säsongen, det har vi onekligen fått se. Hur långt det kan bära står skrivet i stjärnorna. En av stjärnorna som lyser klarast är Grace Clinton, om hon kan fortsätta på inslagen väg är mycket vunnet.
En sak är i alla fall säker, Grace Clinton är en spelare som ger upphov till tro och kan när säsongen summeras vara en av ligans allra bästa spelare. Hon är helt enkelt amazing.
Amazing grace! how sweet the sound,
That saved a wretch; like me!
I once was lost, but now am found,
Was blind, but not I see.
Till sist…
… på många sätt blev det en perfekt ligapremiär för United. Tre poäng, tre mål framåt och hållen nolla mot West Ham. Därefter en något krampaktig 1-0-seger mot Everton innan Liverpool avpolletterades i ligacupen med 2-0. Efter en svag första halvlek blixtrade United och Elisabeth Terland till och gick till halvtidsvila med 2-0 mot Tottenham, när sedan Maya Le Tissier satte 3-0 från straffpunkten säkrades tredje raka trepoängaren i ligan.
… på tal om rock’n’roll, soul och överjordisk musik, månadens kulturupplevelse var utan tvekan Nick Cave & the Bad Seeds på Hovet.
… Manchester United skulle möta Chelsea i tredje ligaomgången, men med mindre än en vecka kvar till avspark sköts matchen upp. Chelsea spelade nämligen i Champions League två dygn senare. Rimligt att inte spela två matcher på två dygn, men herregud, matchdatum har varit klara länge och att komma med detta besked bara några dagar i förväg är under all kritik. Alla som köpt biljetter, resor, hotell… vem ersätter dessa kostnader? Spelarnas välbefinnande ska inte riskeras, men det finns tusentals supportrar som nu drabbas.
… för två säsonger sedan släppte United in minst antal mål i ligan, förra säsongen läckte det rejält. När dessutom Mary Earps lämnade klubben under sommaren skapades ytterligare frågetecken. Men efter fyra spelade matcher har United ännu inte släppt in något mål och Phallon Tullis-Joyce har storspelat.
… det finns ett stort marknadsföringsarbete att göra kring Uniteds damlag, bara 12 000 sålda biljetter (inget har annonserats kring hur många som faktiskt var på plats) till WSL-premiären på Old Trafford mot West Ham. Jämför det med Arsenals premiär på Emirates som lockade en bit över 40 000 åskådare. Svårt att klandra publiken när uppbyggnaden från Uniteds håll varit sparsmakad och kan reduceras till några ganska tråkiga bilder där nyförvärven inte ens syns, bara deras namn.
… Ella Toone har nu spelat 93 raka WSL-matcher för Manchester United. Ingen utespelare har tidigare spelat så många matcher i rad för ett och samma lag, otroligt imponerande.
… härnäst väntar ett tufft Brighton på bortaplan, sedan ännu tuffare Arsenal på hemmaplan efter landslagsuppehållet. Därefter följer matcher mot Aston Villa och Leicester innan november avrundas med Everton i ligacupen. Kommande månad kommer ge svar på en del frågor om vart denna säsong kan landa.
… på WSL:s Youtube-konto ska alla matcher som inte tv-sänds gå att se live för en global publik. Är det bara för mig, eller räknas man inte in i det globala när man befinner sig i Sverige... Varför ska det vara så svårt att sända matcher så alla kan se utan massa VPN och skit, damfotbollen ska väl växa, eller hur?
… Anna Sandberg kom till United under sommaren och möjlighet till speltid fanns absolut på bordet. Men en knäskada har stoppat henne från spel, och samma skada kommer hålla henne borta ett tag. Marc Skinner berättade att det inte är särskilt allvarligt, samtidigt säger rapporterna att hon får vänta ända till jul innan hon är redo för spel. Tråkig inledning på United-äventyret, men vi håller tummarna för att hon snart är redo för spel igen.
Månadens spelare: Grace Clinton
Månadens mål: Elisabeth Terlands 1-0 mot Tottenham. Efter att ha haft stora bekymmer med gästerna under första halvlek visade Elisabeth Terland vilken skicklig målskytt hon är genom att ge United en tvåmålsledning i paus. Det första var dessutom riktigt snyggt, perfekt inlägg av Celin Bizet och Terlands volleyträff gjorde det omöjligt för Spurs-keepern att hålla bollen borta från eget nät.
Efter fyra matcher kan United räkna in fyra segrar och noll insläppta mål. Vad säger ni om säsongsinledningen, och vilket intryck har Grace Clinton gjort på er? Kommentera här under!
